Ulricehamn

Henrik Erickson: Pendeln svänger till landsbygdens fördel

Ulricehamn Artikeln publicerades
Foto: Pernilla Rudenwall

Rekoringen i Ulricehamn är ett litet men tydligt exempel på landsbygdens återuppgraderade status.

I lördags innehöll UT 20 extra sidor om ”jord och skog”. Det är en bilaga som återkommer två gånger per år och en av våra allra mest populära produkter. Som chefredaktör känner jag en stor stolthet i att vi gång på gång på ett intressant sätt klarar att hitta lokala vinklar och berättelser i ett ämne som funnits med i decennier, ja kanske till och med ett sekel.

Jord- och skogsbruk har alltid haft en stor plats i Ulricehamns Tidning. I förra veckan var en skolklass på studiebesök på redaktionen och då tittade vi tillsammans i en UT från 1869. Stora delar av första sidan var fylld med små annonser, de flesta av dem innehållande jordbruksprodukter av olika slag.

Kopplingen mellan 1869 och det vi skrev om i bilagan i lördags är inte långsökt. Just nu är det på modet att handla varor direkt från producent. I Ulricehamn, och på många andra ställen, kallas det för Rekoring.

Att en välbärgad medelklass (det är övervägande sådana som handlar via Rekoringen) i stan kan köpa premiumvaror direkt från lantbruket är något av en återgång till gamla tider. Det är också lite av det svenska lantbrukets revansch. Under den tid då det svenska jordbrukssamhället övergick till ett övervägande urbant samhälle fanns en ömsesidig respekt mellan landet och staden. Det var en känslomässig respekt, byggd på tradition, och en ekonomisk respekt, att folk i stan betalade så mycket att lantbrukarna kunde försörja sig.

När urbaniseringen gått så långt, och pågått så länge, att folk i städerna började glömma att landet är byggt med plog, harv och betande kreatur försvann också respekten. Matmarknaden blev global och det var priset som sattes i fokus. På 1990-talet var det få som backade för ett tråg med irländsk eller tysk köttfärs, bara priset var det rätta. Ingen brydde sig om antibiotika eller om hur djuren levt.

Rekoringen är ett litet men tydligt bevis för att pendeln svänger igen. Rörelsen i sig är troligen mer värd än det matematiska faktum att landsbygdsvaror för drygt 50 000 kronor säljs från hand till hand varannan torsdag. Det handlar om en insikt om att svensk landsbygd inte bara är ett råvaruförråd, som i konkurrens med liknande förråd runt om i världen, ska förse staden med mat och energi. Respekten för ”landet” är på väg tillbaka.

Att urbaniseringen i Sverige mattas av är ännu ett exempel på samma sak. Landshypotek bank gjorde vid årsskiftet en undersökning om hur svenskarna upplever sitt boende. De som bor på landsbygden var överlag mycket mer nöjda med sitt bostadsläge än folk i stadsmiljö. Fler än hälften uppgav att deras drömboende finns på en lugn plats på landet.

Stora städer som Stockholm och Göteborg kommer att fortsätta växa. Dessa befolkningscentrum kommer sannolikt att fortsätta driva en urbanisering sett till Sverige i sin helhet. Här finns en fara i att politiken tar beslut som anpassas efter en ”skenurbanisering”. En fortsatt kraftfull svensk landsbygd, där folk bor, lever och arbetar, är nämligen en förutsättning för starka storstäder. Och viljan att bo i busken finns.

Det finns också mycket som talar för boende på landsbygden. Bland annat teknikutvecklingen. Snart är varenda bostad utmed landets grusvägar uppkopplade på ett fibernät och när elbilsrevolutionen är igenom är kostnaden för sex mils dagspendling i stort sett borta. För att ta två exempel.

Den typen av förändringar lär framöver betyda mer för landsbygdens befolkningstäthet än hur nära det är till skola, mataffär och postkontor. ”Landet” kommer även i framtiden vara värt resan.