Ett år efter dödsolyckan: ”Sitter lika starkt än”

Fotboll Artikeln publicerades
Srdjan Rados, Sebastian Svensson och Dardan Mehmeti har alla präglats av olyckan utanför Marbäck för ett år sedan.
Foto: Lovisa Hansson/UT
Srdjan Rados, Sebastian Svensson och Dardan Mehmeti har alla präglats av olyckan utanför Marbäck för ett år sedan.

I dag har det gått ett helt år sedan dödsolyckan utanför Marbäck. För de inblandade har tiden inte läkt några sår.

– Det sitter lika starkt än, det är nästan jobbigare än i början, säger Sebastian Svensson.

Den varma torsdagseftermiddagen håller på att övergå i kväll och det ser ut som att ett regnoväder är på väg att dra in. Parkeringen vid Södra Åsarps kyrka ligger helt öde.

Det är lika tomt på kyrkogården. Vid de flesta gravarna syns en eller ett par blommor. Men en plats står ut.

Delvis för att gravstenen har formen av en hjärta, men framför allt för att ytan framför stenen är översållad med blommor, ljus och minnessaker.

– Den 11 maj var familjen och ett tiotal killar där och hade en minnesstund. Jag och fyra killar från A-laget var med. Det var skönt att vara med, även om det var jobbigt. Jag har inte varit vid graven så mycket, det blir extra jobbigt när man är där. Väldigt påtagligt, säger Peter Svensson.

Graven på Södra Åsarps kyrkogård är välbesökt.
Foto: Lovisa Hansson
Graven på Södra Åsarps kyrkogård är välbesökt.

Han befinner sig själv på Glasvallen den här kvällen. Som pojklagstränare, assisterande A-lagstränare och fotbollsansvarig i Limmareds IF gör han ofta det. Nu håller han på att fylla vattenflaskor inför matchen mot Dalsjöfors i pojkarnas division 12.

”Jag har haft problem med att bara åka med i bilen när någon annan kör. Det har känts obehagligt, men nu på slutet har det börjat kännas mer okej”.

En våning upp i klubbstugan hänger Srdjan Rados i en soffa. I rummet innanför kör A-lagsspelarna Sebastian Svensson och Dardan Mehmeti en Fifa-match på tv-spelet.

För ett år sedan förändrades livet radikalt för alla tre. Srdjan miste sin lillebror Nemo. Det var Nemo som körde bilen som även Sebastian och Dardan satt med i, och som strax utanför Marbäck for av väg 157 och voltade flera varv.

– Det sitter lika starkt än. Jag svimmade inte av någonting och kommer ihåg allt. När vi hade landat var jag ensam kvar i bilen. Jag gick ut och då såg jag allting. Det är lite svårt att säga hur man kände, allt gick så jävla fort och det var mycket adrenalin, säger Sebastian Svensson.

Fotbollen har alltid varit viktig för Sebastian Svensson. I ännu högre grad efter olyckan. ”Det har ju varit en plats dit man kan åka och tänka på annat”, säger han.
Foto: Lovisa Hansson
Fotbollen har alltid varit viktig för Sebastian Svensson. I ännu högre grad efter olyckan. ”Det har ju varit en plats dit man kan åka och tänka på annat”, säger han.

Mirakulöst klarade han sig helt utan fysiska skador. Men olyckan har gett andra ärr.

– Det har nästan blivit jobbigare än det var i början. Då fattade man knappt, men efter ett år har jag börjat inse att det som hände var verkligt. På så sätt blir det bara jobbigare och jobbigare.

– Samtidigt är jag alltid omringad av personer som bryr sig. Både här uppe, bland vänner och familj, och på jobbet. Det är sjukt jobbigt, men man har väl nästan vant sig. Ja, jag vet inte vad jag ska säga.

Sebastian Svensson tystnar. Srdjan Rados, Dardan Mehmeti och pappa Peter Svensson gör inte heller några ansatser att fylla tomrummet. Ibland behöver tystnaden få tala.

Dardan Mehmeti kom inte lika lindrigt undan rent fysiskt som sin lagkamrat. Han kastades ur bilen och landade en bra bit bort.

Peter Svensson kom snabbt till platsen, efter att sonen ringt och berättat om olyckan. Han såg när den då 18-årige målvakten bars in ambulansen.

Peter Svensson blev uppringd av sonen Sebastian och kom snabbt till olycksplatsen.
Foto: Jonas Emtervall
Peter Svensson blev uppringd av sonen Sebastian och kom snabbt till olycksplatsen.

– Den bilden kommer jag aldrig att glömma. För mig är det nästan overkligt att han sitter där han gör, när jag vet hur han såg ut då, säger Peter Svensson och tittar bort mot Dardan Mehmeti, som är klädd i klubbens träningskläder.

På utsidan syns i dag nästan inga sviter av olyckan, men skenet bedrar.

