fredag 30 juli 2010
fredag 30 juli 2010
Marie Bosenlöw hjärta Roger. Annat var det för några år sedan när Marie inte ens kunde gå förbi en hästhage.
Porträtt 2009-11-30 | Uppdaterad 2009-11-30
I januari i år startade Marie Bosenlöw, med stöd av man och barn, ett alldeles eget hästföretag. Att hon skulle göra det är egentligen helt osannolikt med tanke på hennes bakgrund med hästfobi.
– När min äldsta dotter skulle börja rida 2002 skulle alla vuxna vara med i stallet. Det var hemskt. Jag vågade inte ens gå förbi en hage på den tiden. Kom jag i närheten av en häst mådde jag illa av doften, säger hon.
När dottern sedan ville fortsätta rida bad Marie henne välja en hund istället. Vilken som helst. Men mormor tyckte att barnbarnet skulle få rida, så det hela fortsatte. En gång ramlade dottern av den lilla ponnyn, utan säkerhetsväst, och Marie höll på att få hjärtsnörp.
En kompis fick med sig Marie på turridning i Gesebol. Kompisen var fast besluten om att Marie skulle övervinna sin hästskräck. Med hjälp av en duktig ledare kom hon till slut upp på hästen och med mycket peppning tog sig Marie igenom turen.
– När jag kom tillbaka ville jag inte gå av hästen. Jag tyckte det var så roligt. Jag var glad dels för att ha vågat något som jag aldrig trodde jag skulle våga och dels för att det varit så roligt att sitta där på hästen och känna dess kraft.
Det hela slutade med att Marie köpte en egen islandshäst. Lagom stor, men ändå otroligt kraftfull och med många, roliga gångarter. Av en ridinstruktör fick hon rådet att köpa en erfaren häst, en så kallad läromästare. Sagt och gjort. Men Maries rädsla fortsatte, trots att hon gång på gång övervann den. Så hon tog kontakt med en hypnotisör som hjälpte henne att förstå vad som var orsaken.
– Nu vet jag att jag var inne i Borås ridhus som liten flicka. Jag var inne i boxen hos den stränge ridinstruktörens häst. Någonting har hänt där som skrämt mig.
Efter ett tag hade Marie tre hästar och hennes man undrade varför hon höll på med det när hon fortfarande var rädd:
– Det är viktigt att få jobba med rädslan, att få gå till botten med den. De flesta som rider är rädda för att falla av och fastna med foten i stigbygeln. När det sedan händer i skogen, så ligger man där. Hästen springer och man hänger efter. Första tanken är; klarade jag mig? Om svaret då är ja, så vet man ju att man överlevde det också. Att det inte var så farligt. Sedan får man ta rädslorna bit för bit. Till slut är rädslan borta.
Nu är islandshästen Maries religion. Hon åker själv och tränar för olika instruktörer och läser allt hon kan komma över om hästrasen. Hela familjen är inblandad och Maries mål är att komma med i SM och bli bäst.
På dagarna jobbar Marie heltid som bedrägerispecialist på en bank i Borås, men hon har ganska fria arbetstider och en mamma som ställer upp, så det hela funkar.
– Jag gör det jag vill. Min man undrar vad vi håller med, han har byggt hela stallet och för inte så länge sedan blev vi klara med paddocken. Han hjälper mig med allt.
– Ingenting är omöjligt bara man ger sig den på det.
Anette Westerlund
anette.westerlund@ut.se
Telefon: 0321-262 16
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (22 ST.)
ANNONSERA
© Ulricehamns Tidning. Allt material på UT.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
