Annons

Anna Claesson: Anna Claesson: Notre Dame fick det att brinna till på värsta sättet

Vid kriser och katastrofer syns ofta människors sanna jag. Något som syntes med kristallklar tydlighet under, och efter, branden i Notre Dame. En händelse som inte undgått många.
Anna ClaessonSkicka e-post
Publicerad 18 april 2019
Detta är en personligt skriven text i Ulricehamns Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Foto: Thierry Mallet

Som vid många större nyhetshändelser blev jag fast. Fascinerad. Ville veta mer. En sömnlös natt på grund av jetlag bidrog till att höja intresset och under flera timmar plöjde jag innehållet på de större nyhetssajterna och hängde på sociala medier för reaktionerna.

Och möttes av både det bästa, och absolut sämsta med just sociala medier. Två ytterligheter; informativa guider till något nytt och något mer. Och åt helt motsatt håll – nattsvart hat, konspirationsteorier och desinformation.

Annons

På Twitter följde jag amerikanske brandkaptenen Gregg Favre som i en lång tråd på ett extremt tydligt och pedagogiskt vis redde ut dels hur gamla kyrkor som Notre Dame är byggda, med vilket material, hur det spelar in i släckningsarbetet och vad det skapar för alternativ (eller brist på sådana) för räddningstjänsten. Otroligt lärorikt och fascinerande.

Han förklarade varför vattenbombning var ett dåligt alternativ, hur avancerat det egentligen är att komma åt en brand av den här digniteten och Favre deltog även senare i CNN:s nyhetssändningar med sin kunskap. Superbt.

På Instagram fick jag läsa personliga historier och röras av fransmännens varma aktioner och tårdrypande reaktioner.

Men. Ett stort men. Jag möttes även av sociala mediers mest svarta sidor. De som på allvar får mig att fundera hur det står till i vår värld, och speciellt – hur mycket hat och missunnsamhet som gror hos många av mina medmänniskor. Det var rasistiska konspirationsteorier som tävlade i att bräcka varandra i vansinne. Det var människor som gjorde sig lustiga över andras sorg och bestörtning. Det var fejkade nyheter där det påstods att muslimer skrattade åt branden, och det var påhopp på en av mina kollegor som ifrågasatte ett Twitterinlägg som på ett orättvist vis hånade rapporteringen hos en av landets tidningar med bredast bevakning. Något som tog skruv och ledde till personliga påhopp som han fick försvara sig emot i dagarna två.

Det var som att trollen hade suttit hemma bakom sin sten med kliande fingrar och bara väntat på att få hoppa fram. Medan många världen över visade medkänsla och generositet i både ord och handling genom att exempelvis lova ekonomisk stöttning vid en återuppbyggnad så satt trollen och gottade sig åt olyckan och eländet.

När min pappa tog med mig på fotbollsmatcher när jag var liten hamrade han alltid in att jag skulle heja på mitt eget lag men inte bua åt de andra. ”Du lyfter dina egna, men du behöver inte klanka ner på de andra för det.”

Inte alltid enkelt att följa när man dras med i känslostormande ögonblick men de där orden har alltid stannat hos mig. Tyvärr verkar det förbaskat svårt att implementera detta beteende hos aktörer på sociala medier. Att lyfta det du tycker är bra eller viktigt, och inte med ljus och lykta söka efter minsta fel hos andra att håna och hata. Självklart har alla rätt att komma med kritik och inspel – men då ska de också vara grundade i fakta, och relevanta. Långt ifrån tongångarna kring Notre Dame. En del kommentarer var så nedlåtande och fulla av hat att om jag inte redan hade fått tårar i ögonen av parisarnas version av Ave Maria så hade jag fått det av rädsla.

VECKANS:

Bästa: Väderprognoserna för påskhelgen. Verkar bli en perfekt helg för häng i solen på mitt tak.

Roligaste överraskning: Att Ajax slog ut Juventus ur Champions League så att det stänkte om det.

Annons
Annons
Annons
Annons