Nyhetstips: 0321-262 31 red@ut.se
Växeln: 0321-262 00 ut.se@ut.se
måndag 21 maj 2012
Nyhetstips: 0321-262 31 red@ut.se
Växeln: 0321-262 00 ut.se@ut.se
måndag 21 maj 2012
Porträtt 2009-12-16 | Uppdaterad 2009-12-17
I februari fyller Elmer Johansson 97 år. Då har han levt nästan ett helt sekel.
Elmers minnen löper nästan över ett helt sekel. Under hans livstid kom telefonen, radion, TV:n och datorn, och mycket annat som vi tar förgivet.
Större delen av den tiden har han ägnat åt järnvägen där han började som tjugoåring med att lägga bana.
– Min far var vid järnvägen, så det var så jag fick jobb där. Mest ville de ha oss på sommaren, på vintern var det lite svårare med jobben, säger han.
Elmer bodde hemma över vintern när jobben tröt men med hjälp av kontakter kunde han få ströjobb då och då. Elmers mor jobbade även hon vid järnvägen som grindvakt.
– Vi flyttade till stationen i Kinnarp när de drog in stinsen. De ville komma billigare undan så då satte de ett fruntimmer att vakta stationen, säger han och skakar på huvudet.
Elmer bor på Kullens seniorboende och har en egen lägenhet. Här finns hans egna möbler och foton på hustrun som gick bort 2004, samt foton på barn och barnbarn.Personalen på boendet ser till honom då och då, men i övrigt klarar han sig själv. Han jämför med hur det var då hans egen morfar blev svårt sjuk på 30-talet.
– De är så snälla här allihop och man får hjälp. När morfar blev sjuk fick han ligga i en säng hela dagarna i mitt och min brors rum. Mamma tittade till honom ibland. På kvällen när jag kom hem ville han ju prata fast jag var så trött att jag somnade ju. Så låg han i tre år tills han dog. Så nog har saker blivit bättre, det tycker jag.
Elmer gifte sig med Ingeborg Andersson från Murum och de fick två döttrar Kerstin och Anneli. Idag har Elmer fyra barnbarn. Han lyser upp vid tanken på Ingeborg.
– Henne saknar jag varje dag. Vi träffades genom min brors fru när vi gick på promenad och på den vägen var det, säger han.
I sin ungdom var Elmer med i NTO, nationaltemplarorden. De firade varandras födelsedagar och träffades ofta inom gruppen.
– Det fanns egentligen ingenting annat att göra. Vi byggde en lokal till oss, men vi fick inte ha dans där. Det var något ledarna hade kommit på; bara folkdanslekar gick bra, säger han och skrattar lite.
När han ser tillbaka tycker Elmer att han har haft ett bra liv. Han är nöjd med allt även om han kan tycka att tiden går lite långsamt numera.
– Jag sitter mest här på stolen och lurar. Tidigare läste jag men det blir inte så mycket numera. Jag tycker inte jag fattar riktigt på samma sätt här längre, säger han och pekar på huvudet.
Vad tror du händer sen?
– Ja, om jag det visste. Jag tänker att man kanske får träffa sina föregångare, men jag vet inte. Jag hoppas jag har gjort rätt för mig här i livet och att ingen har blivit lidande på grund av mig.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (49 ST.)
ANNONSERA
© Ulricehamns Tidning. Allt material på UT.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
