Nyhetstips: 0321-262 31 red@ut.se
Växeln: 0321-262 00 ut.se@ut.se
måndag 21 maj 2012
Nyhetstips: 0321-262 31 red@ut.se
Växeln: 0321-262 00 ut.se@ut.se
måndag 21 maj 2012
Sanna Thörnvall från Ulricehamn är polyamorös. Det betyder att hon kan vara kär i, och ha relationer med, flera personer samtidigt.
Porträtt 2008-08-12
Sanna Thörnvall är gift och har flickvän.
– Har man två kakor kan man äta båda samtidigt, säger hon.
Sanna Thörnvall är polyamorös. Det innebär att hon kan ha flera sexuella relationer och kärleksrelationer samtidigt.
– De som lever så här, alltså har relationer med flera samtidigt, de har ju kommit överens om det med samtliga inblandade. Så är det för mig också.
Sanna Thörnvall är gift med en man och har en flickvän. Alla tre känner varandra väl och känner att det fungerar. Hon bor ihop med sin man som inte är ett dugg svartsjuk, konstaterar hon.
Så här har Sanna levt i ett år. Det tog ett tag för henne att komma ut som polyamorös.
– Det var svårt att tänka utanför fyrkanten, alltså utanför mononormen. Jag hymlar inte med mitt sätt att leva, men jag berättar inte för alla heller. Det är inte socialt accepterat och ingen vågar fråga. Därför berättar jag nu i tidningen. Om ingen vet att det finns så är det inte så många som ens vågar fundera på att leva som jag.
– Jag har aldrig förstått varför man inte kan få tycka om fler än en.
Sannas familj och närmaste vänner har dock reagerat med en axelryckning. De flesta konstaterade att det var just vad de kunde förvänta sig av henne. Hennes mamma räknade ut det hela själv och på jobbet vet en del, en del anar men vågar inte fråga.
Finns det inget som är negativt med att leva som polyamorös?
– Jo, men det finns det i monogama förhållanden också. Om jag säjer till min man att jag ska umgås med min flickvän en stund så tycker han att det är okej. De har båda förståelse för om jag vill umgås med den andre en stund.
– Vi är redan som en lite familj. Vi umgås alla tre och gör saker hela tiden.
Sanna och hennes man har pratat om att flytta ihop och skaffa barn. De har kommit fram till att det kommer att bli som att barnet kommer att ha tre föräldrar eftersom de umgås så mycket.
Men vad händer om en fjärde partner kommer in?
– Det vet jag inte. Om jag skulle träffa en ny och blir kär i så tror jag inte att de andra skulle säja nej. Det har jag svårt att tänka mig. Men vi får ta det när det kommer. Jag tror inte det blir några problem.
För att manifestera sin sexualitet reste Sanna till Pride-festivalen i somras. Det var en härlig upplevelse. Det var häftigt för att det var ett så stort arrangemang, men det var lika värdefullt att träffa andra människor som också klassificerar sig som polyamorösa. Att hon var bisexuell konstaterade hon redan under gymnasietiden. Fast hon föredrar att kalla sig själv för pan-sexuell.
– Det innebär att man är sexuellt och emotionellt intresserad av vem som helst. Alltså att man blir kär i personligheten och inte könet.
Anette Westerlund
anette.westerlund@ut.se
Telefon: 0321-262 16
Någon kommer så småningom att fara illa i det här förhållandet. Någon kommer att känna smärta i sin själ och känna sig sviken och otillräcklig. Är det verkligen så viktigt att breda ut sin sexuella läggning över hela UT-områdets köksbord?
Detta är ett riktigt sjukt beteende... om jag vore hennes man så skulle jag skilja sig omgående..att man skall vara så kåt på uppmärksamhet att man måste slänga ut något sånthär äkligt i en tidning.. usch .. blir spyfärdig.. Dumpa bruden och hitta någon som gillar dig för den du är istället...SJUKT!!!
Klart att sanna med familj ska få leva som dom själva vill.
Vi bor ju i sverige som alla vet.
Dock kan jag tänka mig att det inte skulle vara det ultimata att skaffa barn i ett 3 eller 4 o.s.v förhållande.
Barn har rätt till en stabil miljö med 2 föräldrar.
