Debatt

Maktens politiker gynnar varandra ekonomiskt

Är det konstigt att politikerföraktet ökar i samhället, när de som innehar makten väljer att gynna varandra ekonomiskt? skriver Mikael Levander. På bilden syns från vänster Roland Eriksson (L), Birgit Andersson (L), Mattias Josefsson (S), Roland Karlsson (C), Inga–Kersti Skarland (S) och Mikael Dahl (C). Bilden är från pressträffen när den nya politiska ledningen presenterades.
Foto:

Att tillsätta två nya kommunalråd är rena galenskaperna. Då finns det plötsligt pengar. Men när verksamheter har det tufft, finns det inte några ekonomiska medel att tillföra. Det skriver Mikael Levander (NU).

Artikeln publicerades 3 januari 2017.

Efter valet 2014 fanns det tre grupper som hade en valteknisk samverkan: C+NU+MP (16 mandat), S+V (15 mandat) och M+KD+FP (14 mandat). De två sistnämnda grupperingarna gick samman och lade fram en gemensam budget och röstade in varandra på olika poster. S fick de båda kommunalrådsposterna och M fick de båda oppositionsrådsposterna. Genom att rösta på varandra, tryggade man varandras ekonomiska försörjning. När man både vill vara med och bestämma och vara i opposition är det inte bra för demokratin.

En politisk strid utbröt i kommunfullmäktige där C+NU+MP menade att de var oppositionen och att de skulle få inneha posten som vice ordförande i kommunstyrelsen. Något som av hävd brukar tilldelas den politiska oppositionen. Så blev det inte.

Som väljare kan vi förstå att det blir svårt att veta var de lokala partierna står, när de vänsterprasslar både till höger och vänster och så fort det börjar gnissla så sviker de sina samarbetskamrater med en judaskyss. De är inte ens beredda att kämpa för att hålla ihop det. Känns det rörigt? Känns det okej? Känns det seriöst? Nej!

När C förra året helt plötsligt röstade med S+V+M+L+KD:s budget fick och krävde de ingen politiskt post. Men det var tydligen början tillbaka in till den politiska makten igen. Uppgörelsen med budgeten var, som C uttryckte det, en engångsföreteelse.

I år svängde C återigen och bestämde sig för att rösta med S budget och gjorde gemensam sak med L.

Men nu ska det tillsättas nya kommunalrådsposter, där både C och L får nyinrättade poster till en kostnad på närmare 900 000 kronor per helår. Första året blir den summan lägre, då man tidigast kan börja med den nya politiska cirkusen i mars.

För dessa pengar hade man kunnat anställa ytterligare två personer inom äldreomsorgen eller skolan. Det hade gjort betydligt större nytta.

Visst har Ulricehamns kommun låga politiska kostnader och det ska vi fortsätta att ha. Anledningen till att vi har låga kostnader är den nya politiska organisationen, där vi har avskaffat nämnderna.

Att tillsätta två nya kommunalråd som S+C+L vill göra, och som backas upp av M, är rena galenskaperna. Det är helt oansvarigt mot kommuninvånarna. Då finns det plötsligt pengar. Men när verksamheter har det tufft, finns det inte några ekonomiska medel att tillföra.

En korrekt politisk lösning hade väl i så fall varit att man fått byta ut någon person inom den nuvarande politiska organisationen. Någon hade fått ta ett steg tillbaka. Ska ett litet parti som Liberalerna, som bara har två mandat, ha en kommunalrådspost?

Vad ska vi med alla kommunalråden till? Att hävda att man månar om politisk insyn ter sig märkligt, när man gör upp bakom stängda dörrar. Jag förstår att de nya partikompisarna vill ha insyn, men inte behöver man tillsätta två nya tjänster för det. Andra partier har ju klarat det utan att ha kommunalrådsposter och ändå haft insyn.

Är det konstigt att politikerföraktet ökar i samhället, när de som innehar makten väljer att gynna varandra ekonomiskt? Det är långt i från den vardag och verklighet som väljarna lever i.

Vi i Nya Ulricehamn eftersträvar att politiken ska bli mer jordnära, så att väljarna känner att avståndet till etablissemanget minskar, inte ökar, vilket är det som just nu tyvärr sker.