– Jag har fem diskbråck. Men jag är med på träningarna lite grann, så gott det går. Jag blir sugen när jag ser alla andra träna, och speciellt spela matcher. Det vore kul att komma tillbaka.

Han är smärtsamt medveten om att vägen dit fortfarande är lång, men är ändå hoppfull.

– De senaste två, tre månaderna har jag haft lika ont i ryggen hela tiden. Men innan dess gick det spikrakt åt rätt håll. Nu efter sommaren ska jag gå på rehabcenter i Borås i sex veckor. Då ska jag bo på sjukhuset och rehabträna från nio till tre varje dag.

– Hjälper inte det har jag nog lite ont resten av livet. Men de flesta brukar må bra efter det. Jag hoppas att det gäller mig också.

Srdjan Rados minns sin bror som en snäll, beskyddande och ärlig person.
Foto: Lovisa Hansson/UT
Srdjan Rados minns sin bror som en snäll, beskyddande och ärlig person.

Srdjan Rados var på väg till Borås med en kompis när mobilen ringde och Sebastian Svensson fanns i andra änden. Han glömmer aldrig samtalet och förstås heller inte känslan när han kom till olycksplatsen.

– Tiden har gått oerhört snabbt sedan dess. Man kan inte fatta att ett år har gått redan. Det känns inte alls länge sedan, säger han.

– Tyngst är det när man är hemma hos morsan. Det kommer upp då och då och blir jobbigt i vissa situationer.

Nemo Rados är ständigt närvarande på Glasvallen.
Foto: Lovisa Hansson
Nemo Rados är ständigt närvarande på Glasvallen.

Hur minns ni Nemo?

– Han var snäll. En väldigt beskyddande och ärlig person, säger Srdjan.

– Man kände sig väldigt trygg när man var med honom. Han tänkte alltid på oss andra före sig själv, säger Sebastian.

– Precis så var det. Han var omtyckt av alla. Behövde man något visste man att man alltid kunde höra av sig till honom, det spelade ingen roll om det var något litet eller stort, säger Dardan.

Räddningsarbete under olyckskvällen.
Foto: Henrik Erickson
Räddningsarbete under olyckskvällen.

Det var precis så det var den där kvällen. Sebastian Svensson hade från början frågat pappa Peter om han kunde köra honom och Dardan Mehmeti till Ulricehamn.

– Men två minuter innan vi skulle åka stack Sebastian in huvudet och sa att det inte behövdes, de skulle få skjuts av Nemo istället, säger Peter Svensson.

Srjdan bryter in:

– Jag hade tänkt fråga Nemo om han kunde köra oss till Borås den kvällen. Hur många gånger har jag inte tänkt på vad som hade hänt om han hade gjort det istället. Hade vi varit döda då, eller hade inget hänt?

– Och vad hade hänt om vi hade åkt två minuter senare istället? säger Dardan.

Tankarna på ”om” och ”om inte” tar aldrig slut. Men mitt i ältandet och mörkret finns ändå framtidstron.

Vid tiden för olyckan var Sebastian Svensson på gång att börja ta körkort. Den processen fick pausas, men kanske kan den återupptas framöver.

– Jag har haft problem med att bara åka med i bilen när någon annan kör. Det har känts obehagligt, men nu på slutet har det börjat kännas mer okej, säger han.

Dardan Mehmeti tänker studera i antingen Jönköping eller Halmstad.
Foto: Lovisa Hansson
Dardan Mehmeti tänker studera i antingen Jönköping eller Halmstad.

Dardan Mehmeti siktar på fortsatta studier.

– Jag är fortfarande sjukskriven och det är ganska segt att bara ligga hemma hela dagarna. Jag hade tänkt börja plugga redan i höst, men nu är jag ju på rehabgrejen när högskolan startar. Så det blir inte detta året i alla fall. Jag får försöka hitta ett jobb så länge, ett som passar kroppen.

– Min brorsa pluggar till socionom och det skulle jag kunna tänka mig att göra. Men jag har sökt internationell marknadsföring också. Jag drömde om att bli polis. Men det blir sisådär med min kropp.

Vi avrundar intervjun. Peter har redan stuckit iväg för att coacha sitt pojklag. Dardan och Sebastian ska snart träna på planen bredvid.

Livet går vidare. På och utanför fotbollsplanen. Det måste det göra.

Fakta

Detta hände

– På kvällen fredagen den 25 maj i fjol åkte en personbil av väg 157 utanför Marbäck och voltade flera varv.

– Enligt polisens förundersökning tyder det mesta på att föraren tappade kontrollen över fordonet vid en omkörning i en hastighet över den tillåtna.

– Föraren Nemo Rados, 24 år, avled av sina skador. Passagerarna Sebastian Svensson, 22, och Dardan Mehmeti, 18, överlevde.

– De båda överlevande är spelare i Limmareds IF:s A-lag. Även Nemo Rados hade tidigare spelat i föreningen.

Visa mer...
Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Ulricehamns Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.