Jag menar inte för andras skull utan för barnets skull eftersom det finns puckon som inte drar sig för att göra sig roliga på barnens bekostnad.
You go girl!
Man lever sitt liv exakt som man vill och fyller det med vilken kärlek som man behagar. DOCK anser så även jag att exponera sitt privatliv i UT är väl att ta i...
Birgitta Att det gör ont i själen.
Ja, jag kan inte annat än instämma, alla relationer är att utsätta sig för smärta. Det bästa vore om vi avstod från kärlek, något de flesta av oss faktiskt inte är redo att göra.
Men visst skulle det vara bättre?
Det jag läser i artikeln är inte om en sexuell läggning (även om Sanna T. nämner sin bisexualitet, fast det verkar hon inte vilja "saluföra")utan om att välja flera kärleksrelationer med allt det innebär.
Att UT valt att ge sina läsare ett porträtt (!) av någon som valt annorlunda tycker jag är bra.
Det visar på att inte bara kända människor som Birgitta Stenberg kan välja att leva det liv de vill leva.
Sune
Du verkar missa att Sanna T. vill förmedla något som kan hjälpa andra människor med samma typ av tankar (eller hör och häpna, kanske lever så i din närhet men inte vågar berätta för din missundsamhet).
Jag tänker när jag läser artikeln att förmodligen har både Sanna T., hennes man och hennes flickvän hittat människor som uppskattar dom för den de är och inte för vad någon annan, som du tex, tycker.
Katta, Birgitta och Sune
Ni talar om att exponera sitt privatliv, anser ni att porträtteringar av andra människor också är onödigt? Önskar ni ett UT utan porträtt som det här nedan om Per Simonsson? Eller att UT skriver om personer har barn för det om något tyder på en sexuell läggning.
Det mesta av ont i världen kommer av att en grupp av människor förföljer en annan grupp av människor för att de inte gillar något med gruppens livsstil eller andra personliga förhållanden. Trots att det inte egentligen påverkar förföljarna och deras liv mer än att de blir upprörda.
"Sjukt! Äckligt!" har sagts förr om äktenskap mellan rika och fattiga. Sedermera om äktenskap mellan svarta och vita. Nu om äktenskap utanför den monogama normen. Hur ser vi idag på de som agerade våldsamt mot äktenskap mellan svarta och vita?
Givetvis kommer någon i relationen någon gång få ont i själen. Det händer i alla relationer - mellan vänner, syskon, barn-förälder och i kärleksrelationer. Så är det att leva.
Jag förstår inte heller varför barnen ska dras in varje gång någon går utanför kärnfamiljsrollen. Exakt vad är så fantastiskt med att ha just TVÅ föräldrar? Är det att de är de biologiska? Då mår per definition alla adopterade barn dåligt. Hur är det med skilsmässobarn? Barn i kärnfamilj med alkoholproblematik eller andra dysfunktionella drag?
Är två människor av motsatt kön alltid så stabilt? Det kanske kan vara värt att fundera på, och ifrågasätta.
Jag har samma funderingar kring vikten av "att fläka ut sitt privatliv". Är det inte det personporträtterande artiklar handlar om? Eller är det lika illa när Elsa i Hemmets Journal berättar om sin bröstcancer? Vill jag inte läsa om cancer får jag hoppa över den artikeln. Vill folk inte läsa om alternativa relationsformer så får de - låta - bli.
Jag brukar tänka att äckelkänslor - det får vi av rädsla och ovana. Rädslan i ditt fall Sune, kanske handlar om att du är rädd att bli sårad i en relation. Det är helt ok, men projicera inte dina farhågor på andra.
Med tanke på hur reaktionerna blev och hur mycket folk anser sig ha rätt att döma så skulle jag säga att artikeln behövs väldigt mycket.
(Och när ska folk sluta använda barns elakheter som argument? barn som vill vara elaka hittar alltid något att retas för. Problemet är föräldrar som säger att det är sjukt och fel, inte barnen)
Jag blir ofta förbluffad över hur intolerant dagens samhälle ändå är. Det är 2008 och vi är världens modernaste land, ändå läser man sånt här. Kärlek fungerar på många sätt, inte bara i mononormativa relationer. Kärlek är något fint, inte bara i mononormativa relationer. Osv. Det kanske inte är för alla att leva polyamoröst, lika lite som monogami är det. Låt folk leva som dom vill.
