Ulricehamn

Lars Näslund: ”Jag är rädd att vi får ångra alla vindkraftverk”

Ulricehamn Artikeln publicerades

Ulricehamns kommuns tjänstemän rekommenderar politikerna att säga nej till vindkraftparkerna i Boarp/Stigared. Det är välkommet. Jag är rädd att vi en dag får ångra de stora statliga vindkraftssubventionerna.

Som länge pådrivande politisk kraft har Miljöpartiet särskild anledning att fundera ett varv till: Är verkligen vindkraften – åtminstone den landbaserade – framtidens energiteknik som Sverige bör fortsätta satsa så hårt på?

Bakom frågan finns stora frågetecken inte bara om ekonomin. Därom kan man förstås invända att det är ägarnas bekymmer om vindsnurrorna, om uttrycket tillåts, går runt eller inte. Men riktigt så enkelt är det ju inte, med tanke på de enorma subventionsbelopp som ligger i de så kallade elcertifikaten.

En lika viktig diskussion är den som osäkerheten som byggs in i ett elsystem som är beroende av att det faktiskt blåser.

När en stor del av Sveriges alla personbilar ska ”tankas” med el krävs en enorm, säker, ladd-kapacitat. Flera experter varnar för att ett stort vindkraftsberoende då kan bli ett hinder.
Foto: Anders Wiklund/TT
När en stor del av Sveriges alla personbilar ska ”tankas” med el krävs en enorm, säker, ladd-kapacitat. Flera experter varnar för att ett stort vindkraftsberoende då kan bli ett hinder.

Ytterligare en invändning mot att Sverige raskt byter ut kärnkraft mot vindkraft är den risk för elbrist som olika energiexperter formulerat på senare tid. Som fysikerna Bengt Pershagen och Jacob Weitman som på Expressen Debatt varnat för vad som händer när vi går över till eldrivna personbilar som ska laddas: ”Tack vare ett elproduktionssystem som är gynnsamt ur miljösynpunkt och bra för vår ekonomi framstår Sverige som ett föredöme när det gäller klimatvänlig elproduktion. Det märkliga är nu att det finns politiker och debattörer som tycks vilja göra allt för att komma bort från detta idealtillstånd.”

Alltför missad i debatten är också den rapport som statliga Svenska kraftnät – de som driver högspänningsnätet, de stora kraftledningarna – publicerade strax efter midsommar om hoten mot den så kallade den så kallade kraftbalansen redan inom några få år när kärnkraft ska ersättas med det man kallar ”icke planerbar elproduktion”.

Ja, allt detta är viktiga delar av debatten och den förs samtidigt som vindkraftsbranschen, myndigheter och en del politiker driver på för att avskaffa det kommunala vetot i vindkraftsetableringar.

Men jag tänker här och nu främst på – ljudet.

Och jag tänker på – utseendet.

Är de vackra? Är de fula? Låter de mycket? Litet? Man kan tycka olika, men det går inte komma ifrån att vindkraftparkerna gör djupa ingrepp i miljön för både människor och djur.
Foto: Lars Näslund
Är de vackra? Är de fula? Låter de mycket? Litet? Man kan tycka olika, men det går inte komma ifrån att vindkraftparkerna gör djupa ingrepp i miljön för både människor och djur.

Jag tänker på det lågfrekventa bullret. Jag tänker på de horisonter som vi allt oftare kan se brytas. På slättland där markägarna får en god hacka för att upplåta sin mark, på bergstoppar nära fjällen där få människor bor och kan eller orkar protestera.

På snurrorna runt om i våra trakter.

24 augusti skrev UT om de protester mot störande ljud som närboende till de 13 vindkraftverken i parken i Grimsås gett uttryck för. ”Vi kan lära oss leva med utsikten – men ljudet!”, sa Angelie Hamngren, boende 1 200 meter från det närmaste verket.

Liknande protester hörs från andra håll i Sjuhärad, som i Skephult i Marks kommun. ”Det går inte att sova, man får ingen djupsömn. Porslinet i skåpen skallrar. Det är ingen som förstår hur det känns”, sa Britta Hermansson i BT 9 augusti.

Själv tog jag en tur nyligen till de tre 170 meter höga verken på berget sydost Marbäck, Bondegärde. Nej, där bor inte många människor. Men de syns milsvida, och de hörs. De brummar, de viner. De påverkar miljön för människor och djur. Det betyder inte att människor just där tycker att de störs, varken ljudligt eller visuellt.

Men många gör det. Naturvårdsverket har beställt flera forskningsrapporter om hur ljud som genereras av vindkraftverk. Nyligen meddelade myndigheten att en delstudie inte har kunnat genomföras. Den handlade om ”det finns skillnader i ljudupplevelsen mellan verk med olika ägarstrukturer och där närboende tar del av vinsten”. Men av studien Vindval framgår ändå att ”cirka 10 procent av människor boende inom ljudavståndet 40 dB(A) från vindkraftverk uppgav av att de var störda av ljud från vindkraft (dvs under riktvärdet 40 dB) och 5 procent sa att de var mycket störda.”

Är det värt det?

Uppenbarligen har allt fler börjat tvivla. När SOM-institutet 2008 mätte stödet för att Sverige skulle satsa mer på vindkraft svarade 80 procent ja. Nio år senare, 2017, hade ett dramatiskt tapp skett, till 61 procent.

Ett av de tre verken som ingår i Bondegärde-parken sydost Marbäck. Nu ska Ulricehamns kommun ta ställning till en ansökan från Vattenfall att bygga 17 stycken upp till 220 meter höga snurror i Boarp och Stigared.
Foto: Lars Näslund
Ett av de tre verken som ingår i Bondegärde-parken sydost Marbäck. Nu ska Ulricehamns kommun ta ställning till en ansökan från Vattenfall att bygga 17 stycken upp till 220 meter höga snurror i Boarp och Stigared.

Hittills har Ulricehamns kommun varit rätt tillmötesgående mot de bolag som velat bygga snurror. Ett uppsatt mål finns om att 83 procent av energiproduktionen år 2030 ska komma från vindkraften. Men är en vindkantring på väg? Det återstår alltså att se vad politikerna säger, men det är noterbart att tjänstemännens förslag till kommunstyrelsens möte nu på torsdag är att avslå Vattenfalls ansökan om 17 vindkraftverk i Boarp och sex i Stigared, alla upp till 220 meter höga (kommunen anger i beslutshandlingarna 17+6 verk medan bolaget i en kompletterande ansökan skrivit ner ansökan till 17 verk totalt).

Kommunens vindkraftsexperter anser inte att undantagsregeln för så pass höga verk (gränsen går vid 170 meter) kan accepteras med hänvisning till friluftsliv och naturvärden nära inpå Komosse.

Politikerna både i Ulricehamn och i riksdagen bör ta sig en djup funderare: I tider när solenergin växer snabbt, när den så kallade fjärde generationens kärnenergiteknik är på väg att testas på allvar, är de stora bullrande stål- och betongschabraken i våra skogar verkligen framtidens melodi?

FOTNOT: I en tidigare version av denna text angavs att Vattenfall vill bygga 23 upp till 220 meter höga vindkraftverk vid Boarp/Stigared, men som nu framgår av texten talar kommunens beslutshandlingar om 17 (Boarp) plus sex (Stigared) verk medan bolaget i en kompletterande ansökan talar om 17 verk totalt i båda parkerna.