Debatt

Högdjur sitter säkra i SD – trots skandaler

Stellan Werling ,

I sin replik till min uppmaning om ”Kamp emot SD” skriver nu tre lokala företrädare för SD att ”Vi tjänar på att vårt parti granskas hårt”.

Då skall jag gärna fortsätta den granskningen och jag kan inte föreställa mig att SD kommer att tjäna på den, då jag tror våra medborgare om betydligt bättre än så.

Jag lärde mig redan tidigt att innan man går i polemik med en meningsmotståndare, skall man göra sin hemläxa för att se till att man har bra på fötterna. Det har jag gjort.

Om den ”guldgruva” jag refererade till, med de 156 ”skandalerna” under åren 2011–2017, skriver man nu att ”Listan handlar i hög utsträckning om personer som är uteslutna, självmant har lämnat partiet eller som är eller har varit mycket perifera i vårt parti”.

Nej, några perifera individer handlar det absolut inte om. Samtliga 156 ”skandaler” relaterar till individer som vid tillfället hade framträdande positioner inom partiorganisationen runt om i landet eller satt som förtroendevalda på lokal-, regional- eller riksnivå. Så inte alls perifera utan i allra högsta grad centrala representanter för SD på sina respektive positioner och nivåer.

Ja, säkerligen har både uteslutningar och avgångar förekommit under årens lopp men, och detta är ett viktigt men, väldigt få på den allra högsta nivån.

SD har idag 46 riksdagsledamöter. På min lista av ”skandaler” figurerar inte mindre än 14 riksdagsledamöter (elva nuvarande, två avgångna och en avliden), så motsvarande 30 procent av riksdagsgruppens totala storlek. Av dessa sitter dessutom just nu sju i partistyrelsen. Så partipiskan må vina då och då på lägre nivåer, men de ledande ”högdjuren” sitter säkra.

Sammanlagt står den här gruppen av ledande SD-representanter för 53 av de 156 ”skandalerna” eller mer än en tredjedel. Så tvärtemot vad våra lokala företrädare för SD tycks vilja göra gällande, att problemen finns på lägre och mer perifer nivå, så är ”toppgänget” klart överrepresenterat i listan av ”skandaler”. Det är där problemet finns.

Alla med erfarenhet av hur kulturer skapas och fördjupas inom organisationer och företag vet att det är ledningens värderingar och uttalanden som anger riktningen. Genom att vid upprepade tillfällen figurera i sådana här olustiga sammanhang, fortsätter därför Sverigedemokraternas högsta företrädare att sätta tonen för vad jag fortfarande hävdar vara ”det överlägset ledande partiet när det kommer till rasism, sexism, våld och bedrägerier”.

Betydligt mer framträdande och välartikulerade skribenter än jag har kommit till liknande slutsatser. Peter Wolodarski, chefredaktör för Dagens Nyheter, skrev i helgen en läsvärd ledare under rubriken ”Sluta inbilla dig att SD är ett parti som andra”. Där skriver han bland annat:

”De som tror att Sverigedemokraterna är ett parti som andra, som har sin beskärda del av knäppskallar som ibland yttrar tokiga saker, bortser från vad ledande företrädare gång på gång säger. I ett normalt parti hade dessa uttalanden varit grund för uteslutning. I SD sipprar den råa rasismen ut från partitopparnas munnar”.

Så sant som det är sagt. Kampen måste fortsätta!