Nyhetstips: 0321-262 31 red@ut.se
Växeln: 0321-262 00 ut.se@ut.se
söndag 19 maj 2013
Nyhetstips: 0321-262 31 red@ut.se
Växeln: 0321-262 00 ut.se@ut.se
söndag 19 maj 2013
Harriet Anderssons hjärta slår snabbt för hästhoppning. Här rider hon på Arcopar under dagens första klass.
Sport 2012-06-11 | Uppdaterad 2012-06-11
En del av ryttarna ville gripa tag i den sista chansen att kvala till Falsterbo. Andra ville bara känna på den vanliga tävlingspulsen när Ulricehamnsbygdens ridklubb anordnade en regional hopptävling.
Hästar och ryttare så långt ögat kunde nå, en utmanande bana och taggade ekipage. Det var dags att göra upp om segrarna i fyra olika klasser i den regionala hopptävlingen för storhästar som anordnades.
– Idag är det hundra starter. Vi i klubben hade gärna sett några fler men är samtidigt nöjda. Många anmälningar ramlade in nu på slutet och innan dess kändes det lite sådär med startantalet, säger tävlingsledaren Linnea Borgström.
De som fanns på plats hade lite olika mål med dagen. Vissa ryttare ville bara komma ut och tävla. Andra ville tävla för att försöka kvala in till Falsterbo.
– Vid ett visst datum går den kvalet ut och vi valde att ha tävlingen innan det datumet.
Från hemmaklubben startade endast Michelle Sturesson. Och Emma Ferlin fick kasta in handduken på grund av sjukdom. Tranemoryttarna däremot deltog med fler ekipage. Ett av dem var Harriet Johansson och Arcopar. Harriet, boendes i Aplared, passade på att delta i två klasser under dagen.
– Det kunde ha gått bättre här i första starten. Vi rev fyra hinder och det är ovanligt mycket för att vara honom. Vi fick dålig rytm och jag hörde hur det klunkade i hela tiden, säger hon.
Men trots att det inte gick utmärkt tillägger Harriet:
– Jag uppskattar min häst oerhört mycket. Min dotter Lovisa har också ridit honom många gånger och vi behöver aldrig oroa oss för att inte ta oss runt banan. Det har nog aldrig hänt att han har vägrat hoppa.
Banan som väntade i Ulricehamn skiljde sig en del från vad Harriet är van vid. Hon brukar vanligtvis träna på grusunderlag. Nu väntade en stor gräsbana istället.
– Den här banan är jättefin och vi brukar vara här och tävla ofta. Hoppning är väldigt kul och sådana här tävlingar ger ett kvitto på hur träningen går. Sen får man en underbar dag och träffar mycket människor.
Harriet som verkade trivas hur bra som helst och ständigt gick runt med ett leende på läpparna var säker på vad som gällde inför start nummer två.
– Vi måste hitta en bra rytm. Sen om vi river några hinder, det gör inte så mycket.
Varför ens tanken om att exploatera området nere vid ridskolan med ICA Maxi m m ?
det finns obegränsat utrymme uppe vid sophålan, dom nya etableringarna kan läggas DÄR i stället !
Sjänka flertalet miljoner till sporter som tiltalar 85% pojkar (läs lassalyckan) men inte bry sig om våra duktiga tjejer .......var är jämstäldheten ???
"kanske den finns på andra orter"
© Ulricehamns Tidning. Allt material på UT.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
