Ulricehamn

Lars Näslund: Rör inte kommunens rätt att besluta om vindkraften

Ulricehamn Artikeln publicerades
Ett av Ulricehamns kommuns fyra vindkraftverk som är i drift.
Foto: Lars Näslund
Ett av Ulricehamns kommuns fyra vindkraftverk som är i drift.

När låg senast så många heta känslor, så mycket pengar och så hög andel politisk ångest i potten inför ett fullmäktigebeslut i Ulricehamn?

När fullmäktige samlas i Stadshuset på torsdag kväll är dagordningen välfylld. Inte bara blir det intressant att följa det uppskjutna valet av fullmäktiges presidium liksom budgetdebatten – en diskussion om kommunens första (?) opolitiska budget i modern tid.

Men främsta laddningen finns nog ändå i dagordningens punkt 6 och 7, ”Beslut om vindkraftprojekt Boarp och Stigared enligt Miljöbalken 16:4”.

Bakom den paragrafen döljer sig det kraftfulla vapen som riksdagen gav kommunerna 1 augusti 2009, ”vindkraftsvetot”. Lagtexten lämnar inget utrymme för tolkning: ”Tillstånd till en anläggning för vindkraft får endast ges om den kommun där anläggningen avses att uppföras har tillstyrkt det.”

Att spelplanen är så pass öppen inför fullmäktige i alla dessa frågor – presidium, budget och vindkraft – beror förstås på det svajiga politiska läget efter valet.

Att kommunstyrelsen 1 november valde att inte alls fatta något beslut utan hänsköt till fullmäktige att avgöra Vattenfalls ansökan om att få bygga upp till 17 vindkraftverk med upp till 220 meters höjd i Grönahögområdet (Boarp/Stigared) hade alldeles säkert med oklarheterna i styret efter valet att göra.

Men framförallt handlade det nog om att frågan ger politikerna gråa hår. För här ställs ju så mycket på sin spets: Så sent som för ett år sedan talade kommunen i miljöberedningen om att vara fossilfri senast år 2025 och här finnes en vindbruksplan som pekar ut flera områden som passar för exploatering utöver de fyra verk som redan snurrar.

Men allt fler svenskar ställer sig tveksamma till vindkraften som energikälla, det har SOM-institutets mätningar visat, och här i Ulricehamn har vi med Grönahög närheten till naturreservatet Komosse.

Så inte att undra på att insatserna på båda sidor är så höga just nu. Till exempel åkte nyligen ett 15-tal politiker från Ulricehamn till en vindkraftpark utanför Mariestad för studiebesök på inbjudan av Vattenfall, som alltså kämpar för ett ja till Boarp/Stigared. En av projektets initiativtagare, Jacob Falkman, känd vindkraftsägare, skrev för en vecka sedan en debattartikel i UT för att argumentera för ett ja utan att ange sin personliga roll i frågan.

På nej-sidan är aktiviteten också hög. Till exempel skrev Åsa Odén i lördags en replik i UT på Falkmans text.

Inför valet avkrävde Odén i egenskap av representant för Vindkraftgruppen i Grönahög svar från alla partier i Ulricehamn om de var redo att använde det kommunala vetot för att säga nej till Vattenfall. Svaren sammanställdes inför valet 9 september och osäkerheten var betydande: NU sa att de ville använda vetot, Centerpartiet och SD svarade detsamma. Moderaterna hänvisade till vindkraftsplanen. Vänsterpartiet hänvisade till den nya fullmäktigegruppen. KD lämnade ett icke-svar, Socialdemokraterna passade. Liberalerna ville säga ja.

I slutet av augusti i fjol hölls ett informationsmöte i Grönahögs bygdegård om vindkraftsprojektet som fullmäktige ska ta ställning till på torsdag. Från vänster Sven Persson, Bosse Karlsson och Ingemar Johansson med Linda Boman från Vattenfall till höger.
Foto: Christer Seldevall
I slutet av augusti i fjol hölls ett informationsmöte i Grönahögs bygdegård om vindkraftsprojektet som fullmäktige ska ta ställning till på torsdag. Från vänster Sven Persson, Bosse Karlsson och Ingemar Johansson med Linda Boman från Vattenfall till höger.

På riksplanet har inte minst Miljöpartiet irriterat sig på vetorätten, även om man inte krävt att det ska avskaffas. 2013 motionerade partiet i riksdagen i stället om att ”göra det kommunala vindkraftsvetot rättssäkert” och ansåg att ”användandet av det kommunala vetot är inte förenligt med de principer om saklighet och objektivitet som är centrala vid tillståndsprövningar och all annan myndighetsutövning.”

19 juni i fjol slog Energimyndigheten och Naturvårdsverket till. Efter år av klagomål från vindkraftsindustrin föreslog de regeringen att vetorätten skulle tas bort. Men när regeringen skickade ut förslaget på remiss svarade 18 av 23 tillfrågade kommuner samt SKL att de ville behålla sista ordet om ja eller nej till snurrorna.

I tidningen Dagens Samhälle, som beslutsfattarna brukar läsa noga, tycker jag att representanter för föreningen Färingtofta Norra i Skåne formulerade sig träffade: ”Vetot är kännetecknet på en civiliserad samhällsordning där staten kan ta stor hänsyn även till medborgare i underläge.”

Lika lite som vi skulle vilja att staten kunde köra över en kommun i fråga om, till exempel, uranbrytning eller förvaring av kärnavfall, bör det kunna ske i fråga om byggnader och installationer – som vindkraftverk – som har direkt påverkan på många enskilda invånares livsmiljö.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Ulricehamns Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.