tisdag 07 februari 2012
tisdag 07 februari 2012
Krutbrännaren var en av de arter av orkidéer som hittades för första gången i Sverige av Carl von Linné.
Hem & trädgård 2008-05-21
Maj månad är för många människor de efterlängtade söndagsutflykternas tid.
Svärdsyssla eller vit skogslilja är en högrest orkidé som växer i skogar och skogsbryn i flera sydsvenska kustlandskap.
Kärrknipproten är med sin porslinslika uppenbarelse ett fuktängarnas smycke. Den blommar i slutet av juni.
Honungsblomstret som här växer tillsammans med en nattviol är en av Sveriges mest sällsynta orkidéer.
Orkidéerna fridlysta
* Alla orkidéer i Sverige är fridlysta sedan 1992. Denna bestämmelse kom till sedan många växtplatser skövlats genom uppgrävning. Detta var egentligen dömt att misslyckas. Orkidéer måste ha tillgång till en speciell svamp i marken, mykorrhiza, för att leva och växa. Orkidéerna lever i symbios med denna svamp i sitt rotsystem. Svampen hjälper i sin tur växten att ta upp näring.
* Fridlysningen 1992 innebär att det är förbjudet att både plocka och gräva upp orkidéer. Däremot är det tillåtet att ta frön av alla växter.
* Förr var det vanligt att orkidéer plockades in som bordsprydnad. Inte minst nattviolen uppskattades för sin väldoft och brukade ställas i en vas på köksbordet.
* Växtsäsongen för orkidéerna inleds i början av maj med Sankt Pers nycklar och avslutas i augusti med skogsknipprot, knärot och skogsfru.
Då styrs stegen längs vitsippeprydda stigar mot orkidéängarnas Adam och Eva, Sankt Pers nycklar, göknycklar och krutbrännare.
Men bara en liten del av Sveriges 50-tal arter orkidéer blommar i maj. Den riktigt stora orkidémånaden är juni. Då blommar minst 20-talet arter i de mest skilda miljöer.
Massblomningen av Adam och Eva och Sankt Pers nycklar i maj tillhör botanikens paradnummer i svensk natur. Inför anblicken av dessa blommande orkidéängar på exempelvis det öländska alvaret kan man frestas tro att alla orkidéer bara växer i denna torra, soldränkta miljö. Det är också så att Gotland, Öland och Skåne ståtar med de flesta av Sveriges alla arter. Det beror framför allt på ett varmt och soligt klimat och den kalkhaltiga berggrunden.
Men orkidéer finns över hela Sverige, om än i betydligt blygsammare omfattning än på de båda kalkstens-öarna i Östersjön.
Många orkidéer är så sällsynta och svårfunna att de kräver regelrätta expeditioner, men ändå kan gäcka de strävsamma växtjägarna. Dit hör inte minst de nordliga arterna norna och skogsfru, liksom myggblomster och sumpnycklar. Några orkidéer har flytt ända upp i fjällvärlden. Lappyxne som finns på några platser i Torne lappmark räknas till världens mest sällsynta orkidéer och kostar inte sällan sina trägna beundrare strapatser och oceaner av tid för sökandet.
Gotland har i sin tur ett par arter som inte finns någon annanstans i Sverige: alpnycklar och kärrnycklar.
Många anonyma
Torra marker som på Ölands stora alvar är alltså ingen nödvändighet för orkidéer. I själva verket är det i varma, fuktiga lövskogar och öppna kärrmarker som de flesta arterna finns. I det hemlighetsfulla Mittlandet på Öland ska man söka, i juni och juli, efter det sparsmakade uppbådet av sommarorkidéer som brudsporre, ängsnycklar, blodnycklar, skogsnycklar, flugblomster, guckusko och Jungfru Marie nycklar. I de luckor där markerna ännu betas kan man hitta det pyttelilla honungsblomstret, den väldoftande nattviolen, myggnycklar och flera andra arter.
Alla orkidéer är inte så iögonfallande som sina mest färggranna kusiner. I det skuggiga gränslandet mellan skog och öppen mark växer ofta en av Sveriges vanligaste orkidéer i stora mängder – utan att man ser en enda. Det är det oansenliga, gröna tvåbladet.
Vissa arter kan alltså vara svåra att få syn på, trots att de växer mitt framför fötterna. Dit hör - förutom tvåbladet och det sällsynta honungsblomstret – grönkulla, göknycklar och inte minst spindelblomster. Den sistnämnda är sällsynt i söder men betydligt vanligare längre norrut. Den spensliga, bara decimeterhöga orkidén står försynt undansmugen i norra Sveriges mossiga barrskogar.
Ett välkänt fenomen för många ovana besökare är att man brukar stå på de krutbrännare man just letar efter…
Många anonyma
Många orkidéer är mycket svåra att skilja från varandra. Det beror bland annat på att orkidéerna är en ung växtfamilj där det finns släkten som ännu inte är färdigutvecklade. Även ärrade botanister kan slita sitt hår inför korsningar mellan orkidésläktena Orchis och Dactylorhiza. Här pågår lösa förbindelser och bastarderna följer inte utseendet i några floror. Nya arter eller underarter upptäcks då och då. Alpnycklarna på Gotland upptäcktes så sent som 1939. Ett ännu senare fynd är brudkullan som sågs första gången 1960 av botanisten Olle Rune i Hemavan. Den tros ha uppkommit ur en korsning mellan Jämtlands landskapsblomma brunkullan och brudsporren. Denna nya art finns i hela världen bara på ett fåtal lokaler i Åsele och Lycksele lappmark.
En bra guide är nödvändig när man är på jakt efter vissa orkidéer. Å andra sidan kan vissa arter ses från bilfönstret när man färdas exempelvis på Öland och Gotland. Johannesnycklar, tvåblad, skogsnycklar och nattviol kan på sina håll ses längs vägrenarna i dessa båda välförsedda landskap.
Thorsten Jansson
TT Spektra
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (48 ST.)
ANNONSERA
© Ulricehamns Tidning. Allt material på UT.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
