Elevprotest mot skolmiljön

Nyheter Artikeln publicerades

Stenbocksskolans elevråd har nu fått mer än nog, och därför skall man starta projektet Agera. Massor av klagomål har hittills förklingat ohörda.

Oskar Wiik och Linnea Ljunggren, ordförande och vice ordförande i elevrådet, redovisar en hel mängd olika klagomål som kommit in från deras uppdragsgivare, skolans elever.
Dessa klagomål har skärpt deras uppmärksamhet på allt som inte är som det borde vara. Det gäller till stor del skolans inre miljö, som de anser på många sätt vara undermålig och rentav förödande för elevernas trivsel och därmed deras motivation och trivsel.
Brist på trivsel kan bland annat medföra oönskade beteenden som förstörelselusta, mobbning och annat. Därför anser elevrådets ledning att det är av största vikt att förbättra många delar av skolan.
– Bland de alldeles för många klagomål som kommit in kan vi nämna klotter, kall skolmat, iskallt inomhusklimat, ristade bänkar, stol och bord som inte passar ihop, handfat som inte går att använda, toaletter som inte går att spola, säger Oskar Wiik.
Allra värst är det emellertid, därom är han och Linnéa Ljunggren rörande överens är mobbningen, som enligt dem tycks ha ökat under senare tid.
– Vi har kamratstödjare som vid samtal med lärare för vidare det de sett och hört, men det verkar inte som om det ger något resultat, tycker de båda.
De hänvisar även till skolans likabehandlingsplan som de misstänker är okänd för de flesta eleverna.
En plan i all ära, men om det skall vara någon mening med den måste den omsättas i praktisk handling, anser elevrådsrepresentanterna.
De tycker också att allt för många lärare enbart är passiva åskådare till det som händer bland eleverna.
– Det sker alldeles för mycket skit, när alldeles för många lärare väljer att blunda istället för att ingripa, tycker Oskar Wiik.
Han exemplifierar detta på olika sätt, bland annat med lärares så kallade pedagogisk lunch, där syftet är att lärarna skall vara med elever:
– En elev fick sitta alldeles ensam och äta. Vid bordet bredvid satt två lärare som bara pratade med varandra.
Det är just denna tysta mobbning som är den allvarligaste, fastslår Linnéa Ljunggren, den märks inte lika tydligt men sårar lika mycket.
Trött på att inget händer orkar Oskar Wiik inte mer.
– Därför har jag och Linnéa startat projektet Agera, säger han. Där skall vi ha med fyra elever från varje årskurs, handplockade personer som är något av ledargestalter.
Exakt hur man skall gå till väga i sin aktion har Oskar ännu inte, men en temadag och en föreläsare blir något av det första man gör.