Och angående barn, nä, det är inga problem med fler än 2 föräldrar.
Jag brukar inte bli upprörd av andras sexuella läggning men nu känner jag mig illa till mods.
Jag ser ingen balans i förhållandet. På frågan om vad som händer om det kommer in en fjärde person svarar Sanna ganska enkelt att det skulle de andra troligtvis inte ha några problem med. Det är alltså Sanna som styr och ställer och de andra får snällt acceptera. Vad säger Sanna om någon av de andra skaffar sig andra partners?
Det verkar också som Sanna bestämmer när hon ska umgås med vem, vem som ska få gossa med henne i natt. Det är väl trevligt med makt!
Hade varit roligt att höra hennes partners inställning till förhållandet. För kanske har journalisten vridit på historien så att den bara ska verka extrem.
Detta beteende är alltså en sexuell läggning vilket då gör den normal (precis som allt annat man läser i sexspalterna) men för mig är det utnyttjande av andra människor. Jag undrar vad Sanna saknar i sitt liv eftersom hon behöver så otroligt mycket bekräftelse.
Sen vill jag även avsluta med att jag börjar snart tröttna på alla extrema sexuella människor som har behov av att visa sig i media. Det skapar en mycket felaktig bild av vanliga icke hetrosexuella som i sin tur skapar ett förakt och många förutsatta meningar. Som i sin tur skapar våld.
Kan ingen visa normala icke hetromänniskor så att vi ser att de är ju som vem som helst. Eller finns de inte!!!!
UT må vara många Ulricehamnsbors centrum och mitt - men att exponera sitt privatliv i en lokalblaska (inget ont menat) är inte det samma som att exponera sig i TIME. Och ändå finns det människor som exponerar sig i den tidningen också.
Perspektiv.
En sak som slår mig när jag läser alla fördömande artiklar som pratar om det här med att fläka ut sitt privatliv är hur oerhört lite ni verkar förstå av vad ni gör mot andra.
Jag tror ingen av er som dömer skulle ha något emot att en kvinnlig kollega berättade att hon var gift med en man. Det skulle vara normalt, sånt som folk berättar. Om UT hade skrivit om någon som levde i ett heterosexuellt äktenskap hade ni inte ens märkt att någon berättade om sitt privatliv, så naturligt hade det varit.
För Sanna och alla andra icke-heterosexuella eller polyamorösa finns inte den friheten. Om en kvinna är gift med en annan kvinna och säger "jag och min fru var ute i skogen och plockade svamp i helgen" tror jag att många av er som dömer skulle reagera på att hon berättade massor om sitt privatliv och sitt sexliv, trots att hon bara sa att hon hade plockat svamp. På samma sätt blir det med en polyrelation. Antingen behöver man ljuga massor, eller så kommer den här typen av reaktioner dyka upp på något som egentligen inte ens är särskilt privat eller explicit.
Genom att döma som ni gör och straffa att på sättet ni gör säger ni att andra som lever som Sanna kommer känna att de måste dölja sina liv och ljuga, för annars fläker de ut för mycket. Jag tycker Sanna var stark och jag hoppas att ni som känner henne är förstående och kloka mot henne i verkligheten.
Uppenbarligen så krävs det en hel del upplysning i Ulricehamnsområdet, speciellt efter alla ifrågasättningar och påhopp från UT:s läsare! De starkt förutfattade meningarna och direkt fobiska uttalandena talar starkt för det. Hur tror ni Sanna känner sig av en del av era uttalanden? Har hon gjort just er något illa? Om fler polyamoriska i Ulricehamnsområdet får läsa om att de inte är ensamma, tror ni att det hjälper dem att inte ge Sanna ert stöd?
Självklart är alla berättigade till sina åsikter; men hur skulle ni känna er, om jag lade fram ett främlingsfientligt kränkande resonemang mot er som: "Allt småstadsfolk är äckel, för de är bönder, och alla bönder rotar i skiten, och därmed är de äckliga skitgrisar som stinker dagarna igenom. ÄCKLIGT och SJUKT!"? Självklart vet jag bättre att så inte är fallet, eftersom jag själv bor i en småstad; men skribenten "Sune" uttalar sig enligt min uppfattning precis enligt liknande resonemang, fast gällande flersamma relationer.
