Familj

Monica Olsson-Rydh: Vårt öde står skrivet i stenen

Familj

Det var en sån där regnig tisdag. Jag hade sovit fyra och en halv timme på natten och var väl rätt radiostyrd när jag gick från utfört värv på jobbet till bilen en tio minuters promenad bort. När jag var i höjd med min gamla boråsetta, som jag bebodde för tolv år sedan, såg jag något i ögonvrån.

Artikeln publicerades 1 april 2017.

En slät sten låg på det lilla elskåpet, bredvid trottoaren. Vänd mig! stod det skrivet med bläckpenna på stenen. Först gick jag förbi, men kunde inte låta bli att gå tillbaka och vända på stenen. Du är vacker, stod det på stenens undersida.

Jag lamslogs av det härliga budskapet som någon vänlig själ velat förmedla till vemsomhelst därute. Samtidigt kände jag mig dum som nu stod med stenen i handen. Tänk om den som lagt dit den såg mig nu? Förmodligen var det meningen att stenen skulle ligga kvar på elskåpet, men jag tog med den i bilen hem så att mina barn skulle få se den. Sedan min fyraåring skådat den lena, organiskt formade stenen, som kanske legat på en dansk strand, kramade hon mig hårt om halsen och sa: - Du är vacker, mamma!

Följande dag berättade jag om min upplevelse för en kollega och hon tyckte att det var jättefint och lite magiskt. Hon blev genast inspirerad att själv börja skriva upplyftande budskap på stenar och lägga ut dem där folk anar det minst. Ponera att alla människor skulle börja strö kärlek och positivism omkring sig på liknande vis, då skulle vi inte behöva nås av nyheter om nya terrorattentat. Det skulle inte talas om hot, utan snarare löften. Man skulle endast vara laddad med kärlek under jackan när man gick in i folkmassor – inte dynamit. Människor skulle med förväntan se fram emot att besöka olika storstäder och undra var man skulle bli överraskad av de finaste kärleksbudskapen.

Olika vänskapsföreningar skulle med glimten i ögat fajtas om vem som kom på de fyndigaste sätten att exponera sin gerillakärlek, om det nu fanns en sån term. Ibland kanske en förening skulle ta på sig en kärleksbombning och säga: - Det var vi som planerade aktionen! bara för att man i hemlighet var lite avundsjuk på den som kom på det först. En granne kom häromdan ut på trappan i förkläde och ville ge mig nybakade bullar. En annan stickar strumpor till mina barn. Enkla handlingar, men mäktiga nog att rädda världen.