Ulricehamn

”Jag skriver för alla flyktingars skull och för att svenskarna ska tro oss”

Ulricehamn Artikeln publicerades
Foto:Pernilla Rudenwall

Hosein Mohamadi var elva år gammal när hans familj tvingades fly från Afghanistan till Iran. Livet i det nya landet blev mycket svårt och till slut var flykt den enda utvägen – igen. Men den här gången ensam, utan familjen.

Nu bor han i lägenhet i Blidsberg, går på Tingsholm, har lärt sig svenska, spelar volleyboll, har kompisar, går på gym. Han är egentligen som vilken svensk tonåring som helst, men ändå inte.

För han bär på en ständig oro för sin familj, som han inte haft någon kontakt med sedan han lämnade Iran, han bär på år av traumatiska upplevelser och minnen av en lång och extremt påfrestande flykt. Och han väntar.

– Jag tänker inte på framtiden; det kan jag göra först när jag fått besked från Migrationsverket, säger han.

20 april ska han dit en tredje gång. Han hoppas få stanna, men ingenting är säkert.

– Det är så konstigt, de ändrar reglerna hela tiden, man vet inte vad som gäller.

Hosein har skrivit ned sina minnen från flykten. På de följande sidorna kan ni läsa om hans upplevelser – nedtecknade av honom själv, med hans egna ord.

På sikt hoppas han kunna ge ut en bok, med hans egen och andra afghanska ungdomars berättelser. Det är viktigt att människor får veta, säger han.

– Jag skriver för alla flyktingars skull, alla som har liknande upplevelser. Många svenskar tror inte på oss, jag vill visa dom hur det är.