Skribenten "Birgitta" ojar sig över att förhållandena kommer sluta i stor krasch. Ja, det är farligt med kärlek, det är farligt att visa de man älskar att man gör det; ty man kan bli sviken och lämnad. Bättre då att gå helt kärlekslös och ensam! Och "Birgittas" resonemang kan lika gärna appliceras på vilket förhållande som helst (även tvåsamhet); bara den negativa attityden behålls med att tänka att "allt skall gå fel, kärleken kommer försvinna och någon med säkerhet kommer att bli sviken så fort någon har ett kärleksamt förhållande". Hur vore det att faktiskt tänka positivt istället?
Nu är ju inte allt nattsvart som tur är, det finns de som visar Sanna sitt stöd; kanon!
Fast det behövs upplysningar om att det faktiskt går att leva med barn i flersamma förhållanden, liksom att det faktiskt går i samkönade förhållanden. Allt handlar om attityder. Det är inte de som lever utanför ett förhållande och beter sig som idioter, som skall diktera villkoren för de som faktiskt gör saker bra. Annars kan vi ju exempelvis förbjuda alla ensamstående att (fortsätta) ha barn och placera dessa barn i tvåsamma fosterhem? Eller kanske de föräldrar som har hawaii-skjortor på sig, för någon kan ju göra sig lustiga över dem?
Självklart väljer man själv om man vill exponera sitt privatliv för att nå upplysning bland sina medmänniskor; vilka inte alltid faktiskt vet vad det finns alternativ, samt många gånger behöver förklaring till att dessa alternativ inte är så farliga; eller att ? som i det här fallet ? det faktiskt finns fler som lever i annat än en mononorm.
Birgitta: Kärlek kan göra ont, men det är inte unikt för polyamorösa. Tvärtom, det är inte polyamorösa som: Lämnar sin partner för att någon ny dyker upp, kräver av sin nyfunna kärlek att de ska lämna gamla partners, antingen tvingas avstå från förälskelser som dyker upp eller gå bakom sin partners rygg etc.
Sune: Av vilken orsak tror du Sanna älskar sin man? Troligen är det för den han är.
liza: Det är väldigt tryggt för barnen och praktiskt med fler än två vuxna i en barnfamilj. Framför allt slipper barnen den hjärtskärande lojalitetskonflikt barn går igenom då föräldrar skiljer sig och skaffar nya partners. Barn som växt upp i polyfamiljer vet att en kärlek inte hotar eller konkurerar med andra kärlekar.
Olivia: Varför tror du Sanna inte skulle låta sina partners ha fler? Varför tror du allt sker på Sannas villkor? Framför allt, varför tror du hon "behöver så otroligt mycket bekräftelse"?
Kan också lugna dig med att även heterosexuella lever polyamoröst - Fler och fler. Vill också tacka Sanna för att hon vågar berätta - Så fler får upp ögonen för att det finns fler sätt att leva än det 'normala'.
Det är inget fel med monogama relationer om båda vill det och mår bra av det. De som mår bra av det har inte heller något behov till angrep mot folk som lever annorlunda. Det är bara de som upplever att de gjort en stor uppoffring som har ett behov att just deras sätt att leva ska ses som bättre så de får betalt för sitt offer, det är dom som har ett behov att angripa andra.
Ta tag i era egna liv istället - kanske ni ska bli polyamorösa om ni inte trivs som monogama?
Jag instämmer delvis med vad Olivia nedpräntade ovan.
Arrangemanget känns lite skevt. Sanna svänger sig med häftiga uttryck som "pansexuell" och "polyamorös" och rider på en tidsenlig våg av libertarianska strömningar och öppensinnlighet. Visst låter det bra att älska flera och att sprida ömhet och kärlek åt det håll man känner för just för stunden. Älska alla! Gör vad du vill i kärlekens tecken! Grundtanken är ju jättefin men mkt känslig och svår att implementera på ett sätt där alla parter blir nöjda ända in i själen.
