• KOMMENTERA
•      

Nu kommer Jan?Olof Sundh att ta det lugnt på riktigt. Eller i alla fall inte sitta kvar i bordtennissektionens styrelse. För han kommer fortfarande att hålla på med jobb, fack, politik och domaruppdragen. FOTO: LEIF FJELLSTRÖM

Bordtennisresan slut för Sundh

Sport 2012-05-21 | Uppdaterad 2012-05-21

På bordtennissektionens årsmöte i början av juni, kommer det att bli nyval på åtminstone en plats i styrelsen. Sekreteraren Jan–Olof Sundh tackar för sig efter en massa år på just den positionen och kommer i stället att bli en vanlig medlem i föreningen. Så vanlig han nu kan bli, med tanke på det arbete som Jan–Olof lagt ner under de cirka 30 år han varit aktiv i UIF.
– Jag flyttade hit 1980 efter att ha blivit klar med min lärarutbildning i Göteborg. Om jag minns rätt så spelade jag bordtennis för Dalsjöfors ett år efter flytten, men därefter har det varit UIF för min del, säger Jan–Olof.
Att det blev Ulricehamn för familjen Sundh berodde nog på flera orsaker. En var att Ätradalskolan stod klar till hösten 1980, där nyexaminerade lärare Sundh fick jobb. En annan att hustru Gunilla kom från Sävsjö och då blev Ulricehamn lite av en kompromiss – ungefär halvvägs mellan Göteborg och Sävsjö.
– Men jag är född och uppvuxen i Dalsjöfors, så jag hade ju lite koll på Ulricehamn. Jag var bland annat på Valhall och såg Hep–Stars en gång på 60–talet.
Det var hemma i Dalsjöfors som bordtennisintresset vaknade. En träribba över några burkar på köksbordet blev ett pingisbord.
– När vi blev lite större spelade vi på dansbanan i Folkets park. Dansgolvet var glatt som tusan men det gick det med.
Jan–Olof kom så småningom med i Dalsjöfors lag som spelade i division V och har därmed spelat i de flesta bygdegårdar runt om i Sjuhärad. Bland annat så berättar ett urklipp om en rekordsnabb match mot Påbo BTK i Påbo bygdegård.
När det blev dags för lärarstudierna hamnade alltså Jan–Olof i Göteborg, där KFUM Göteborg blev hans nya bordtennisklubb. Laget tog sig till division 2 men åkte ur efter ett år.
– Jag tränade varje dag och det gav förstås resultat. Men jag var nog ändå sämst i laget.
Efter flytten till Ulricehamn hamnade Jan–Olof i ett gäng riktiga entusiaster i UIF – Göran Borgås, Lars–Erik Andersson, Lars Åkesson, för att nämna några. Det blev mycket spelande under de kommande åren, men i takt med att dottern Jenny blev allt bättre flyttades intresset efterhand mer åt tränar– och ledarrollen.
– Jag såg ju att Jenny var bra och då blev det ju naturligt att hjälpa henne och laget.
Jenny, Pia Hagström, Josefin Abrahamsson och Birgitta Olsson blev en stark konstellation och till slut såg de till att laget tog sig upp till Elitserien. Tre år varade det äventyret innan klubben begärde sig ner till ettan.
UIF kom igen ett par år senare men då var inte Jan–Olof involverad på samma sätt. På sätt och vis en liten nedtrappning, som nu tar nästa steg i och med utträdet ur sektionsstyrelsen.
– Jag har dragits med lite ohälsa ett tag, samtidigt som jag tycker att andra föräldrar nu behöver ta sitt ansvar.
Men att sluta i styrelsen innebär definitivt inte att Jan–Olof helt lägger ner bordtennisen. För samtidigt som han varit aktiv spelare och ledare, så har han också varit domare på tävlingar och det tänker han fortsätta med.
– Det blir uppåt tio uppdrag per säsong. Elitseriematcher, landskamper och andra större tävlingar.

Leif Fjellström
leif.fjellstrom@ut.se
Telefon: 0321-262 20

• KOMMENTERA
•