Smattret av regn
Söndag 22 aug 2010, 13:35
Regn är inte det populäraste av väder speciellt inte under sommarhalvåret men ändå nödvändigt. Personligen stör det mig inte så mycket när det regnar. Om det nu inte är så att jag är ute på en cykeltur och blir överraskad av en regnskur. Det är ju inte precis att jag kastar mig av cykeln, börjar steppa och sjunger Singing in the rain.
Nej, när det regnar är det bekvämast att vara inomhus och man kan med det bästa samvete vegetera framför TV:n eller försjunka i en god bok. Jag gillar verkligen när det kommer en riktig össkur. Smattret från regndroppar mot tak och fönsterbleck är på något lustigt sätt rogivande. Jag tycker om att somna till smattret av regn. Det finns inget härligare än att läsa en bok, rulla in sig själv i filten och höra ljudet där ute.
//P.
Onsdag 13 okt 2010, 16:43
I går fanns det inte enligt min mening något speciellt på tv:n vid åttatiden. Jag tittade på Dansbandskampen, första ronden. Ja, där började tjugo generationer av förfäder spinna runt i sina gravar av pur förvåning.
Jag matades med mycket dansbandsmusik som barn därför att mina föräldrar var ute relativt ofta och skavde på dansgolven. LP-skivor med Thorleifs och vad sjutton all hette gick varma på skivtallriken. Jag fick en avsevärd överdos och jag tål helt enkelt inte skiten!
En kille jag pluggade engelska med på universitetet gillade och gillar fortfarande dansband. En gång när jag fick skjuts av honom satte han på Mats Bladz i bilradion. Jag funderade på att kasta mig ur bilen för att komma undan.
I går under denna upplevelse som kan likställas med kinesisk vattentortyr fick jag lära mig ett nytt ord. "Gussa", vilket då tydligen betyder att de som dansar tillsammans gnuggar sina pannor mot varandra.
Jag tittade på klockan och kände som att nu måste väl programmet vara över men då hade det bara gått tjugo minuter. Tortyr.
Men jag fick ju i alla fall lära mig ett nytt ord.
Fredag 01 okt 2010, 20:00
Life is a play with light and dark, fire and ice
A battle of two opposites that melt into one
A game of cards with no winning hand
A cloak of velvet strewn with diamonds
A dark sky painted with stars
And still we dwell in shades of grey
A twirl in a seemingly never ending dance
A walk in and out of shadows
A way into the light through;
A touch of human kindness
Torsdag 30 sep 2010, 19:54
Vi klev på bussen som förväntansfulla tonåringar. Lärarna i Ung Företagsamhet i Södra Älvsborg åkte till Gekås idag, nåja vissa av oss i alla fall. UF-information och information om den otroliga plats som Gekås i Ullared är. Jag har varit på studiebesök med elever tidigare så jag har hört det tidigare men jag kan ändå inte låta bli att förundras över den här framgångssagan. Det är otroliga siffror över hur mycket bakplåtspapper som säljs eller vad sägs om 12 miljoner par strumpor om året. År 2009 hade Gekås en årsomsättning på 3,4 miljarder kronor. Där sa det kaching i kassalådan så det hördes över hela Halland.
Shopping stod också på programmet. När man ändå är i Ullared måste man ju passa på. TV var där filmade. Jag stod och valde DVD-filmer, vred mig till vänster och tittade rakt in i en tv-kamera. Jag hade tydligen lyckats korsa en av deras offers väg. Jag fick också se Morgan som nu är en relativt känd figur i vårt avlånga land. Jag gick inte så långt som vissa av mina kollegor som skulle fotograferas tillsammans med honom. Nej, man måste dra gränsen någonstans.
//P.
Söndag 26 sep 2010, 17:44
I går zappade jag runt bland kanalerna som jag brukar göra. Jag snubblade över The apprentice och det var inte första gången heller. Eftersom det är den engelska versionen och jag får en chans att se vyer av London sitter jag där fastklistrad som det värsta plåster.
Om jag har förstått saken rätt är det en europeisk fortsättning på Donald Trumps program men den här gången är det en Sir Alan som håller i rodret. Vi har alltså ett gäng tjejer och killar som är mellan tjugo och fyrtio år med erfarenhet och fina titlar som vill komma ännu längre. Karriärhungern står högt i tak och knivarna i ryggen är så många att den mest härdade slaktare borde bli blek om nosen.
Olika uppdrag ska utföras som i slutet av programmet bedöms av Sir Alan i rollen av jury och bödel med två assistenter som bisittare. Det blir oftast mer ris än ros och ett ordentligt blodbad av drömmar som går i kras.
Det går väl inte att komma ifrån att de flesta skulle bli beroende av att spela Gud ...
//P.
Fredag 24 sep 2010, 15:41
Om någon timme är det helg för de flesta av oss. Det börjar redan att spritta i kroppen som hos kalvar som ska ut på grönbete om våren. Alla vill släppas fria. Oavsett hur mycket vi är nöjda med vårt arbete vill vi släppa loss våra vingar och flyga fritt.
Kasta oss i väg till en annan miljö än den vi frekventerar mellan åtta och fem. Flyga i väg till något mer färgglatt som sjunger om löften av mjölk och honung. Rusa till en trygg tillflyktsort där vi är våra verkliga jag istället för de mer polerade versioner vi visar upp under arbetstiden.