Under ytan här anar jag vissa tvivelaktigheter. Vem styr över den sociala strukturens uppbyggnad och utveckling? Hmm.. Kan det möjligen vara... (trumvirvel) Sanna?! När reportern frågar vad som sker om en fjärde part gör entré på scenen så utgår Sanna genast från att det isåfall skulle vara en av hennes utvalda älskare/älskarinnor.. (!?) Det ger bränsle åt teorin att Sanna ICKE skulle vara särskilt bekväm med att hennes man tar efter hennes "polyamorösa" livsstil och skaffar sig ett par bystiga blondiner i grannbyn...
Intrigen tätnar. Väljer hon att stå på barrikaderna med prideflaggan i topp och basunera ut detta kontroversiella kärleksbudskap så måste hon väl rimligtvis vara minst lika tolerant mot sin omvärld och sina närmaste som hon förväntar sig tillbaka? Jag tvivlar ärligt talat på att det är så. Istället tror jag att det är enkelriktat. Makten och härligheten är hennes.
Nu vill jag genast ha nästa reportage där hennes man talar om alla sina kvinnor. Först då blir detta lilla ego/bekräftelse/maktspel på riktigt och får lite kredabilitet.
till Olivia
Varför tror du att det är mer obalanserat än i någon annan relationsform?
Om jag t.ex. väljer att skaffa två barn så rådfrågar jag ju knappast dessa om det är rätt att utsätta dessa för konkurrensen om min tid och den delade kärlek detta ger upphov till.
Lika lite som jag rådfrågar vänner när jag skapar en ny vänskap. Relationer mellan partners behöver inte vara mer komplicerade än andra relationer.
Det är inte en sexuell läggning att leva i polyamori. Det är något man väljer utifrån sina relationspreferenser, dessa är som vi vet olika från individ till individ.
Att vilja ge och få kärlek är naturliga drifter hos människor. Varför tror du att det är fel att vilja bli älskad av fler? Eller för den delen vilja ge kärlek till fler.
Härligt att se alla kommentarer! Mod är kärlek. O att som Sanna berätta om sin kärlek är just mod. Att vara rädd för annat monogamitet, som en del är, är inte samma sak som att vara rädd om sina medmänniskor men det kanske inte var meningen heller med en del kommentarer?
Jag tycker att Sanna är modig och stark som vågar stå för sitt levene och har självkänsla nog att dela det med Ulricehamnsbygden.
Jag är stolt över att leva i ett land där det går att leva som man önskar och att det går att berätta om det i tidningen. Barn har mycket lättare att acceptera kärlek i alla former än vuxna. När barn blir retade handlar det oftast om att de fått med sig fördomar hemifrån. Heja Sanna och det liv ni väljer att leva!
Det är med stort intresse jag noterar att många av de kritiska saker som sägs här är precis samma saker som jag som man skulle ha fått höra om jag på åttiotalet berättat att jag lever med en man (utan att gå in på vidare detaljer): "sjukt beteende", "äkligt" (sic.), "exponera sitt privatliv/sexliv", "bara det inte finns barn med i bilden". Skulle ni som säger de här sakerna säga samma saker om en homosexuell sambo idag? Kan vi inte bara skippa hela jag-blir-kränkt-av-att-någon-är-annorlunda-biten och hoppa direkt till ett tolerant samhälle där folk får leva som de vill eller skall vi behöva gå igenom *hela* fördomsträsket med *varenda en* som inte passar in i mamma-pappa-barn-normen?
Jag tycker det är otroligt stark av Sanna att stå för den hon är på det här sättet. Vi behöver fler sådana människor, av alla typer!
Go Sanna!! Tänk om fler i världen hade varit funtade på samma sätt som du och din familj då hade det nog var betydligt mindre elände.. Vi ifrån Herrljunga är stolta att ha dig som vän!
Jag är Sannas mamma och är oerhört stolt över henne, och att hon står för hur hon vill leva sitt liv. Hon har alltid haft ett bra själförtroende och trott på sig själv. Alla tre var medvetna om att det skulle bli ?ett himla liv?. Det är så här dom vill ha det, och det är väl huvudsaken. Själv har jag aldrig haft några problem med hennes "läggning". Jag kan även intyga att det inte är bara är hon som bestämmer där, utan dom är tre.
