Nyhetstips: 0321-262 31 red@ut.se
Växeln: 0321-262 00 ut.se@ut.se
måndag 21 maj 2012
Nyhetstips: 0321-262 31 red@ut.se
Växeln: 0321-262 00 ut.se@ut.se
måndag 21 maj 2012
Gubben i lådan. Jonathan Albrektsson har kärleken att tacka för att han blivit revyess i Ulricehamn. FOTO: Henrik Erickson
Släkt & vänner 2012-02-02 | Uppdaterad 2012-02-02
Jonathan Albrektson, född och uppvuxen i Göteborg, spelar revy i Ulricehamn. Han har ägnat sig åt musik i hela sitt liv, men nu funderar han på att sadla om.
För ulricehamnarna är Jonathan Albrektson mest känd som revyspelare i Ulricehamnsrevyn. I år är det fjärde uppsättningen han är med i. Anledningen till hans Ulricehamnsskådespeleri är flickvännen Isabel Sörling som ursprungligen kommer från Ulricehamn. De båda träffades på en folkhögskola i Ljungskile där de läste musiklinjen. Jonathan har spelat musik i hela sitt liv. Ända sedan han gick i högstadiet har han vetat att det är var musik han skulle ägna sig åt i sitt yrkesliv. Pianot har varit hans ständige följeslagare runt om i världen i allmänhet och Sverige i synnerhet. Två folkhögskoleutbildningar har han hunnit med och han har året i Paris, staden från vilken han återvände för en tid sedan, i färskt minne.
Men musikerjobbet är tungt och slitsamt, konstaterar han. Det är inga nio till fem-jobb och de flesta musiker arbetar mer än heltid, så nu har han börjat fundera:
– Under mina musikår har min värld varit ganska liten och bara handlat om musik. Nu har den vidgats och jag har insett att det finns ganska mycket att välja på utanför musiken. Jag har alltid haft ganska lätt att ta till mig nya saker och därför är jag inte rädd för att börja fundera i nya banor.
De nya banorna innebär bland annat en grundkurs i filosofi på universitetet. Men psykologi lockar också lite grand. Musiken finns så klart fortfarande kvar.
– Jag älskar musiken!
Sedan är det så klart väldigt roligt att spela revy.
– Vi är ett gäng glada amatörer och vi har väldigt roligt tillsammans. När hela gruppen träffas, alla med sina egenskaper, så blir det väldigt bra och det ger jättemycket. Vi jobbar ihop allting själva och vi har lika stort ansvar i processen allihop.
Det är skillnad mellan att stå på scen som skådespelare och musiker, tycker han. Som skådespelare kan man inte vara lika privat som om man är musiker. Som skådespelare följer alla allt du gör (förhoppningsvis), så man måste ge hundra procent. Som musiker kan man ge musiken hundra men närvaron och kontakten med publiken behöver inte vara lika hög - man kan vara mer privat på scen som musiker. Och även om uppgiften att trollbinda folk är en riktig utmaning, så gillar han den.
I vanliga fall brukar Jonathan sitta bakom ett piano och spela afroamerikansk jazz. Ganska långt från lokalrevyskådespelande alltså.
– Men jag tycker jag har fått större inblick i politiken nu, tack vare revyn. I alla fall i Ulricehamnspolitiken. Vi har ju ett antal politiker med i ensemblen och vi ägnar ju oss åt en del satir i sketcherna. Den inblicken har jag inte i politiken på hemmaplan. Det är lite intressant och roligt.
Så om det blir filosofi eller skådespeleri för Jonathans del är oklart.
– Om tio år hoppas jag att jobbar, skriver musik och bor delvis i ett annat europeiskt land.
Anette Westerlund
anette.westerlund@ut.se
Telefon: 0321-262 16
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (49 ST.)
ANNONSERA
© Ulricehamns Tidning. Allt material på UT.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
