Emtervall: Falk höll när Nilsson föll

Sport Artikeln publicerades
UT:s Jonas Emtervall skriver om en seger som är värd hur mycket som helst för Hanna Falk.
Foto:Jonas Emtervall
UT:s Jonas Emtervall skriver om en seger som är värd hur mycket som helst för Hanna Falk.

Toppnamn från flera länder saknades. Och Stina Nilsson föll. Men Hanna Falk höll – och struntar nog ärligt talat i allt det andra. Det här var det perfekta avstampet mot OS.

Jag jobbade inte på UT och bevakade inte längdskidåkning överhuvudtaget den där dagen i Düsseldorf för drygt åtta år sedan. När jag gjorde entré var vi någonstans mitt emellan Falk-succéerna i de tyska D-städerna.

Förutom världscupsuccén hemma i Ulricehamn för ett år sedan har jag under den tiden sett Hanna Falk tävla på snö vid fem olika tillfällen. Det har minst sagt varit en berg- och dalbana.

Vid SM i Örebro 2015 behövde hon vinna för att säkra en VM-biljett. Det gjorde hon med besked, mot ett relativt beskedligt motstånd.

Vid VM i Falun några veckor senare gick det åt pipsvängen. UIF-stjärnan både tjuvstartade och körde på Sadie Bjornsen i sin kvartsfinal och diskades. Mest snopet för Falk, förstås. Men även för mig, som rest till Dalarna enbart för att bevaka henne.

Ett år senare väntade Slottssprint i Stockholm. Hanna Falk gjorde en fin tävling, men kunde ända inte rå på Maiken Caspersen Falla, Ingvild Flugstad Östberg och Stina Nilsson i finalen. Där och då tvivlade jag faktiskt på om hon någonsin skulle göra det.

En fjärdeplats blev det också vid VM i Lahtis i fjol. Medaljen var bara 15 hundradelar bort då, men det var också en tävling där Falk hade ganska mycket flyt när Stina Nilsson körde på Natalia Matveeva i semifinalen, med följden att båda föll.

Stina Nilsson föll även i Dresden i dag. Men jag är tveksam till om hon hade rått på Hanna Falk även om hon stått på benen. Nilsson hade ingen bra position som instängd trea när hon vurpade och hade behövt åka om både Falk och Maja Dahlqvist i slutet av banan.

Hur mycket är då den här segern värd? Åkare som Falla, Diggins, Östberg och Pärmäkoski saknades ju.

För Hanna Falk tror jag att den är värd hur mycket som helst. Hon hade lite svårt att sätta ord på känslorna direkt efteråt, men jag är övertygad om att det här kommer att stärka henne enormt mycket.

Det var heller inget blåbärsmotstånd hon ställdes mot. Fem av de tio och tolv av de 20 främsta i sprintcupen fanns på startlinjen.

Sen är det förstås som SVT-experten Anders Blomquist påpekade i sändningen. En OS-sprint på en tuff klassisk bana är något helt annat. Samtidigt är självförtroendekicken som Hanna Falk får av en sådan här framgång – särskilt med tanke på hur strulig säsongen varit fram till nu – så klart helt ovärderlig inför ett stort mästerskap.

Lite extra kändes det så klart också att få ta segern med så många familjemedlemmar och ulricehamnare på läktaren. Lars Karlsson, före detta Sparbanks-vd och numera sponsoransvarig i Hanna Falk AB, kunde inte ha träffat mer rätt när han arrangerade en Heja Hanna-resa till Dresden.

På söndagen kan det bli ännu roligare för Falk och den tillresta supporterskaran. Då kör hon teamsprint tillsammans med Stina Nilsson. Håller båda sig bara på benen tror jag att det blir seger igen.