Nyhetstips: 0321-262 31 red@ut.se
Växeln: 0321-262 00 ut.se@ut.se
måndag 21 maj 2012
Nyhetstips: 0321-262 31 red@ut.se
Växeln: 0321-262 00 ut.se@ut.se
måndag 21 maj 2012
Porträtt 2008-07-23
Hur byggs gemenskap och samvaro i en värld där så många tänker på sig själva och sitt eget? Hur förvaltas arv, tradition och metoder från den äldre generationen?
Åke framför en av sina åkrar. Gårdens öppna jord är nu utarrenderad till en bonde i Gullered.
Åke Andersson, 88, har satsat stor del av sitt långa liv på förenings-, folkrörelse- och politiskt förändringsarbete.
- Samarbete – det bygger på det. Allt förenings- och folkrörelsearbete handlar om samarbete, säger Åke Andersson.
Inte minst gäller det små byar ute på landsbygden – som Grönahög.
Grönahögs socken ligger lite i utkanten av Ulricehamns kommun och gränsar till Småland.
- Kanske är det bland annat därför så viktigt för oss Grönahögsbor att hålla ihop och visa att vi kan åstadkomma mycket, säger Åke.
Åke Andersson på Skogen föddes på sin gård i byn Skogen i Grönahög inte så långt från Gällstadsgränsen, år 1920. Under hela sitt liv har han kombinerat lantbruk och skogsbruk med engagemang i föreningsliv och politik.
- Utan goda och hjälpsamma grannar här på Skogen, som ryckte in när det blev sena sammanträdeskvällar, hade det aldrig gått, säger Åke.
Åke Andersson är en känd person långt utanför sockengränsen. Hans tidiga samhällsintresse ledde till föreningsengagemang och kommunala uppdrag. Åke var skolstyrelsens ordförande först i Åsundens kommun och i Ulricehamns kommun.
–Arbetet var inte så byråkratiskt på den tiden. När vårterminen var slut tog vi en snickare med oss till de olika skolorna i Åsundens kommun och bestämde vilka reparationer som behövde göras på ort och ställe, minns Åke.
Själv räknar Åke sin egen utbildning till ett halvt års på Stora Segerstads lantmannaskola som en av de allra viktigaste perioderna i sitt liv.
Åkes första kommunalpolitiska uppdrag var som revisor i skolkassan. Hans uppdrag har sedan varit måmga. Han har alltid företrätt centerpartiet, som kan sägas åtminstone tidigare var landsbygdens folkrörelse.
Åkes första föreningsengagemang – som kom att vara i så gott som 30 år – var inom SLU, Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund.
– SLU blev mitt universitet, säger han.
En folkrörelse är en frivillig sammanslutning av ett större antal människor med gemensamma intressen, säger uppslagsverket Wikipedia på nätet. Åke menar att samarbetet i organisationer och föreningar är en förutsättning för utveckling av både människor och samhällen.
– SLU kunde driva frågor i kommunerna, minns Åke.
Folkrörelserna var och är oerhört viktiga för utvecklingen och byggandet av ansvar och demokrati.
SLU-verksamheten finansierades genom att man sålde jultidningar och värvade medlemmar som betalade en blygsam avgift. På den tiden fanns inga statliga eller kommunala bidrag.
- SLU präglade livet i Grönahög under många år, säger Åke. Möten och kurser och föreläsningar och studiecirklar och tävlingar gav kunskap, inspiration och vana att följa med i samhällsutvecklingen och debattera. - Vi startade matlagningskurser för män under skolköksläraren Esther Kållbergs ledning redan i slutet av 1940-talet, minns han.
Amatörteater var en av SLUs många uppskattade aktiviteter och det sjöngs och musicerades.
Åke konstaterar att det blev mindre aktiviteter när televisionen kom till varje hushåll i början av 1960-talet.Man hade ett eget bibliotek inom SLUs studiecirkelrörelse.
- Första gången böcker köptes in, i mitten av 1930-talet, åkte några SLU-are med häst och vagn till Ekeskogs bokhandel i Ulricehamn och köpte böcker för 54 kr och 75 öre. Det blev inte så många böcker – de rymdes i en sockerlåda, minns Åke.
Detta blev det första moderna lånebiblioteket i Grönahög. Men bokläsandet i Grönahög startade redan i mitten av 1700-talet, enligt Grönahögsboken. Då försåg prosten Daniel Ödman sin församling med gudliga böcker ”att utlånas bland grönahögsallmogen.” År 1865 fastställde sockenstämman i Grönahög låneregler för ett litet bibliotek.
Studiecirkelrörelsen inom SLU, Svenska Landsbygdens Studieförbund, slogs 1967 samman med Liberala Studieförbundet, LiS, till Studieförbundet Vuxenskolan.
- Nu är studiecirklarna ofta lite kortare säger Åke, kanske endast tre gånger. I höst startar Vuxenskolan i Ulricehamn en cirkel om vindkraften, berättar han.
1935 köpte SLU i Grönahög en skyttepaviljong i Nyarp för 75 kr. Den rustades för knappt 1000 kr och blev Grönahögs första bygdegård.
Grönahögs Bygdegårdsförening bildades 1945. Med Åke Andersson som ordförande drevs arbetet för en ny, stor och fin bygdegård och 1957 stod den klar. Vid 50-årsjubileet i höstas höll Åke ett minnesvärt tal om arbetet för bygdegården.
Kommer de höjda matpriserna och kanske på sikt minskat EU-stöd till jordbruket att innebära en renässans för närodlat och för ekologiskt odlat? Kommer det att ordnas rovgallrings- och plöjningstävlingar i framtiden liknande de som drevs av SLU, undrar jag. Vad tror Åke?
- Jag har nog inte tänkt så väldigt mycket på detta, men jag tror inte att jordbruket kommer att lämna maskinanvändningen och rationella brukarmetoder, menar Åke. - Men om EU-stödet minskar och efterfrågan på närodlat ökar, blir ju marknaden mera lokal. Och följden blir kanske att små åkerarealer t.ex. här på sydsvenska höglandet blir lönsamma och kan hållas öppna, funderar han.
Vi talar kort om klimatförändringarna och den forskning som pågår för att få fram miljövänligare drivmedel.
- I dag kanske bilismen bör stävjas något, men för oss på landsbygden är ju bilen nästan ett måste, säger han.
Åke berättar också om hur man kommunalt arbetade för att ändra bestämmelserna om att man endast fick bygga nya hus i planlagt område.
– Till Grönahögs och andra små byars bästa kan man nu bygga nya hus runt om i socknen. Ungdomar bygger hus nära sin barndoms gård, och det främjar en levande landsbygd, menar han.
Grönahögs kyrkokör är ett annat långvarit engagemang för Åke.
– Jag har varit med i 69 år, säger han och minns första gången han var med och kören besökte Grönahögsbor på ålderdomshemmet i Dalstorp och prästfrun Wedrup, som ledde kören då, bjöd på mat i prästgården efteråt.
– Det sammanhanget ville jag vara med i, det kände jag, säger Åke.
Åke Andersson har en lågmäld fromhet och är en trägen kyrkobesökare.
– Det är viktigt att Svenska kyrkan får behålla så många medlemmar som möjligt så att den kan fortsätta sin verksamhet, menar Åke. Han förespråkar kvinnliga präster och tycker det är svårt att förstå att det fortfarande finns ett motstånd inom kyrkan.
Landsbygdsrörelsens tradition och arv verkar följas upp och förvaltas i Grönahög.
- Det är flera unga med i exempelvis hembygdsföreningen, i idrottsföreningen, i bygdegårdsföreningen, i kyrkans ungdomsverksamhet förstås och i sångkören, säger Åke.
Grönahögs hembygdsförenings midsommarfirande vid hembygdsstugorna för ett par veckor sedan visade på fortsatt bysammanhållning. Firandet leddes proffsigt av unga tjejer. Det är tydligt att Åke Anderssons engagemang och arbete för det gemensamma fortsätter.
Margareta Wennlund Åkerblom, Grönahögsbo i förskingringen
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (49 ST.)
ANNONSERA
© Ulricehamns Tidning. Allt material på UT.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
