Ulricehamn

Låt inte åsikterna stå oemotsagda

Ulricehamn Artikeln publicerades
Att, som polismannen Peter Springare, utifrån ett litet underlag göra grova generaliseringar främjar inte samhällsdebatten.
Foto:

Åsikter bygger inte alltid på fakta. Därför måste de granskas och bemötas.

Nyblivne rikskändisen Peter Springare presenterar sig själv som ”svensk polis, debattör och förundersökningsledare”. Han är sedan förra månaden också krönikör för nättidningen Nyheter Idag (av tidskriften Expo placerad i gruppen högerextrema alternativmedia och av tidskriften Resumé karaktäriserad som SD–vänlig).

Hans kändisskap inleddes med ett Facebook–inlägg, där han pekar ut människor med utländsk bakgrund som överrepresenterade i de brott han utreder. Springare har tittat på de ärenden som låg på hans skrivbord under en vecka och utifrån detta dragit långtgående slutsatser om tillståndet inte bara i Örebro, där han jobbar, utan i hela landet.

Givetvis var detta som att kasta ett saftigt köttstycke till en flock hungriga vargar. En polis som ger sig in den infekterade debatten om invandrare och brottslighet – jublet visste inga gränser i de kretsar som tyckte sig ha fått ytterligare bränsle att hälla på den invandringsfientliga brasan.

Hans åsikter, en röst från en ganska vanlig polis, har fått enorm spridning tack vare kombinationen ämnets karaktär + hans yrke + sociala medier.

Lika given var den moteld som anlades av de som tyckte att Springare förenklade och förvanskade verkligheten. Det har presenterats uppgifter som visat att han hade rätt på några punkter, helt fel på andra. Att hans grova generaliseringar bygger på ett extremt litet underlag – en veckas brott i Örebros invandrartäta förorter – har också kritiserats.

Springares åsikter kan inte utan vidare avfärdas som osant nonsens; han har ju ändå egna erfarenheter att bygga dem på. Däremot bör man samtidigt väga in hans politiska agenda, fråga sig vilka hans syften är och, vilket alltså gjorts, kolla om det han skriver stämmer. Detsamma gäller naturligtvis alla tyckare. Sedan kan man alltid ifrågasätta om det är lämpligt att en polis i hans ställning uttrycker sig som han gjort, men det är lite en annan diskussion.

Vi översvämmas av åsikter. Konstant. Dygnet runt vräks de ut över världen. En del kommer från en amerikansk president, andra från en anonym och bitter hatare i Gnosjö. Och däremellan ryms hela spektrat av människor – artister, såpakändisar, politiker, lärare, fotbollskommentatorer, komiker, författare, programledare, vanligt folk, idrottsutövare, journalister, arbetslösa, våldsbenägna...

Här gäller det att sålla och valet faller oftast på människor som tycker ungefär likadant som vi själva; vi vill ha vår bild av verkligheten bekräftad. Ofta lyssnar vi på ”kändisar” – som om deras åsikter vore viktigare och riktigare än andras. Det är mänskligt, men likväl märkligt.

Om det är fakta vi söker, borde vi i stället hålla oss till forskningsrapporter, statistik från Statistiska centralbyrån och Brottsförebyggande rådet, siffror från Finansinstitutet, sammanställningar från SKL, Sveriges kommuner och landsting... Men hur många av oss har tid, lust och kunskaper nog att gör det?

Nej, vi vill helst ha alltd presenterat i kortform, sammanfattat för att passa vårt pressade tidsschema. Det innebär samtidigt, att vi får en ofullständig och ibland felaktig bild av den verklighet som omger oss.

Peter Springares torgförda åsikter (inte fakta) bidrar i hög grad till denna förenklade världsbild. De skapar ännu mer motsättningar och ökar polariseringen i samhället. Vems syften tjänar det?