Debatt

Majoriteten vågar inte se möjligheterna med simhallen

Foto:

Den politiska majoriteten avfärdar i tisdagens UT mitt och moderaternas förslag att överväga en så kallad funktionsupphandling av sim- och sporthallen. Man räknar upp ett antal argument men undviker mina huvudpoänger.

Artikeln publicerades 7 oktober 2017.

Diskussionen som varit i olika sammanhang har handlat om att banta ner ambitionerna så att investeringens omfång minskar. Vi ser att det finns önskemål som får stå tillbaka och som inte kommer att tillgodoses. Projektet riskerar därför att bli suboptimerat eller annorlunda utryckt bli en halvmesyr. Misstagen från 35 år sedan riskerar att upprepas.

Simhallsrenoveringar är ur kostnadssynpunkt att betrakta som högriskprojekt. Jag pekar på ett sätt att minimera dessa risker.

Min poäng är inte att privatisera av någon form av ideologiska skäl, utan genom att om vi definierar vad vi vill ha och vad vi är beredda att betala, så kan en annan aktör tillföra det vi prioriterar bort av ekonomiska skäl, om det är så att det finns en efterfrågan och en marknad. På det sättet tillförs Ulricehamnarna mervärden som kommunen inte orkar med. Därmed kan också mervärden som lyfter hela Lassalyckeområdet tillföras, vilket får betraktas som en unik möjlighet.

En extern aktör som också äger kommer ha stort intresse av att skapa en attraktiv anläggning som drar till sig fler, många fler besökare än vad dagens simhall har. Här ligger en förtjänst som kommer såväl kommun som aktören till del.

Det kanske viktigaste motivet att gå in i ett sådant här projekt för en extern aktör är att de kan bygga effektivare, handla upp bättre, driva fastigheterna och underhålla fastigheterna effektivare än vad kommunen förmår. De organiserar helt enkelt effektivare.

Att sedan underhåll av fastigheter inte är Ulricehamns kommuns bästa gren kan var och en konstatera som går upp till simhallen och kör fingret genom ruttet trä. (Här finns ett historiskt politiskt ansvar där politiken tillåtit att prioritera bort underhåll).

Den politiska majoriteten säger att om vi varit en större kommun med flera anläggningar, så hade man kunnat överväga att privatisera någon. Jag tog två exempel från Ängelholm som är större och Kristinehamn som vi är på väg att gå om i storlek, men det finns andra kommuner i landet där man också genomfört funktionsupphandlingar. Jag valde två S-styrda kommuner för att det inte skulle bli en ideologisk fråga, men även Trosa kommun, som är av halva Ulricehamns kommuns storlek, kan man titta på.

Utredningar gjorda av konkurrensverket pekar tydligt på att funktionsupphandlingar frigör innovationskraft och nytänkande. Det är detta nytänkande som gör att just sim- och sporthallen är lämplig som objekt att pröva i detta fall med sin strategiska placering och karaktär som sim och sporthallen har. Jag uppmanar därför politiska ledningen att studera de möjligheter en funktionsupphandling kan tillföra.