• KOMMENTERA
•      

Verandan är nästan färdigbyggd. Mattias Helgesson hjälper döttrarna Josefina och Evelina att räkna. Therese Helgesson dukar av efter lunchen.FOTO: Lisa Jalakas

Familjen saknar inte pulsen i storstaden

Nyheter 2012-07-30 | Uppdaterad 2012-07-30

Gården utanför Ulricehamn är som en annan värld. En solig sommardag är det svårt att föreställa sig att det finns ett annat liv utanför syrenbuskarna.
Therese och Mattias Helgesson äter lunch på verandan. Den är nästan färdigbyggd men än finns ingen trappa så den som vill komma upp får klättra. Evelina, snart två år, kämpar fram och tillbaka med ett antal barnvagnar som ska in i huset, ut på verandan, och sedan in igen. Taxen Frodo ligger under bordet och ett stort parasoll skänker en sval skugga.
– När jag var här själv och tittade på gården dissade jag den, säger Mattias.
Det var en regnig vinterdag för tre år sedan och parets äldsta dotter Josefina var nyfödd. Mattias tyckte inte att huset utanför Ulricehamn uppfyllde alla de krav paret hade på det planerade lantlivet.
Men när de åkte dit tillsammans var uppfattningen annorlunda.
– Det kändes väldigt bra. Vi flyttade in i mars, säger Therese.
Med hjälp av vänner, familj och hemlagad flyttsoppa kom de på plats i det stora gula trähuset.
– När alla åkt ekade det i huset. Det var en jäkligt fräck känsla. Äntligen. Efter sex års väntan, säger Mattias.
Therese och Mattias Helgesson träffade varandra på gymnasiet i Jönköping. Studier förde dem till Göteborg och i åtta år bodde de i en trång tvårummare i Majorna i Göteborg. När Josefina föddes blev det dags att röra på sig.
– Vi ville inte bo i Göteborg med småbarn. Vi har nog alltid sagt att vi ville bo på landet. Frågan var bara när det skulle hända, säger Therese.
– Vi hade funderat i många år. Det blev många turer för att kolla hus, säger Mattias.
Paret började leta i trakterna kring Göteborg men upptäckte snart att det var för dyrt. Med tankarna på Åsunden och skogen började båda att söka jobb och leta hus i trakterna kring Ulricehamn. Det var en stad de aldrig riktigt lärt känna men som de alltid tyckt sett vacker ut.
– Ulricehamn är egentligen helt perfekt. Vi är nära våra föräldrar men inte för långt ifrån Göteborg, säger Mattias.
Det var känslan av lugn som både Mattias och Therese saknade i Göteborg. Att vara ostörd och samtidigt inte störa någon annan. Trädgården och huset tillhör deras stora intressen. Blommor, vinbärsbuskarna och fruktträd ska planteras och skötas om. Uthuset vill de bygga om, kanske till en bastu.
– Jag tror inte att någon av oss saknar pulsen i Göteborg, säger Mattias.
– Eller alla intryck. Det är väldigt befriande här, säger Therese.
Familjen har, förutom taxen Frodo, två katter och ett gäng hönor.
– Tanken var att vi ville ha får också. Men det är nog mer en dröm nu, säger Therese.
– Men längre fram har vi väl får? Vad ska vi annars göra med den där åkern? undrar Mattias och pekar upp mot en sluttning.
Där den vildvuxna backen tar slut markerar två stora ekar tomtens slut, och början på världen utanför.
Therese, Josefina, Mattias och Evelina Helgesson samlade framför huset. Hunden Frodo gör sällskap.

• KOMMENTERA
•