Nyhetstips: 0321-262 31 red@ut.se
Växeln: 0321-262 00 ut.se@ut.se
Dagen före höll all rekvisita på att blåsa bort. I dag får den ligga still.
Kultur & nöje 2012-07-26 | Uppdaterad 2012-07-26
Kärlek. Längtan. Avund. Det är stora känslor som behandlas i årets uppsättning av Torpa slottsteater: Kameliadamen.
– Lira loss nu! Ös på! Ut med energin, ropar regissören Lena Frilund till skådespelarna som står i gräset på den slätt som utgör scenen för Torpa slottsteater.
Det är tolfte åren hon leder arbetet, nu tillsammans med Sebastian Ring som varit med sedan 2002.
Gårdagens vilda vindar har lagt sig och rekvisitan får ligga kvar på sin plats. Utanför tältduken som skyddar läktaren står Povel Croona utklädd till huvudrollen Adrian Duval. Det är första gången han spelar med Torpa slottsteater men han har studerat musikal på Ljungskile folkhögskola och varit med i andra uppsättningar. Det var genom sin medverkan i Jesus Christ Superstar i Skövde som han kom i kontakt med Lina Fridlund. Att det blev en huvudroll på en gång är speciellt, tycker han. Roligt, men ändå viktigt att vara ödmjuk inför de andras erfarenhet av att ha spelat länge tillsammans.
Karaktären Adrian Duval beskriver han som en hjärtlig men självcentrerad man som har svårt att se hur andra tänker.
– Pjäsen kretsar runt Adrians möte med Marguerite Gaultier, som drömmer om det flådiga livet. Hon är vacker och lyckas få det livet genom att ha rika älskare. Men Adrian ser igenom det och tycker att hon behöver något mer än pengar. Hon märker att han inte bara vill ha henne som ett skylt ex att visa upp utan faktiskt vill leva med henne.
Det är första gången Torpateatern spelar efter originalmanus. Lena Frilund och Sebastian Ring föll båda för den polska författaren Alexandre Dumas den yngres roman Kameliadamen. Lena Frilund beskriver det som en klassisk historia, ett kärleksdrama med ingredienser som längtan, svartsjuka.
– Det handlar om kärlek, att längta efter att bli lycklig och hitta den rätte. Och att sedan när kärleken är funnen vilja behålla den i en bubbla.
Regissörerna föll också för historien eftersom den har djup och många karaktärer, vilket behövs för att sysselsätta de 15 skådespelarna. Berättelsen måste också vara tillräckligt gammal för att de ska få använda materialet som de vill, och Kamiliadamen skrevs redan 1848.
– Historien är både dramatisk och komisk. Det ger oss utrymme att leka med de olika nivåerna.
De har också inspirerats av körerna i gamla grekiska pjäser som berättar delar av handlingen. Stilen har uppdaterats för att fungera år 2012 och i stället för masker, som i de klassiska grekiska spelen, har skådespelarna hattar. Kören kallas rätt och slätt för Hattarna. De ska sjunga, föra handlingen framåt och driva med karaktärerna i pjäsen.
Eftersom Lina Fridlund var engagerad i teatern länge har hon sett flera av skådespelarna växa upp. Det har varit möjligt att bygga upp en stark kärna och ofta sitter nya direktiv direkt.
På läktaren sitter en av de yngsta medlemmarna i ensemblen, som även är en av de nya skådespelarna: Jenny Olsson, 12. Hon spelar bland annat Adrians syster som barn och en levande staty. Hon tycker att pjäsen är rolig men ändå sorglig också.
– Jag älskar teater. Att få bli en annan person och spela ut andra händelser. Jag tycker om historien också och kläderna är fina. Det är en bra mix av musik, dans och teater.
Succen är ju given. Redan 26/7 alltså före premiären kunde man på Wikipedia läsa "Under sommaren 2012 satte Torpa Slottsteater upp en kritikerrosad och färgsprakande uppsättning av Kameliadamen vid Torpa Stenhus utanför Borås." Fantastiskt...