• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Foto: Pernilla Rudenwall PetrieSkällsorden som används med förkortningen cp i gör ont i Peter Bergman. Det är minnena från de mörka åren i hans liv som gör sig påminda. ?Om jag fick önska något så är det att folk slutar använda begrepp som i själva verket betyder något annat.?

Peter pratar gärna om CP

Nyheter 2011-02-18 | Uppdaterad 2011-02-18

Peter Bergman är olika. Men visa mig en normal människa, som han säger. När Peter Bergman föddes tillstötte komplikationer som gjorde att han inte kunde andas själv på 33 minuter. Hade Peter inte befunnit sig på sjukhus hade hjärnan varit utslagen, men tack vare syrgas och hjärtmassage fick han bara en lindrig cp-skada. Den påverkar hans tal och finmotorik.

– Under min första period, den som jag beskriver som lycklig såg jag inte mig själv som annorlunda. Jag var ett barn som alla andra och mina föräldrar som mycket väl kunde ha varit överbeskyddande och curlat mig lät mig vara som andra barn.

Det upprörde andra i omgivningen som nästan tyckte att Peter missköttes som fick springa runt med kompisarna i skogen och klättra i berg. Han minns ett besök hos en docent i Göteborg som han gick hos regelbundet:

– Han sade att jag aldrig skulle kunna cykla. Men för mig var det en självklarhet. Det tog några veckors idogt tränande och ett viss mått envishet, sedan kunde jag cykla.

Mörkret kom i tonåren, när omgivningen förändrades. Plötsligt blev Peter medveten om att han inte var som alla andra. I den åldern ska alla vara unika och bäst, men se likadana ut. Då började hans handikapp att synas. Folk såg att han var annorlunda och började helt enkelt bete sig konstigt.

– Plötsligt uppfattade inte vuxenvärlden mig som annorlunda längre. Nu var jag konstigt och skrämmande. Jag blev portad på dansställen och folk vände sig om och skrattade åt mig. När man möts av det beteendet överalt och ofta så är det fruktansvärt nedbrytande.

Peter isolerade sig och ville inte gå ut längre. Till slut var självmord ett klokt alternativ. Dessbättre blev det inte så. Under isoleringen hade Peter börjat plugga och skaffat sig ett hyfsat bra självförtroende. Till slut gick det bättre på andra områden och självförtroendet blev bättre generellt.

– Under min mörka period fick jag inte ihop det där med att jag var annorlunda och att omgivningen inte accepterade det. Jag trodde ju att människor var toleranta. Nu vet jag att det är tvärtom.

– Som annorlunda måste man vara väldigt tolerant. Man måste ge alla människor man möter för första gången en andra chans. Människor, som anser sig vara normala, är jätterädda för allt som sticker ut, konstaterar Peter.

Han berättar om en händelse i sin karriär som no-lärare på ett högstadium i Göteborg:

– Jag var lärarvikarie och hade fått löfte om ett jobb på några veckor. När jag träffade mannen som ringt mig blev han tveksam till mitt handikapp. Jag fick bevisa flera gånger att jag kunde klara av min uppgift. Hade samma sak hänt under min tonår så hade jag antagligen slängt igen dörren och gått. Men jag måste alltid komma ihåg att människor försöker kategorisera mig och att de har svårt att hitta ett fack för mig.

Period tre, lärdomen, är nu, när han försöker leva efter det han har insett. Och hans handikapp är nu en tillgång.

– Folk kommer ihåg mig. Jag reser mycket i mitt jobb och pratar med folk. När de först ser mig så ser de mitt handikapp. Nu vet jag hur jag ska hantera situationen och det slutar alltid med att de lyssnar på mig, att jag har dem i min hand. Jag kan alltså använda mig av mitt handikapp.

Annars är begreppet cp, när det används i andra sammanhang, laddat för Peter.

– Det är något folk säger istället för ”du är ju dum i huvudet”. Varje gång jag hör det studsar jag till. Det är som en kniv i hjärtat. Och det är ju bara onödigt att använda eftersom det kan sitta folk som får ont i själen när någon säger så.

Nu jobbar Peter för det statliga Sveaskog med hemmet i Fänneslunda som bas. Mycket jobb finns i Stockholm, men som han säger:

– Du kan inte få en göteborgare att flytta till Stockholm. Det går bara inte. Fänneslunda är bra. Det är skönt att komma hit till mörkret och tystnaden.

Anette Westerlund
anette.westerlund@ut.se
Telefon: 0321-262 16

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: