Ulricehamn

15 år efter stormen Gudrun: ”Lärde mig att allt ordnar sig”

Dalum
Skogsägaren Anders Claesson i Dalum minns stormen Gudrun 2005. Av 115 hektar skog påverkades tio procent av hans bestånd. När granarna föll stod många av de gamla tallarna kvar. Anders bedömer att just de här har över hundra år på nacken. Att ha en blandning på trädslagen var en lärdom som kom efter stormen berättar han. ”Men jag lärde mig också att allt ordnar sig, det är en ganska skön erfarenhet
Foto: Pernilla Rudenwall
Skogsägaren Anders Claesson i Dalum minns stormen Gudrun 2005. Av 115 hektar skog påverkades tio procent av hans bestånd. När granarna föll stod många av de gamla tallarna kvar. Anders bedömer att just de här har över hundra år på nacken. Att ha en blandning på trädslagen var en lärdom som kom efter stormen berättar han. ”Men jag lärde mig också att allt ordnar sig, det är en ganska skön erfarenhet".

Anders Claesson fick se stora partier av sin skog fälld när stormen Gudrun härjade januari 2005. I intervju med UT några veckor senare var han märkbart påverkad. ”Som skogsägare är det nog det värsta man kan se”.

15 år senare berättar Anders om sina lärdomar.

Klockan närmade sig 21 på lördagskvällen 8 januari 2005. Vinden ven utanför fönstret på gården Brännebo i Dalum och Anders Claesson satt bänkad framför tv:n.

– Filmen ”Crouching tiger, hidden dragon” gick på tv och de höll precis på att svinga sig bland bambun när strömmen försvann, berättar han.

När tv:n tystnade hörde Anders hur det dånade ute bland taken på gårdens byggnader. Så starka vindar hade han inte upplevt innan.

– Jag såg hur det flög grejer utanför fönstren, så jag tog på mig en skogshjälm och gick ut för att kolla till djuren. Jag höll mig långt ifrån träden för säkerhets skull och såg att något fönster blåst in. Men sen var det egentligen bara att vänta till morgonen för att kunna få ett första intryck av förödelsen.

På ungefär samma plats där Anders Claesson för 15 år sedan stod bland omkullblåsta träd och rotvältor växer nu sex meter höga granar.
Foto: Pernilla Rudenwall
På ungefär samma plats där Anders Claesson för 15 år sedan stod bland omkullblåsta träd och rotvältor växer nu sex meter höga granar. "Skadan var inte lika stor som jag först befarade, det insåg jag några veckor efter att stormen Gudrun" säger han.
Från UT 27 januari 2005.
Från UT 27 januari 2005.

Chock. Det var känslan som sköljde över Anders när han efter två veckors röjning av vägarna nådde de skogspartier som var svårast påverkade av stormen Gudruns framfart.

– Medan jag röjde såg jag områden som vanligtvis hade tät och fin skog där det nu var helt öppet och ljust. Då insåg jag att det var omfattande, berättar han.

Som tredje generationens Claesson på gården Brännebo hjälpte Anders sin pappa med nyplantering efter stormen 1969. Det faktumet ledde till känslan av uppgivenhet som han kände efter Gudrun.

– Ja, eftersom det var bestånd man själv varit med och planterat och skött som blåste omkull. Klart man blev besviken när man såg förödelsen.

I den sinnesstämningen mötte UT Anders den 27 januari 2005.

15 år senare har han omvärderat händelserna.

– Tsunamikatastrofen hade precis skett några veckor innan och det satte saker i perspektiv. Vi sa redan då att det har ju inte drabbat någon människa, det är bara träd.

Det tog ungefär ett år innan Anders fick en fullständig bild av skadan. Av 115 hektar skog påverkades tio procent av beståndet. Totalt var det tre årsavverkningar som hade blåst ner. Priset för skog gick ner då marknaden mättades och maskinerna inte kunde jobba lika snabbt som vanligt.

– Samtidigt gick staten in med skatterabatt och jag hade försäkring. Och skadan var inte lika stor som den hade kunnat vara, det insåg jag efter några veckor.

Först och främst fick Anders Claesson röja de vägar som går runt om och genom skogsfastigheten. Med det arbetet fick han hjälp av släkt och vänner. Först efter två veckor nådde han fram till skogens innersta delar där det fanns stora ytor där träden låg omkullblåsta.
Foto: Pernilla Rudenwall
Först och främst fick Anders Claesson röja de vägar som går runt om och genom skogsfastigheten. Med det arbetet fick han hjälp av släkt och vänner. Först efter två veckor nådde han fram till skogens innersta delar där det fanns stora ytor där träden låg omkullblåsta.

Att lägga ner och sälja skogen fanns inte på kartan. Men som ett resultat av stormen slutade Anders med mjölkkor för att satsa än mer på betesdjur. För att kunna ägna mer tid att återbeskoga och sköta den skog som fanns kvar.

– Lönsamheten för mjölkkor var heller inte bra, det var en ytterligare faktor till beslutet.

Foto: Pernilla Rudenwall

Arbetet med återplantering startade redan året efter. Och på den plats som Anders Claesson för 15 år sedan visade upp rotvältor – nära dubbelt så höga som han själv – står nu granar som är 12 år gamla.

– Man lärde sig med Gudrun att det ordnar sig alltid. Det var en rätt skön erfarenhet.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Ulricehamns Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.