Debatt

Vi tjänar på att vårt parti granskas hårt

,
I längden tjänar Sverigedemokraterna på att partiet granskas hårt, skriver debattörerna. På bilden Linus Bylund, Richard Jomshof och Mattias Karlsson som lyssnar på partiledaren Jimmie Åkessons tal under årets Almedalsvecka.
Foto:

Vi har inget emot att Sverigedemokraterna granskas mycket hårt, i längden tjänar vi på det. Samtidigt bör var och en känna till att medier har varit mindre välvilligt inställda till partiet och ofta vinklat nyheter till vår nackdel. Det skriver tre lokala företrädare för SD.

Artikeln publicerades 10 oktober 2017.

Replik till Stellan Werling (UT 5/10).

Stellan Werling manar på UT debatt till ”kamp” mot Sverigedemokraterna, som han kallar ”det största politiska missfoster vårt land någonsin har skådat”. Tonen får stå för honom själv, men läs detta till slutet. Vi kanske är överens om en del trots allt.

Som argument anför Werling bland annat en anklagelse om ett sexuellt övergrepp som ska ha ägt rum på vårt riksdagskansli. Någon dom rörande denna påstådda händelse har inte fallit, den utpekade mannen nekar.

Vi går inte händelserna i förväg rörande en rättsprocess, men rättssamhället stipulerar att en person är oskyldig tills motsatsen bevisats. Det var för övrigt Sverigedemokraterna själva som polisanmälde händelsen, inte riksdagskvinnan och inte TV4, trots att man hade kännedom om anklagelsen.

Sedan till den ”guldgruva”, som Werling hänvisar till, en lista med händelser som berör Sverigedemokraternas företrädare eller före detta företrädare. Listan handlar i hög utsträckning om personer som är uteslutna, självmant har lämnat partiet eller som är eller har varit mycket perifera personer i vårt parti.

Annat kan ju var och en fundera på lite. I en privat chat skrev Markus Wiechel (SD) ”satans jävla aphelveten” som kommentar till en film där människor brändes ihjäl, vilket tas upp i den lista Werling hänvisar till.

Det där kanske väldigt många har gjort, alltså i grova ordalag kommenterat något i tron att det man säger faktiskt är privat. Man bör också skilja på en åsikt och en reaktion, vem som helst kan säga eller skriva något oöverlagt i tron att det inte ska bli en riksnyhet. Att Wiechel, som har bott i USA och umgåtts med all möjliga där, skulle vara rasist kan vi för övrigt bestämt dementera.

Uppenbart har Sverigedemokraterna som snabbt växande parti ändå dragit till sig och tvingats utesluta ett antal sökare med dåligt omdöme eller förkastliga åsikter. Som parti slarvar vi inte med detta, utan behandlar så kallade personärenden mycket seriöst.

Vi har inget emot att Sverigedemokraterna granskas mycket hårt, i längden tjänar vi på det. Samtidigt bör var och en känna till att medier har varit mindre välvilligt inställda till partiet och ofta vinklat nyheter till vår nackdel.

Det viktiga för en väljare måste ändå vara vilken samhällsanalys man gör. Behöver Sverige strama åt sin migrationspolitik och med kraft agera för att samhällskontraktet, med fungerande vård och rättsväsende, upprätthålls? Eller går allt åt rätt håll idag?

Detta är den relevanta frågan. För på en punkt håller vi verkligen med Werling – ”övriga partiers strutsmentalitet i en rad viktiga frågor förklarar mycket”. Så sant som det är sagt. Och vilka ska få dem att dra upp sina huvuden ur marken om inte vi i Sverigedemokraterna och våra väljare gör det?