Nyhetstips: 0321-262 31 red@ut.se
Växeln: 0321-262 00 ut.se@ut.se
Krönikor 2012-06-11 | Uppdaterad 2012-06-11
Om det är någon som eventuellt missat att jag gillar att leka med ord så kan jag en gång för alla säga det:
Jag älskar det!
Att vända och vrida på orden, gärna få till något som kan tolkas på mer än ett sätt och helst något som utmynnar i något roligt, det har alltid intresserat mig.
Ibland tycker förmodligen min omgivning att det går väl långt. Då blir det kanske lite för putslustigt och krystat.
Om ni, som så många andra, uppskattar vår sida UT för 25 år sedan och hittar en rubrik där rubriksättaren försöker vara rolig då är det förmodligen jag som varit i farten. Eftersom jag på den tiden gjorde UT:s förstasida så försökte man för det mesta att få till en rubrik med lite knorr.
Ibland blev det bra, den kan jag fortfarande tycka, ibland blev det inte lika bra.
Mina betydligt yngre arbetskamrater, som jag jobbade de sista åren på UT tillsammans med, tyckte förmodligen att en hel del bara var töntigt.
Idoler och förebilder i olika sammanhang har vi väl alla. Så också jag när det gäller ordvrängeri. Det finns ju några riktiga höjdare inom gebitet. Povel Ramels genialitet är väl oomstridd. Olle Carle, signaturen Cello var en ordekvilibrist som gladde tidningsläsare under ett helt halvsekel med sina kunskaper i att leka med ord. Hasse Alfredsson och Tage Danielsson skapade också texter som blivit odödliga.
Tre av dem finns inte med på banan längre, men det gör Claes Eriksson från Galenskaparna och After shave. Och han är nästan lika bra som de tidigare nämnda ordfantomerna. Ibland faktiskt ännu bättre. Som i sin senaste show Max som hunnit bli två år, men som visades i teve i förra veckan. Ensam på scenen, bara uppbackad av Max-orkestern, bjuder han på en föreställning som fullständigt dryper av sådant som jag älskar.
Finns den på SVT-Play titta och njut.
Annars har den senaste veckorna handlat mest om mer handgripligt hantverk. Man har liksom mer slagit huvudet på spiken, sågat tillvaron och listat mer i taket än listat ut lustigheter. Den nya friggeboden är snart en fulländad skapelse helt inom fp-Birgits en gång uppsatta ramar. 15 kvadratmeter, varken mer eller mindre. Men vilka kvadratmeter.
Kan också meddela för dem som eventuellt undrar hur golfformen är, att i förra veckan var den på absolut topp i nio hål.
Mina tre medspelare, pensionerade bankmannen, pensionerade postisen och pensionerade polisen, undrade nog vad som flugit i mig. Paren bara ramlade in första nio, sju par och två bogeys var en bra bit under handicap. Sista nio blev mer normala, om man säger så. Förmodligen är årets bästa runda redan nu avklarad.
Jörgen Wester
visst är det underbart att leka med ord !
All heder till dej som stöder denna ädla form av kulturyttring !