Nyhetstips: 0321-262 31 red@ut.se
Växeln: 0321-262 00 ut.se@ut.se
måndag 21 maj 2012
Nyhetstips: 0321-262 31 red@ut.se
Växeln: 0321-262 00 ut.se@ut.se
måndag 21 maj 2012
Släkt & vänner 2011-06-15 | Uppdaterad 2011-06-15
Hädanefter ska det bli mer forskning och mindre chefskap för Bengt Johansson. Han lämnar snart sin tjänst som prefekt vid JMG, Institutionen för journalistik, medier och kommunikation, i Göteborg för att kunna skriva klart två böcker.
Forskning på heltid lockar Bengt som nu lämnar över prefektskapet vid JMG, Institutionen för journalistik, medier och kommunikation i Göteborg.
Valaffischer: De var roligare förr. På 20-30-talet var de ideologiska motsättningarna i samhället väldigt tydliga. Karikatyrer var vanliga och det var inga snälla budskap direkt.
Politik i pressen:
Som läsare tror jag man ska vara skeptisk men aldrig bli cynisk. Det gäller både för politik och journalistik.
Att springa:
Springa är ett bra sätt att rensa hjärnan och fokusera på något annat.
De tre sista åren har han försökt att vara prefekt 50 procent och forskare 50 procent. Det har gått så där. Främst är det den egna forskningen som blivit lite åsidosatt. Två böcker väntar på att bli klara, en om valaffischer under 1900-talet och en om politiska annonser i Sverige.
- Ja, jag ligger lite efter. Det går inte riktigt att vara chef på halvtid, säger han fundersamt.
Bengt Johansson är uppvuxen i Nöre mellan Timmele och Dalum men bor numera i Mölndal utanför Göteborg. Att han började läsa medie- och kommunikationsvetenskap en gång i tiden är lite av en slump, för han började med statsvetenskap men hoppade över till dåvarande MKV efter att en föreläsare talat så entusiasmerande om kursen att hälften av eleverna bytte inriktning.
- Sen råkade jag svara i telefon när Kent Asp, en av professorerna här, ringde till institutionen för att han behövde elever till sitt forskningsprojekt och inte hittade någon på c-kursen som var intresserad. Det är den där slumpfaktorn, många saker i livet har man mindre kontroll över än man tror.
Utöver sin forskning har Bengt Johansson ganska många andra projekt och han kommer med början i höst att ingå i styrgruppen för SOM-institutet och vara en av dem som bestämmer den framtida verksamheten där. Dessutom skriver han krönikor i Borås Tidning.
- Jag är full av beundran för ledarskribenter som varje dag ska bestämma vad de tycker om något. Själv behöver jag lite tid på mig, men det är väldigt roligt och nyttigt att skriva de där krönikorna.
Den akademiska världen har aldrig varit någon självklarhet för Bengt Johansson. Pappa och mamma hade lantbruk, men en relativt liten gård och behövde även andra födkrokar för att det skulle gå runt. Bengt var intresserad av musik och teckning men att välja en konstnärlig bana som yrke var inte att tänka på.
- Nej, det fanns inte i min föreställningsvärld. Det där är mycket en klassfråga, var man själv lägger ribban, även om möjligheterna finns.
Musiken har ändå följt med i Bengts liv. Under 90-talet skrev han låtar och spelade gitarr i ett band, Wish, som gav ut två skivor.
- Jag kan fortfarande lyssna på de där plattorna utan att skämmas, säger han.
Han har spelat gitarr sedan tonåren, men sista året har han även börjat lära sig andra stränginstrument som mandolin, ukulele och fiol.
Till Ulricehamn kommer han inte så ofta längre även om det blir någon gång om året för att hälsa på brodern som bor kvar i Nöre.
- Vi brukar åka en gång om året för att fiska kräftor. Det är sommaren för mig, att sätta ut burar, vänta och sedan titta i fall man fått något. Jag försöker få mina barn att förstå hur stort det är.
Fungerar det?
- Mnja, jag jobbar på det.
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (49 ST.)
ANNONSERA
© Ulricehamns Tidning. Allt material på UT.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