Polyamorös känns lite som kommunism, d.v.s. en fin idé i teorin, men svår i praktiken.
vissa skriver att man ska ha mer tolerans i samhället m.m ni vet vilka ni är som skrivit ovanför. men om vi ska tolerera allt måste man även tolerera pedofili å det vägrar bestämt att göra. tänk lite vad för samhälle ni önskar.....
M
Nu är ju polyamori mer än teorier, det är en fungerande relationsform som förekommer landet över.
Jag skulle säga att monoamori snarare är den relationsform som i väldigt många fall fallerar baserat på deltagarnas oförmåga att begränsa vem dom älskar.
Att folk envisas med att försöka leva med bara en partner visar sig ofta vara betydligt svårare än det framställs.
Visst är det normen, men den normen skadar människor som inte till sin natur är monoamorösa.
Och deras partners.
Sen är alla relationer svåra i praktiken, det finns inget enkelt och friktionsfritt sätt att leva med andra, det blir alltid någon slags konflikt, men det går ju att hantera dessa i dom allra flesta relationerna.
Om t.ex. en monoamorös partner ska träffa en person som den kan utveckla känslor för så kan det leda till svartsjuka och friktion i förhållandet.
Det kan t.o.m. spräcka ett förhållande att en part träffar andra tänkbara partners även om dom enbart träffas professionellt.
Då min partner träffar andra är inte jag orolig för att han ska lämna mig, han älskar ju mig och har gjort detta tydligt.
Han älskar inte mig mindre för att han älskar en annan. Fördelarna för oss båda är större än eventuella nackdelar, den största nackdelen varandes mindre tid med honom, något som man redan tampas med då man arbetar och är ifrån varandra.
Men att se sin älskade kollrigt nyförälskad är en fantastisk upplevelse, oavsett om det är en själv han är nyförälskad i eller någon annan.
Det är inte förvånande att reaktionen blir kraftfull. Vi lever i en liten konservativ kommun, där många gärna vill ha koll på vad andra gör. Avvikelser från de egna normerna blir utmärkta ämnen för diskussioner med bekanta. Det är skönt att kunna fördöma andras sätt, eftersom det knyter oss, vi som vet, närmare till varandra.
En del av kommentarerna till artikeln visar att det finns åtskilligt att önska. "Mr X" menar att tolerans i frågan öppnar dörren för annat. Helt ologiskt för han in tanken på att respekt för vuxnas fritt valda relationer skulle bidra till att pedofili skall komma att tolereras. Saknar man argument kan alltid falska påståenden få tjäna som medel. Sådant säger mer om skribenten, än om dem han kritiserar.
Sexualitet tycks ännu vara ett ämne som får många att bli otrygga eller raka motsatsen, att bli expertvetande. Plötsligt finns det mycket som är rätt eller fel. Kvällspressen visar tydligt på saken, näst intill alla nummer av sommarens kvällstidningar har haft artiklar som pekar på sexuell otrygghet och/eller längtan. Väldigt få artiklar handlar om den svåra ensamhet som kan rymmas i den legitimerade tvåsamheten. Äktenskap och samboende kan bli trånga celler att leva i för dem som inte möts av närhet och kärlek där. Ansvar för andra; parten, barn eller andra berörda, eller rent av ekonomiska villkor kan göra sådana relationer näst intill omöjliga att bryta sig ur.
Konventioner och omgivningens förväntningar, nej, krav, gör många relationer till tynandets fästningar. Det är inte förvånande att många män och kvinnor söker sig till relationer parallella med de institutionaliserade samboendena eller äktenskapen. Det förefaller faktiskt vanligt att vänstrande ses som tecken på kraft och friskhet, när det troligen oftare står för motsatsen, saknad och längtan. Visst skvallras det friskt om dem som har sidorelationer, men det sker ofta med viss respekt. Underligt när det kommer från den rena moralens främsta försvarare.
Sanna visar mer på våra egna svagheter och fördomar än på egna brister. Därför, stå på dig Sanna. Vi behöver mjuka upp rigiditeten, fördomsfullheten och värdekonservatismen hos många, bland annat i vår landsortskommun.
Per A. A.
Är man glad och mår bra och de partners man har är med på det, fine!
Sen kan det självklart tyckas konstigt för oss som inte lever i det, eller har hört talas om det. Men så länge man inte skadar någon så är det väl fantastiskt?
