Debatt

Utredning omyndigförklarar kommuner

Gösta Singstrand ,
Den senaste utvecklingen visar att mindre anläggningar blir olönsamma, skriver Gösta Singstrand.
Foto:Johan Nilsson/TT
Den senaste utvecklingen visar att mindre anläggningar blir olönsamma, skriver Gösta Singstrand.

Sverige behöver stabila, driftsäkra, miljövänliga och ekonomiskt hållbara energikällor. Vindkraft håller inte för ett enda av dessa krav. Det skriver Gösta Singstrand.

Över 3 000 vindkraftverk finns i Sverige. Men det räcker inte. Fram till 2020 beräknas ytterligare 1 000 vindkraftverk byggas.

I en remiss som nu gått ut föreslår regeringen att den kommunala vetorätten i miljöbalken slopas.

Före år 2009 gällde dubbelprövning av de miljöfarliga verksamheterna kärnkraft och vindkraft. För att förenkla tillståndsprocessen för vindkraft togs prövning enligt PBL (plan- och bygglagen) bort år 2009 och ersattes av Bestämmelsen om kommunal tillstyrkan av vindkraft.

Syftet var att kommunens inflytande inte skulle minska i fråga om vad mark- och vattenområden är mest lämpade för. För närvarande gäller att kommunerna skall tillstyrka en ansökan om miljöfarlig verksamhet. Gör de inte det, blir det ingen byggnation.

Remissunderlaget som tagits fram av Energiverket och Naturvårdsverket har gått ut på att följa upp och analysera hur planerings- och tillståndsprocessen vid etablering av vindkraft utvecklats efter att en kompletterande vägledning togs fram 2015. Vidare att utreda om ytterligare behov föreligger för att underlätta tillståndsprocessen.

I remissen motiveras förslaget om slopad vetorätt med att det finns behov av att underlätta tillståndsprocessen för vindkraftsetableringar och göra den mer rättssäker.

Vindkraft utmålas utåt ofta som ett miljövänligt, bra och billigt komplement till övrig elproduktion. Men enligt miljöbalken är den miljöfarlig. Vilka planer finns för framtiden? Det finns anledning att ta en närmare titt på myndigheternas uppdrag och förslaget till beslut.

I analysen av vägledningen av 2015 konstateras att den inte har hunnit tillämpas vid något större antal vindetableringsprocesser. Istället väljer utredarna att ändra på uppdragets utformning och utvärdera tiden från 2009 års beslut, det vill säga nästan hela perioden då vägledningen inte alls existerade som rättesnöre.

Anser utredarna att vägledningen tillämpats alltför kort tid borde myndigheterna redan här givetvis ha skickat uppdraget tillbaka till regeringen utan åtgärd och påtalat att det ännu inte går att genomföra.

Alternativet vore att göra en utvärdering och prognos på trolig utveckling med det underlag som ändå måste finnas.

Ett vedertaget förfaringssätt är att man följer upp följderna av tidigare tagna beslut och anvisningar, innan man utreder och föreslår nya beslut.

Ett argument i utredningen är att det ändå räcker med kommunernas inflytande genom PBL. Argumentet håller inte. Hade det varit så hade vetorätten aldrig behövt införas 2009. Prövningen enligt PBL togs bort 2009. Tar man bort vetorätten försvinner kommunernas inflytande och blir bara till ett tyckande, eftersom miljöprövningsmyndigheterna på länsstyrelserna och beslutande myndigheter blir överordnade.

Ett annat argument som framförs är ökad rättssäkerhet. Men man medger dock att en entydig definition av termen rättssäker saknas.

I västvärlden förknippar vi rättssäkerhet med demokrati. I utredningen görs inte den kopplingen. Man menar att rättsregler ska tillämpas på ett förutsebart sätt, det vill säga inte ska kunna missförstås av någon part.

Självklart ska lagar vara så. Här snarare vilseleder utredningen med sin ensidighet. Skapas en lag som utgör en förutsebar, klar och entydig tillämpning men som fråntar glesbygdsinnevånarna rättigheter som direkt och handfast påverkar dess levnadsvillkor, kan man knappast påstå att den ökar rättssäkerheten. Tvärtom. Då har man hamnat långt från innebörden av begreppet demokrati.

Vindkraftsindustrin är miljöfarlig enligt miljöbalken. Verkligheten visar också att den är långt från beprövad. Rapporter om haverier rapporteras då och då: Hela vindkraftverk rasar, vingar slits av, vindkraftverk skenar eller står stilla trots goda vindförhållanden. Av tolv kontrollerade tillverkare har tio fått försäljningsförbud. Arbetsmiljöverket har med hot om höga viten också krävt att tillverkarna skulle återkalla redan monterade.

Stora områden inom och utanför vindkraftsindustrierna drabbas negativt: Glesbygdsboende, biologisk mångfald, landskapsbild, friluftsliv, turism, rennäring, fågelliv, naturvärden i form av flora och fauna. Kommunikations- och bevakningssystem bland annat inom försvar och civilflyg kan påverkas.

Den senaste utvecklingen visar enligt utredningar att mindre anläggningar blir olönsamma. Några står stilla, andra har redan börjat monteras ner. Kvar står de riktigt stora anläggningarna som teoretiskt kan bli rent ekonomiskt lönsamma, men drabbar miljömässigt än värre.

Slutmålet 100 procent förnybart elsystem till 2040 är delvis grundad på EU-direktiv. Utredningen anser att fortsatt utbyggnad av vindkraft spelar en avgörande roll. Idag produceras cirka tio procent av elenergin i Sverige av vindkraft och av vattenkraft 50 procent. Solceller och andra alternativ står för mindre än en procent i dag. Dessa måste vidareutvecklas och ersätta vindkraften.

Om alla idag pågående landbaserade vindkraftsprojekt realiseras, skulle hela dagens energibehov tillgodoses. Det motsvarar ytterligare mer än tiotusen vindkraftverk av dagens storlek för att få förnybar (vatten- och vindkraftbaserad) energikälla.

Regeringen bör skyndsamt dra tillbaka remissutskicket. Gör en konsekvensutredning av vad som pågår. Det kan inte vara ett riksintresse att kostsamt bygga en elproduktion som upp till 50 procent varierar med vädret. Sätt stopp för planerna, tänk om och börja om från början. Sverige behöver stabila, driftsäkra, miljövänliga och ekonomiskt hållbara energikällor. Vindkraft håller inte för ett enda av dessa krav.