Debatt

Stärk den demokratiska processen vid vindkraftsetableringar

Foto:

Under den senaste tiden har man åter sett en vindkraftverksdebatt blossa upp.

Artikeln publicerades 7 oktober 2017.

Denna gång handlar det om en stor industripark som Vattenfall vill anlägga i utkanten av Grönahög och mot Komosse. I UT har även framkommit att ett företag ansökt om att anlägga vindkraftverk i Trädet.

I ramöverenskommelsen 2016 mellan S, M, MP, C och KD (på statlig nivå) finns tre grundpelare som svensk energipolitik skall syfta till att förena: Ekologisk hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygghet. I den beskrivs vidare att Sverige skall ha ett robust elsystem med hög leveranssäkerhet, låg miljöpåverkan och, sist men inte minst, el till konkurrenskraftiga priser.

Förutsättningarna för detta anges vara investering i förnybar energi, energiteknik samt energieffektiviseringar. Effektfrågan är också något som är viktig att beakta vad gäller förnyelsebar elproduktion. Från staten vill man inte styra hur varje enskild kommun ska förehålla sig till frågan och eftersom alla kommuner har olika förutsättningar ekonomiskt, geografiskt och erfarenhetsmässigt har man decentraliserat (till kommunerna) att lösa frågan lokalt.

Vad är då förnyelsebar energi? Här tycks Ulricehamns kommun med kommunstyrelse och berörd förvaltning ha kört fast i sin kreativitet. Är det bara vindkraft och så långt ut från staden som möjligt? Eller ska man tro att det är resurser för att göra ordentliga utredningar vad gäller till exempel hur andra kommuner resonerat eller löst frågan som saknats?

Eller saknas kunskap i energipolitikens komplexitet och speciellt vindkraft som omgärdas av de allra mest komplexa frågeställningarna? Här tycks kommunen sakna direkt kunskap om hur rekommendationerna från staten kan tolkas och om att det är av största vikt att vindkraftsfrågan ska ha en demokratisk gång.

Varför ska vindkraftsfrågan ha en demokratisk gång? Jo, därför att vindkraftens vara eller icke vara är den enda bland miljöfrågorna kring energilösningar som inte bara behandlar den miljömässiga vinningen och kringmiljön i form av naturen. Den måste även sättas in i den samhällssociala kontexten.

Därtill finns många artiklar som berört olönsamheten med etablering av vindkraftverk, att det är oproportioneligt liten vinst man får ut i förhållande till den totala livslängden. Det är också få eller ingen som pratar om ansvarsfrågan vad gäller nedmontering efter att verket anses förbrukat. Tar Ulricehamns kommun ansvar i frågan?

Vad har kommunen gjort förutom att besluta om antal, höjd med mera?Kommunstyrelsen har antingen på grund av dålig prioritering av resurser till berörd förvaltning för att tillskansa sig kunskap i frågan, eller av direkt okunskap, eller av ren bekvämlighet bollat vidare den ”demokratiska delen” till vindkraftsbolagen att lösa.

Är det bra ett sätt att implementera vindkraftverks placering och legitimitet via informationsmöten som hålls av vindkraftsbolagen? Gång på gång har vi sett upprörda känslor bland invånare i olika tätorter runt om i kommunen för att man sett sig förbisedda och upplevt orättvisa i form av avsaknad i demokratisk gång och ordning.

Staten har decentraliserat frågan och kommunens folkvalda politiker bör komma ihåg att de ska spegla invånarnas åsikter och detta görs bäst genom att även decentralisera/lägga ut frågan på remiss till berörda orter.

Men finns det några konstruktiva lösningar på energiförsörjningsfrågan? Kan Ulricehamns kommun i stället visa framfötterna genom att gå i bräschen för en ny tankemodell? Det borde vara fullt möjligt att implementera en lösning hos fastighets– och byggföretag kring förnyelsebara energi vid nybyggen av större dignitet. Att integrera energilösningar direkt.

Varför inte uppmuntra företag som bygger nytt på Rönnåsen att sätta många små (tysta) vindsnurror och solfångare på tak och ytterväggar? Det stora fastighetsbolaget med höghusen skulle vid fler höghusbyggen kunna ha solfångare som yttre balkongväggar i stället för någon av de färgglada väggarna i plexi som husen försetts med. Varför inte ha det som en självklar standard/tillval när någon väljer materiel till sin lägenhet och att man ges möjlighet att exportera eventuellt överskott ut på elnätet?

Nej, kära kommunpolitiker, gör om gör rätt! Sluta att ständigt ställa staden mot landet. Alla kommunens invånare har rätt att känna delaktighet, stolthet och framtidstro. Det är så man bibehåller ett sunt samhällssociologiskt och tillika demokratiskt samhälle. Det är också först då ekologiskt hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygghet på lika villkor kan bli verkligt oavsett var i kommunen man bor.