Och nu till mr X. Pedofili har väl ändå INGENTING med denna artikel att göra? Det är väl till att gå över gränsen, självklart ska pedofili INTE accepteras någonsin!! Hur kan du relatera Sannas och hennes mans och flickväns relation till pedofili?
skrev inte om sanna å jannes artikel skrev om tolerans
Om du inte skrev om artikeln varför kommenterade du överhuvudtaget?
Självklart ska det komma in mer tolerans i samhället. Men man måste ändå skilja på rätt och fel.
Det du använder som exempel är lagbrott, det är något som skadar någon annan.
Självklart ska det inte accepteras, men det som artikeln t.ex. handlar om skadar inte någon av de inblandade eftersom de har gått in i förhållandet med egen vilja.
Jag förutsätter att du förstår skillnaden.
Måste bara säga att det du gör Sanna är sååååå BRA. Alla andra komentarer är överflödiga.
Din Mikael i Borås
Kan man inte hålla sig till en person så ska man vell ändå inte vara gift? då ska man va singel o leva som man vill, men giftermål är något heligt, varför tror ni att man inte kan vara gift med flera samtidigt?
jag har nu läst alla de kommentarer om denna artikel, o blir lite rädd för alla dessa fördommar o elaka uttalanden..
att det bara helt skulle vara på sannas villkor kan jue inte någon riktigt funtad männsika tro på..
de individer som är inblandade i denna relation har väl ett eget val o kan helt enkelt bara säga nej, om de skulle må dåligt eller om det skulle kännas fel..
var människa som är i en relation de inte mår bra i har de jue då ansvar för det själv o väljer då hur den personen vill göra.. vara kvar eller lämna..
jag är nära vän med alla tre parter i detta förhållande o vet att de är på samma villkor för alla.. sen att det bara är sanna som har valt att ha fler partner (för tillfället) är väl då upp till henne.. att hon kan älska mer än en person samtidigt ser jag som en styrka, inte ett fel..
stå på dig gumman!!
massa kramar
Kan inte alla bara få leva som de vill? Sluta vara så inskränkta kära Ulricehamnsbor och inse att det finns en värld utanför er egen. Kärlek är alltid bra! Hur kan kärlek vara fel?
Om man inte kan hålla sig till en ska man inte vara gift? Äktenskap något heligt?
Jag gifte mig för att det är den lättaste vägen till en juridiskt bra situation för båda föräldrarna och alla barnen. Om det värsta sker alltså.
Någon annan orsak till äktenskap ser inte jag.
Artikeln låter lycklig för Sanna. Vill gärna höra de andras familjers åsikter, vet alla om det och vad tycker dom om det. En artikel kan låta bra ur en synvinkel.
Sanna bryter mot uppgörelsen som hon och hennes man gick igenom när dom gifte sig. hon har lovat honom att vara honom trogen och det är hon inte. detta förhållandet strider mot guds ord. slut.
Är inte jätte bra på Bibeln men har ganska väl för mig att det är Gud som dömer (om någon)och min Gud råkar vara en förlåtande sådann.
Om hon och hennes man har lovat varandra evig trohet och de sedan sins emellan omvandlar de löftena till något som passar dem bättre i den situation de lever nu, så är det väl upp till dem. Det är tre vuxna personer som kan ta ansvar för sitt eget liv och sina egna beslut. De är ärliga mot varandra. Det är väl kristet om något. Till skillnad mot alla som smyger och smusslar.
Jag har läst kommentarerna folk har skrivit,och förstår inte hur man kan tycka sånthär är sjukt,eller fel.
Alla har rätt att göra som dom vill,och jag tycker det är väldigt starkt av henne att erkänna att hon lever på detta sätt.
Och detta med att barn måste få en stabil miljö,och en bra uppväxt.
Ett barn får lika bra uppväxt,och stabil miljö med 3 föräldrar,som med 2. Så länge ett barn får kärlek och omtanke,så spelar antalet föräldrar inte någon roll.
Mycket bra artikel. Tack UT för att ni lyfter fram annat än heteronormativitet.
Jag är själv flata men skulle aldrig kunna tänka mig att leva med någon annan än min sambo. Men självklart förstår jag att andra inte är som mig.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (49 ST.)
ANNONSERA
© Ulricehamns Tidning. Allt material på UT.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
