Familj

Monica Olsson Rydh: Dubbla kalas – dubbel städångest

Familj Artikeln publicerades

Jag kände att jag var tvungen att kommentera det hela förra helgen, när jag lassade upp fyra kilo smågodis på bandet i affären. – Jag jobbar på tandvården, var allt jag fick fram. Förvisso sant, men hur gick det där ihop?

När jag hävt upp lite fler varor sa jag till kassörskan att vi har dubbla barnkalas i helgen, vilket någorlunda förklarade varuberget. Det var ju en vanlig veckohandling för åtta pers också. Tolvåringen packade för fullt i andra änden av bandet. Hon var med och såg till att det blev rätt prylar till tjejfesten hon skulle ha nästa dag. Baconlindad kycklingfilé och mellosnacks. Femåringen fick inte följa med och handla till sitt kalas. Det var sent på kvällen och hon var redan skriktrött efter en vecka i barnomsorg. Hon hade klamrat sig fast runt mitt ben och sagt att hon måste få följa med, annars fick pappa åka och handla istället. Men eftersom det är jag som är projektledaren vad gäller barnkalas så tyckte jag att det var bäst att jag skötte inköpen och det blev till att bryta sig loss från skrikande femåring och dra iväg med tolvåringen, som redan skrapade bilen därute.

Väl hemma från affären så upptäckte jag att flera föräldrar hade messat mig om barnkalaset. I såna lägen är det extra besvärligt att ha ett tomt kontantkort i mobilen. Jag fick stå vid köksbänken och svara sms:en i tur och ordning från mannens telefon. Naturligtvis skickade jag ett meddelande till fel förälder. Jag skyllde på kvällströtthet och stressen av att ha tio ouppackade kassar på golvet. Egentligen skulle mannen och jag ha gjort ett städröj den kvällen, men vi satte oss och tittade på ett program och kvalitetskontrollerade innehållet till godispåsarna istället. Därför fick jag gå upp tidigt idag, för att ta igen den missade städningen. Närmare bestämt klockan fem. Och så sitter jag här och skriver en krönika istället. Min kropp vill hitta på allt annat än att skrida till det tråkiga verket.

Bäst att ta fram dammtrasan snart, dock. Det är inte omöjligt att en eller flera femåringar har med sig sin förälder på kalaset. Kanske någon jag inte känner. Någon som aldrig varit hemma hos oss. Då duger det inte med dammiga golv och smutsiga toaletter. Ska bara räkna hur många tecken inklusive blanksteg jag åstadkommit först. Tvåtusentrehundra. Dåså. Punkt.