Nyhetstips: 0321-262 31 red@ut.se
Växeln: 0321-262 00 ut.se@ut.se
måndag 21 maj 2012
Nyhetstips: 0321-262 31 red@ut.se
Växeln: 0321-262 00 ut.se@ut.se
måndag 21 maj 2012
Elisabeth Jarvid på plats i Vietnamn där hon studerat medicinalväxter.
Porträtt 2009-01-21 | Uppdaterad 2009-01-21
Det vore häftigt att bli läkare, men troligen alldeles för blodigt. Så det blev medicin för Elisabet Jarvid som åkte till Vietnamn för att göra examensarbete under apotekarutbildningens nionde termin.
Historian om hur Elisabet Jarvid hamnade i Vietnam under 14 veckor i höstas är egentligen ganska kort. Hon hade funderat på att åka utomlands och göra sitt examensarbete och hon är intresserad av växter. Under en kurs i skolan kom hon i kontakt med en professor som hade kontakter på ett universitet i Vietnamns huvudstad Hanoi. De hade ett fältlabb i norra Vietnam. Där lever folkgruppen Red Dzao i Ta Phin-kommunen i området Sapa och Elisabet bestämde sig för att ha dem som undersökningsgrupp.
– Jag hade en enkät som jag utgick i från när jag intervjuade 36 familjer om deras användande av medicinalväxter. Att det blev just den folkgruppen berodde på att de är kända för att vara örtkunniga. Och universitetet som jag läste vid, Hanoi university of pharmacy, hade ett fältlabb däruppe. Jag var där vid tre tillfällen och intervjuade folk. Till min hjälp hade jag en tolk som översatte mina frågor. Det var väldigt svårt att hitta någon som pratade engelska utanför de centrala delarna av Hanoi.
Elisabets skoldagar i Hanoi har varit ganska långa, så när kvällen kommit har hon stannat på sitt studentboende för utbytesstudenter och tagit det lugnt. På helgerna har hon och några thailändska utbytesstudenter försökt se landet.
– Vi har varit och sett Ho Chi Minh-museet, etnologiska museet, pagoder och Halongkusten. Men när vi kom till havet var jag den enda i sällskapet som kunde simma, så vi kunde inte gå särskilt långt ut, säger Elisabet och skrattar.
Ett litet studiebesök blev det också när Elisabet behövde besöka läkare. Hon fick gå rakt in till doktorn och den vietnamesiska kompisen som följde med för att tolka förklarade symptomen varpå läkaren skrev ett långt utlåtande med ordination för medicin som kompisen sedan fick översätta. Det var intressant, berättar Elisabet.
En morgon när Elisabet vaknade efter att ha varit sjuk reagerade hon för att det regnade så kraftigt. Lite senare på dagen visade det sig att halva stan stod under vatten. En del delar var översvämmade och stod en meter under vatten. Det blev lite krångligt att ta sig till skolan den närmaste tiden efter det, men det löste hon med att gå en hållplats extra för att kunna hoppa på bussen.
Förutom några resor inom Europa har Elisabet inte gjort några längre resor utanför Sverige. Så därför blev det en rejäl kulturkrock när hon klev av planet under mellanlandingen i Bangkok.
– Det gick inte att läsa vad det stod på skyltarna.
Detsamma hände i Vietnam, men där gick de ändå att tyda, förklarar hon. Språket har också varit ett stort problem undet hela vistelsen. Efter ett tag blev hon upptäckt av den så kallade Engelska klubben på universitetet. Det var en grupp studenter som brukade träffas och prata engelska för att öva sig på språket då och då. Vid varje träff hade de ett specifikt ämne som de skulle träna sig på att konversera om. Det var roligt, berättar Elisabet. Det var av en dessa gruppmedlemmar som hon blev bjuden på bröllop hos. Den kvinnliga studentens bror skulle gifta sig, men exakt hur det gick till kan inte Elisabet redogöra för eftersom ingen på bröllopet kunde förklara vad som hände på engelska.
– Men jag var med och dekorerade den så kallade brudkammaren. Ingen rosbukett har någonsin arrangerats så länge, säger Elisabet.
När Elisabet ska beskriva hur maten smakade så säger hon att den smakade bra. Fast hon visste aldrig vad hon åt eftersom ingen kunde berätta för henne.
– Fast det allra svåraste var att lära sig att äta med pinnar. Men nu kan jag det hjälpligt. Det blev mycket ris. Ris varje dag i tre månader. Där är potatis en grönsak.
Längtar du tillbaka?
– Ja, jag åker gärna tillbaka. Jag har lärt känna så många människor och det har varit så oerhört intressant att stöta på en så totalt annan kultur, så jag reser gärna tillbaka.
Anette Westerlund
anette.westerlund@ut.se
Telefon: 0321-262 16
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (49 ST.)
ANNONSERA
© Ulricehamns Tidning. Allt material på UT.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
