Ulricehamn

Jörgen Wester: Den dagen kunde man ha varit utan

Ulricehamn Artikeln publicerades

Egentligen ska man nog inte skriva den här typen av krönikor i vredesmod. Men jag gör ett undantag och det är ju en vecka kvar till jul så jag hinner nog bli mitt snälla jag lagom till julafton.

Ni vet förmodligen nästan alla hur det känns när man vaknar på morgonen och så fort man slår upp ögonen känner att man inte är helt tillfreds med sig själv. Så var det häromdagen för mig. Varför det var så har jag ingen aning om. Som tur var så var det bara katten och jag hemma och jag vet inte om hon kände att något låg i luften för hon hölls sig ovanligt mycket för sig själv.

Kanske var det händelsen en vecka tidigare som med viss fördröjning bubblat upp till ytan.

Då blev min förhållandevis nya bil påkörd på en parkeringsplats när jag var inne i en butik och handlade. Förutom den inbucklade stötfångaren fanns inga spår efter förövaren. Ingen lapp skriven, ingen som sett vad som hade hänt.

Vad jag senare, efter polisanmälan och kontakt med försäkringsbolaget, upptäckte var att jag i samband med bilbytet inte hade förnyat min extraförsäkring som, om den funnits kvar, hade räddat situationen både i fråga om självrisk och hyrbil.

Det hann ändå gå nästan en vecka innan sinnet nästintill rann över. Och då handlade det inte längre om bucklade bilar, även om händelsen förmodligen fanns med i bakgrunden.

Sambon och jag skulle till banken för att lösa ut en utbetalningscheck som kommit till dödsboet efter sambons mamma.

På densamma stod noterat att man skulle gå till en namngiven bank för att kunna få pengarna. Jag gick in på nätet och kollade öppettiderna på den aktuella banken, eftersom det inte var den bank vi normalt använder oss av.

När vi kom dit var dörren låst. Vi ringde på dörrklockan och den vänliga bankkvinnan som kom och öppnade upplyste oss om att man måste boka tid för att komma in efter ett visst klockslag.

– Så står det inte på er hemsida, försökte jag som tittat noga när banken skulle ha vänligheten att ta emot de eventuella kunder som inte kunnat lösa sina problem med några knapptryck.

– Ska vi kunna hjälpa er får vi ta det från början, och ni har väl bouppteckningen för dödsboet med er, sa hon. Annars är det lättare om ni går till er ordinarie bank.

Så det gjorde vi.

Den banken kunde dock inte betala/föra över den aktuella summan, såvida vi inte hade bouppteckningen med oss. Vi hade påskrivna fullmakter och visst hade banken tagit kopior på bouppteckningen vid det senaste besöket, men bara originalet dög.

Jag vände och gick. I mitt inre var kokpunkten nära och istället för att säga något dumt kändes det bättre att lämna banklokalen. Jag tror att banker i allmänhet, och den här aktuella i synnerhet, helst inte vill ha några fysiskt besökande kunder.

Nä, tacka vet jag Carina på ”min” bank. Hos henne existerar inga problem.

Men God Jul på er allihop. Det kändes bra att få lätta på trycket.