Insändare: Ett jämlikt samhälle i fara
Undertecknad har som lärare och forskare vistats längst upp i norr. Jag har ”träffat” den skallmätta flickan på filmen, nu som pensionär. Jag har berättelser om skallmätningarna och foto av dem. Jag känner tystnaden från en del av en generation samisktalande och även finsktalande.
Början av 1900-talet var omvälvningen och flyttandets tid. Städernas nya invånare hade det svårt. Alkohol, psykiska sjukdomar, tbc och könssjukdomar var förhärjande.
Under slutet av 1800-talet hade vi genom urval fått fram bättre boskap och sädesslag, så varför inte bättre människor genom just urval. Men hur välja? År 1909 hade forskare bildat ett rashygieniskt sällskap. Där fanns han som mätte skallar på filmen Sameblod, Herman Lundborg. Han lyckades övertyga politikerna i riksdagen om att skallmättning var lösningen. Ett rasbiologiskt institut byggdes i Uppsala. Efter ett tiotal år befanns skallmätning inte vara bra. De ivrigaste företrädarnas idéer sammanföll alltmer med den framväxande nazismen. Urvalstanken fortsatte i en social fåra. Främst kvinnor med psykiska och/ellersociala handicap steriliserades fram till 1977. Alla partier bör begrunda denna tid. Att stora delar av den västerländska kulturen återtar tanken på urval kan bli en katastrof. Naturligtvis skall vi i Sverige ha ett rättssamhälle som beivrar lagbrott. Lösningen för ett framtida gott samhälle är bland många saker dock:
Att en gedigen förskola hjälper föräldrar att fostra barn till tillit
Att inte en enda 16-åring lämnar högstadiet utan godkända betyg
Att alla sedan på en mångfacetterad gymnasieskola finner väg ut i ett gott liv.
Rolf Sjölin
samhällsvetare (C)
