Glädje på scenen i Åvalla
Att sitta på första bänkraden och försöka hålla masken under en revypremiär är inte alltid lätt. För det gäller att försöka mörka så mycket som möjligt för att hålla de inblandade i ovisshet fram till de själva kan läsa rescensionerna. Men den här gången var det svårt. Riktigt svårt.
För det är en riktigt rolig föreställning som man bjuds på i år. Två akter, där den andra som vanligt är en sammanhängande historia med brott, gåtans lösning och happy end.
Nytt för i år (om nu inte minnet sviker helt) är att även om den första delen innehåller ett antal lösa nummer, så finns det en sammanhängande ram som omger allt som sker på scenen. Gällstads kött och diverse är ett företag med diversifierad verksamhet och där finns, precis som i vilket annat normalt företag, ett antal mer eller mindre udda personer och som publiken får göra bekantskap med i företagets lunchrum.
Ni har säkert stött på han med inrutade vanor? Pratglada fackombudet? Virrige chefen? Dessa och flera andra personer porträtteras med något varierande kunskap av den spelglada ensamblen. Några av rollfigurerna känns igen sedan tidigare och även en del godbitar från andra revyer agerar i nya gestalter.
Den UT–sände är en svuren fiende till all skönsång, vars enda uppgift är att vara just skönsång och inte en integrerad del av föreställningen. Därför känns det rätt bra att konstatera att sångpotpurriet som handlar om en gravid hustru och hennes man (plus några andra) är hejdlöst roligt.
Andra akten är en westernstory, förlagd till Gälltownville och den kombinerade saloonen och glädjehuset på orten och som drivs av Betsy (Cecilia Andrén). Det utspelas en riktig rövarhistoria, där diverse figurer man gärna förknippar med westernfilmer figurerar. Om man skall utnämna någon till huvudrollen, så får det bli den milt sagt bisarre borgmästaren (Morgan Bodin). Men det finns såklart mycket utrymme för övriga aktörer.
Handlingen skall inte avslöjas här men det kan i alla fall nämnas att bröderna Dalstorp figurerar i bovrollerna. Samt att det finns både sheriff, glädjeflicka och en indian i handlingen.
När det gäller årets Gällstadrevy som helhet är den som sagt helt klart sevärd. I första hand så är det agerandet på scenen som lyfter föreställningen och då förstår nog de trogna besökarna att Morgan Bodin verkligen är i sitt esse. Hur han hinner få fram sina repliker utan att snubbla på orden är obegripligt. Åsa Evertsson–Lind kan agera, vet hur man tajmar repliker och har fått en bra motspelare i Anneli Carlsson. Att Cecilia Andrén och Anna–Karin Johansson kan sjunga är förstås ingen nyhet.
Årets revyensemble innehåller två nykomlingar – Magnus Kjellberg och Ulf Andersson – och båda klarar debuten galant. Magnus småländske borstförsäljare är i all enkelhet faktiskt en riktig pärla.
På minussidan? Att all dialog inte är helt genomarbetad. I vissa nummer kunde man nog tagit ut svängarna lite mer, medan man på andra ställen kunnat tighta till pratet något.
Men det förringar inte på något vis helhetsintrycket – årets revy är den roligaste på länge. Framförd av ett spelglatt gäng och som nu på allvar börjat lära sig hantverket. Visst är det en del buskisinslag och några skämt som hamnar en bra bit under bältena. Men likafullt väldigt roligt.
