• KOMMENTERA
•      

Johan Svensson hänger gärna i polisens gym efter arbetsdagen är slut. Just träningen är en viktig del av Johans liv och han tillbringar dagligen en till en och en halv timma där innan det är dags att åka hem.

Johan Svensson är tillbaka som polis

Släkt & vänner 2012-05-07 | Uppdaterad 2012-05-07

Han konstaterar lite nöjt att den skottsäkra väst han måste bära innanför poliströjan gör sitt till uppfattningen om hans storlek.
Det kanske är första gången han blir intervjuad. I alla fall som polis. Tidigare, när han spelade hockey på division två-nivå, hände det att han fick uttala sig i tidningen. Men det är länge sedan. Hockey har han inte spelat sedan 2002. Men då, å andra sidan, spelade han mycket och ofta. Som 15-åring stod vaktade han målet åt UIF:s a-lag för första gången, några år senare spelade han i BHC och ytterligare några senare i Nittorp, för att avsluta karriären i Ulricehamn. Det blev många timmar på is, i bussar och i omklädningsrum. En lärorik tid konstaterar han, men det gick åt så mycket fritid att han nästan inte vill tänka på hockey längre. I år har han sett en match i ishallen. Han tittar hellre på fotboll om han måste välja idrottsarrangemang.
Johan är den typen av människa som lugnt och sansat svarar på frågor. Ingen fråga är för dum eller för svår att svara på. Blir det svårt lägger han huvudet på sned, tittar uppåt, ler och svarar när han är redo. Så är det i polisyrket också. Det går att stanna upp och tänka efter när det hettar till, även om allt händer snabbt. Att tänka snabbt är något han tränat på, dels under sin hockeymålvakt, men också under utbildningstiden.
Än har han inte behövt dra sitt tjänstevapen. Tack och lov. Men han vet med sig att det till synes lugnaste jobb snabbt kan ändra sig till det allra farligaste. Men det skrämmer honom faktiskt inte. Han är inte rädd och verkar inte tänka särskilt mycket på det över huvud taget. Och skulle något hända som han tycker är svårt eller blir jobbigt mentalt, så finns det alltid någon att prata med efteråt. Än så länge har det inte varit aktuellt.
För några år sedan hade han jobbat färdigt inom skola och omsorg och bestämde sig för att plugga ekonomi i Växjö. Där hade han en kompis som läste till polis. Själv hade han sökt polisutbildningen redan som 20-åring, men inte kommit in. Nere på universitetsområdet studerade han sida vid sida med de blivande poliserna. Kanske var det deras närvaro som gjorde att han bestämde sig för att söka igen. Den här gången som 28-åring. Då hade han läst ekonomi i två år. Från ansökningstillfället till beskedet om att han kommit in förflöt ganska lång tid. När beskedet om antagningen till slut kom blev han glad, men han kan faktiskt inte minnas att han firade på något särskilt sätt.
Kanske hade han hjälp av sin idrottskarriär när han sökte in, tror han, men åren i skola och omsorg gjorde också sitt till. Att han hade erfarenhet av att jobba med människor var definitivt ett plus. I december 2010 var han färdig polis. Då hade han gjort sin aspirantutbildning i Borås.
En annan polis hade varit i Ulricehamn och ville byta till Borås. Det passade Johan som gärna jobbade i sin gamla hemstad. Många nyblivna poliser föredrar att åka radiobil i storstäderna där det händer mer, berättar han, men i en liten stad som Ulricehamn får man styra mer själv över sitt jobb. Det är en fördel.
Många uppdrag kommer så klart från länskommunikationscentralen, men den andra tiden är mer upp till poliserna på plats att styra över. Då går det att rikta jobbet mot de egna intresseområdena. För Johan och hans kollega har det blivit ungdomar. De har varit med på de så kallade femmanlägren som hålls för kommunens alla elever i årskurs fem. De har också gjort skolbesök och varit i Tranängskolan bland annat. Det är intressant och roligt.
När Johan ser på sin karriär i framtiden svarar han lugnt och sansat att han trivs bra i Ulricehamn. Han ser sig som polis i stan även om tio år. Största problemet just nu är drogerna, konstaterar han. Och där finns det mycket mer att göra. Det arbetet skulle gå att bygga ut. Man kan jobba på andra sätt om man gör det civilt, tycker han. Men inte just nu. Just nu är det åka radiobil och att vara ingripandepolis som är Johans grej. Varje dag visar sig yrket från nya sidor. Det gör att han är säker på att han valt rätt. Variationsrikt, spännande och intressant. Precis det Johan ville när han bestämde sig för att bli polis.

Anette Westerlund
anette.westerlund@ut.se
Telefon: 0321-262 16

• KOMMENTERA
•