Nyhetstips: 0321-262 31 red@ut.se
Växeln: 0321-262 00 ut.se@ut.se
måndag 21 maj 2012
Nyhetstips: 0321-262 31 red@ut.se
Växeln: 0321-262 00 ut.se@ut.se
måndag 21 maj 2012
Porträtt 2009-10-28 | Uppdaterad 2009-10-28
En dag kan bli förskräckligt lång om man varken kan läsa en bok, lyssna på radio, eller titta på tv med någon större behållning. Därför fyller Maj Andersson det mesta av sin dag genom att rota i sina rötter. Hon hoppas att släktforskningen så småningom ska mynna ut i en bok.
– Jag kan vara förskräckligt omständig och jag skriver ganska så långa brev. Så att de jag skriver till ska bli intresserade, förstår du, och svara. Det kan jag göra åt lång tid på, skrattar hon.
Intresset för den egna släkten var egentligen ett arv efter Majs far. Han berättade åtskilliga historier om den talrika och vitt spridda släkten.
– Släktforskning är verkligen något jag fastnat för. Jag gjorde aldrig något när pappa levde och i dag kan jag tycka det är synd. Nu får jag skriva brev och försöka att hitta dem och de är inte alltid så lätta att hitta det kan jag intyga, säger Maj.
Det är speciellt en gren av släkten som Maj är intresserad av. Den kallas Öhnasläkten och kommer från Majs fars farmor Rebecka.
– Hon var gift och hade sin fjärde dotter i magen när hennes första man dog i en lungsjukdom. Hon gifte om sig några år senare och fick ytterligare två döttrar samt sex söner. Alla hennes barn förutom ett överlevde och det var ju ganska ovanligt på den tiden.
Majs hörselskada är medfödd men hon klarade sig ganska bra större delen av sitt liv. Helt döv har hon varit sedan slutet av 80-talet. Men med hjälp av operation och hörselapparat kan hon höra lite grann och läsa på läpparna ifall man sitter tillräckligt nära. Synsvårigheterna har kommit med åldern. Hon har åldersförändringar på gula fläcken så det skarpa seendet försvinner, även om hon inte blivit helt blind.
Datorn är en god hjälp i Majs liv. Hon skaffade den för sex år sedan och på skärmen kan hon mot svart bakgrund och kolossalt stora bokstäver, och med förstoringsglas, läsa dagstidningar och mejl hjälpligt. Datorn har hon lärt sig hantera på äldre dar.
– Mejl. Det tycker jag är smidigt. Det är så jag håller kontakten med mina barnbarn och en del av mina vänner.
Den svaga hörseln gör det svårt att följa med i konversationen när flera röster kommer från olika håll samtidigt, därför blir det inte så intressant att gå ut och träffa folk på kafé eller restaurang. Så hon har bestämt sig för att fira sin 85:e födelsedag hemma och hon räknar med att hennes barn dyker upp.
– Det ger mig så lite om vi sitter ute på restaurang, så det blir roligare om vi är hemma.
Maj bor ensam inne i Ulricehamn sedan hennes man gick bort för fem år sedan. Tillsammans bodde de i Älmestad där Alf hade syfabrik i 40 år.
– Sen när vi blev pensionärer flyttade vi in till Ulricehamn. Det var mycket jobb med att vara egenföretagare. Ibland lite för mycket, men det var samtidigt roligt. Jag kunde sy hjälpligt tills för några år sedan, säger hon.
Ett av Majs arbeten i lappteknik hänger i den ombonade hallen. Det är en väggtavla i mörkt röda färger. Stolt berättar hon att hon har en liknande tavla i lappteknik som hänger nere i Svenska kyrkans församlingsgård i Ulricehamn. Nu när hon knappt ser och inte längre kan sy, tillbringar hon dagarna med att pyssla om sina krukväxter, städa och plocka lite och så släktforska förstås. Ut på promenad går hon också, med rullator och ibland med käpp.
– Jag har mycket att vara tacksam för trots att jag både hör och ser dåligt, det tycker jag.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (49 ST.)
ANNONSERA
© Ulricehamns Tidning. Allt material på UT.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
