Ulricehamn

Anna Claesson: Därför ska vi värna om kvinnodagen

Ulricehamn Artikeln publicerades
Foto: Janerik Henriksson/TT,Pernilla Rudenwall

Efter en höst där kvinnors världsomspännande vittnesmål om sexuella trakasserier vällde ut som svart tjära känns kvinnodagen viktigare än någonsin.

Det började som något kletigt, nästan förvånande. Som ett tuggummi under skon. Något som dök upp och inte gick att skaka av sig. Fortsatte som något helt annat. Som en lavin av något omöjligt att ignorera. En matta av svart tjära som fastnade på alla som kom i närheten. Kampanjen Metoo bubblade upp som en superkraft i höstas. Från samhällets alla håll och kanter. Från vårdpersonal, skådespelare, journalister och skolvärlden. Från samhällets toppskikt och fina korridorer till de som det redan trampades på. Många kanske blev förvånade över omfattningen. Över hur kletigt det blev. Över hur många som fastnade. Men, de flesta kvinnor jag pratat med kände bara ”jaha, men det här har vi ju vetat om i århundraden”.

Nu har den värsta stormen lagt sig något och det för även med sig röster om att det är tjatigt med Metoo. Att det är tröttsamt. Det är också väldigt tröttsamt att alltid behöva tänka på vilken väg jag tar hem om det är mörkt. Att behöva tänka på vad som kan hända på ett dansgolv, eller hur jag ska tala till min omgivning för att få samma pondus som männen i min närhet.

Så, i dag på internationella kvinnodagen behöver vi lyfta de här frågorna igen. Det är en ypperlig dag för det, precis som alla andra dagar. Tyvärr solkas den här dagen ner när det varje år dyker samma åsikter – de som ifrågasätter varför just kvinnofrågor ska uppmärksammas och få en speciell dag och tycker att män skuffas undan. (Till er säger jag att det är bara är att storsatsa mot 19 november, som är männens egen dag. Ingen har någonsin hindrat er.) Sedan dyker alltid åsikten upp om att kvinnodagen inte behövs. Att kvinnodagen inte har någon betydelse. Speciellt inte i Sverige där vi har det så bra.

Jag hoppas att de sistnämnda har tystnat något i år. Att den svarta tjäran av Metoo-vittnesmål har gjort att de stannat upp. För trots att Sveriges kvinnor generellt sett har det bättre än vad man har i många andra länder så är vi fortfarande långt ifrån att ha det lika bra som de svenska männen.

Enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, känner sig en tredjedel av de svenska kvinnorna otrygga när de är ute på kvällarna vilket är en stor ökning från 25 procent året innan. Samma siffra för män är nio procent.

Sju av tio chefer i Sverige är män, enligt en sammanställning gjord av Expressen.

Löneskillnaderna fortsätter att minska, men svenska kvinnor tjänar fortfarande i snitt 4200 kronor mindre än män, varje månad. (SCB)

Kvinnor utsätts för våld i sitt eget hem. Utav de svenskar som utsatts för våld under 2016 är det mycket stora skillnader mellan könen. 40 procent av kvinnorna uppger enligt Brå att gärningsmannen var närstående medan endast tre procent av männen uppger detsamma. Hemmets ”trygga” vrå är alltså inte en sanning för många kvinnor.

Och så vidare.

Det här är statistik som påvisar ett fel i samhällsstrukturen. Som visar hur ojämnt det är mellan könen. Att det finns skadliga invanda mönster av trakasserier, förtryck, och våld som i stor utsträckning drabbar kvinnor.

Precis därför är kvinnodagen viktig. Som en extra påminnelse att fortsätta kämpa för kvinnors rätt. I år tror, och hoppas jag att tankarna bakom kvinnodagen får sig en rejäl skjuts av Metoo. För det bästa, och värsta, med tjära är att när den väl har hällts ut så är det nästan omöjligt att få bort den.

VECKANS:

Bästa: På lördag kommer UT:s bilaga Jord&skog som är fullmatad med härliga reportage och nyheter.

Bästa 2: Att UT nu fått ett bättre skrivverktyg för webben vilket ni troligtvis kommer att märka i form av mer kreativt utformade artiklar.