Nyhetstips: 0321-262 31 red@ut.se
Växeln: 0321-262 00 ut.se@ut.se
Porträtt 2008-10-07 | Uppdaterad 2008-10-07
I tjugo minuter kämpade han för att få upp den nästan tio kilo tunga gäddan.
– En så stor gädda sväljer en enkilosfisk hur lätt som helst, säger Tore Johansson.
Fisket har spelat en stor roll i Tore Johanssons snart 90 år långa liv. Redan som 10-åring började han fiska hemma i Vegby.
– Någon hade planterat in Vänerlax i Sämsjön en gång på 1920-talet och den förökade sig som hundan. Jag minns hur min far sade till mig och min tre år yngre bror Helge, att nu kunde vi gå ut och dra lite lax, för det hade just regnat och sjön låg blank. Vi fick upp en lax på tre kilo. När vi fick i den i båten hoppade den som sjutton och Helge kröp fram i fören så långt han kunde. Jag fick slå och slå med öskaret för att få den att bli still. Efter den händelsen ville inte Helge fiska lax mer, säger Tore och skrattar.
Under krigsåren åkte han in till torget i Ulricehamn och sålde sina enorma fiskefångster.
– Det var ransonering på den tiden. När vi kom till stan stod folk redan i kö för att få köpa vår fisk. Det var bra betalt på den tiden, tre kronor kilot för laxen.
Men efter några år dog laxarna ut på grund av utsläpp i sjön och Tore flyttade till Ölsremma. Han hade träffat Vera som han gifte sig med och så småningom flyttade paret till Ljungsarp och fick tre barn. Men Tore fortsatte fiska och just för tillfället ligger två gösar i frysen som väntar på att bli tillagade enligt Tores eget recept.
I Ljungsarp startade Tore och några till en stickfabrik och började sticka ylletröjor. Den såldes 1960 och Tore började arbeta på dåvarande Iko i Grimsås, det som numera heter Nexans.
– Det var roligt att jobba där. Det var ordning och reda. Och jag fick det bra där efter några år med eget ansvar för en avdelning.
Vid sidan av jobbet var Tore aktiv inom Ljungsarps idrottsförening. Han var målvakt både i bandy och fotboll. Han satt också som styrelseledamot i föreningen i över 30 år. Idrottsintresset har han kvar och missar inte gärna en fotbollsmatch i Ljungsarp eller Grimsås.
– Jag spelade bandy redan som ung i på Sämsjön i Vegby. Juladan 1939 var vi ute på sjön, dribbla och lekte lite. Einar hade bollen och han sköt ut den där isen bara var nattagammel och vi gick i bägge två. Einar kunde inte simma, men jag, jag var medlem i simsällskapet Sälen och sam som en hund. Einar undrade om jag trodde att vi skulle komma upp igen och jag svarade ”Det gör vi bara du är tyster”. Jag tog Einar på ryggen och när han fick tag i bandyklubban som någon höll fram så tryckte han ner mitt huvud under vattnet.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (49 ST.)
ANNONSERA