Nyhetstips: 0321-262 31 red@ut.se
Växeln: 0321-262 00 ut.se@ut.se
Porträtt 2008-05-21 | Uppdaterad 2008-05-21
– Jag frågade min son om han kom i håg när jag började med det här och han svarade att det gjorde han inte, han mindes bara att jag försvann på förmiddagarna, berättar Hjördis Karlsson om sitt engagemang för stans synskadade.
I lördags fick Hjördis Karlsson ett förtjänsttecken för sina 40 år i de Synskadades riksförbund. Själv har Hjördis synen i behåll så anledningen till hennes engagemang kommer sig av en helt annan anledning.
– Min man var en engagerad Lions-medlem och för cirka 40 år sedan körde Lions Ulricehamns synskadade till en lokal på Kullgrensgatan som de hade då. Ibland hade han sammanträden när det var hans tur och då bad han mig köra istället, berättar hon.
Efter några körningar blev Hjördis bekant med de hon körde och de som hjälpte till i lokalen. En dag blev hon inbjuden för att se verksamheten.
– Sedan blev jag fast där, säger Hjördis och skrattar.
På 1950-talet drevs verksamheten Prinsessan Margaretas arbetsfonds regi. Då fick också varje synskadad i Ulricehamn 50 kronor i julklapp av fonden. En gång i veckan träffades de sju som fanns i Ulricehamns kommun i lokalen och gjorde olika träarbeten som julgranar och ljusstakar eller så vävde de. Hjördis uppgift var att hjälpa till med sådant de synskadade inte klarade av själva. När lokalen på Kullgrensgatan skulle hyras ut till andra, lade Hjördis och hennes kollegor ner verksamheten ett tag, men sedan blev lokalen Trädgården färdig och de kunde flytta sina vävstolar dit.
– Men nu har vi tagit ner vävstolarna. De som kommer har börjat bli så pass gamla att ingen vill hålla på med vävning längre.
Nu kommer ett 15-tal medlemmar till verksamheten på Trädgården en gång varannan vecka. Den före detta bibliotekschefen Lars Öberg kommer dit och läser och Hjördis uppgift är att koka kaffe och städa undan efteråt. När hon ser tillbaka på de 40 åren så har hon många fina minnen.
– När jag började jobba så lade jag mina timmar så att jag kunde vara med på förmiddagarna. Det var så roligt så jag ville inte missa det.
En gång minns hon att hon skulle hämta en tant utanför stan. När hon kom såg hon tanten hänga tvätt. Tanten var helt blind.
– Men hon hade en käpp som hon stod och slog på linan med. När hon hittade linan slänge hon upp tvätten. Det var ett skådespel. Det stod jag och tittade på länge.
En tant hade lärt sig att känna igen vem som kom genom att lyssna på stegen.
– Hon visste när min man kom och en gång var det jag istället. Då sade tanten: ”Idag måste det vara frun hans”. Helt otroligt, säger Hjördis.
I nästa vecka får hon sin guldberlock under ett möte för de synskadade i Synskadades riksförbund i Trollhättan.
– Jag blev väldigt förvånad när jag fick veta att jag skulle få ett förtjänsttecken. Jag visste inte att det fanns några inom detta område över huvud taget. Det ska bli jättespännande att få ta emot det.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (49 ST.)
ANNONSERA