Emma Nordenstedt: Emma Nordenstedt: Stor lycka över framtida skit
Det här med att en hobby hastigt tar fart i vuxen ålder har sina sidor. Det kan vara så att man har lite mer grundkunskap, lite mer plats och kanske lite mer pengar än när man var yngre. Man har möjlighet att ta i lite mer. Och man struntar också lite mer i hur det uppfattas av omvärlden. Det är okej att folk tycker att man blivit knäpp.
För något år sedan blev jag ordentligt intresserad av att odla egna grönsaker. Efter det planeras semestrar efter grönsakernas behov och källaren har delvis blivit drivhus med start i januari för små späda plantor. Det innebär också att jag lätt kan byta ut tankarna på dagens middag och gårdagens ännu otvättade tvätt mot att fundera på var kålen ska stå nästa år eller om livet inte blir lite lättare att leva om jag köper hem tomatfrön till fyra nya sorter jag ändå knappt har plats till.
Det förändrar också vad man hör i samtal med andra. Som det i höstas med kollegan om hennes höns. Om hur hon städar ut efter dem. Röjer bland halm och hönsskit. Halm.... hönskit... Vackra ord för den som vill förbättra odlingsjorden med både struktur och näring.
När jag börjar fråga mer om halmen och skiten om visar det sig att det finns en jättehög av det här guldet som det bara är att komma och ta av när kölden och kylan släppt.
Senare på kvällen skulle dagen sammanfattas med sambon som var bortrest i arbetet.
Efter informationsutbyte av väder på respektive ort, middagsrapporter och sedan ömhetsbetygelser ska det hela sammanfattas. Har vi lyckats fånga upp vad som var viktigast i dag för den andre?
Han sätter det direkt:
– Så det bästa som har hänt dig i dag är att du om ett halvår ska få hönskit och halm?
Ja, precis så knäpp kan man bli.