Beredda på att sjunga vår egen, speciella sång som bara får höras av ett exklusivt fåtal.
//P.
Torsdag 23 sep 2010, 20:12
I dag började bokmässan. För vilken gång i ordningen vet jag ärligt inte men det mesta var sig likt. Barnlitteraturen var längst bort till höger som vanligt och Bonniers häckade där de brukar. Själv agerade jag precis efter tradition och gick gång upp och gång ner för att insupa allt.
För en bokälskare som jag är en bokmässa att vara ett steg närmare himlen än vanligt. Om jag hade haft en mer vidlyftig ekonomi hade jag med lätthet kunnat komma hem med ett flertal hyllmeter. Det är rent otroligt så många böcker jag skulle vilja ha, så många böcker jag har hemma och så otroligt många böcker det finns där ute som aldrig ges ut därför att de inte anses som ekonomiskt bärande.
Kända ansikten som Björn Hellberg, Dick Harrison, Leif Mannerström och Bosse Bildoktorn passerade i revy med ett antal andra välkända ansikten. Några andra ansikten som inte är så kända för allmänheten men viktigare för mig förgyllde min dag. Ett så stort antal kramar så att mitt immunförsvar bör vara på topp de närmaste tio åren.
Peter Pluntkys bok om varumärkesskyltar i 24 karat guld och getskinnsfodral för den nätta summan av 390 000 kronor tog första platsen för excesser.
//P.
Måndag 20 sep 2010, 16:28
Jag förtidsröstade så jag ägnade inte valet en tanke i helgen och nu slipper vi skiten ett tag även om jag inte är speciellt förtjust i vissa dselar av resultatet.
Helgen gick i vänskapens och matens tecken. Tur var väl det eftersom jag har slitit sönder en vadmuskel och var något immobiliserad.
Helgen tillbringades i Torpa Brygghus. Ett av Sveriges absoluta smultronställen, åtminstone vad det gäller mig. Jag var där med två vänner som också är före detta kollegor. Vi fick även ett gästspel från mitt matgäng och vi slukade alla havskräftor och en absolut ljuvlig västerbottensotpaj. Tack Jenny!
Efter maten blev det gästspel som spöke på Sägenvandringen. Ett bastubad efter ett besök i en kall stenborg sitter fint och det hela rundades av med lite nattamat.
Söndagen var minst lika bra. Solsken och en engelsk frukost ute på däcket ett litet stenkast från sjökanten. Slå det den som kan!
//P
Torsdag 16 sep 2010, 22:02
Country Home Rescue är ett program som känns ganska främmande för en svensk verklighet. Herrgårdar av den magnituden ploppar inte upp ur marken som svampar vad det gäller vår egen mylla. I ett sådant här fall märks det tydligt skillnaden mellan att vara ett glest befolkat land och en forna kolonialmakt.
Dessa engelska herrgårdar visar också tydligt hur tiden och samhället har förändrats. När de byggdes var de juvelen i ett ofattande gods. Horder av tjänstefolk för även den minsta syssla och mängder av folk som slavade ute på fälten. Godsen har krympt för att täcka ökade kostnader och tjänstefolket har flugit sin kos.
Herrgårdarna hänger i en skör tråd, antingen fortfarande i familjens egen ägo, eller som ett kollektivboende eller något annat som man aldrig skulle kunna tänka sig att ett gods kunde användas till. Det är skralt med kosing och då kommer affärskvinnan Ruth Watson inflygande som den räddande ängeln.
De som äger herrgårdarna hörsammar henne mer eller mindre. Det är allt annat än lätt att ändra på invanda mönster och traditioner. Utmaningen att få verksamheterna att spotta upp sig och ta ett hopp in i 2000-talet är efter vad jag kan se i de flesta fall överväldigande.
I vilket fall som helst är det intressant att titta på just därför att det är så annorlunda mot det man känner till själv.
//P.
Torsdag 09 sep 2010, 14:52
I går kunde jag inte låta bli att titta på Kungarna av Tylösand, åtminstone hälften av programmet. Behovet av sömn är ändå något viktigare än att se ett gäng ungdomar röja runt. En liten stund var jag tvungen att se eftersom det här programmet har varit så mycket på tapeten.
Det går inte säga annat än att det här är det sämsta programmet i svensk tv-historia. Fast det finns säkert en och annan som tycker att det är väldigt intressant att se några ungdomar supa sig fulla och hålla på för fullt i pökarrummet. Det måste vara lite annorlunda att klämma med den erfarenheten på meritförteckningen.
Man kan ju bara tänka sig konversationen när det skulle spånas koncept för nya programidéer. Av någon lustig anledning tänker jag mig en röst på bred Göteborgska; "Gubbar vi måste få upp tittarsiffrorna. Vi klämmer in några mediakåta ungar i ett hus, ser till att de blir fulla hela tiden och filmar när de knullar." Det är ju det programmet handlar om och det ska tydligen anses som underhållning?!?
Många av oss har supit oss redlösa i vår glada ungdom men vi hade i alla fall inte en tv-kamera i släptåg när vi gjorde det.
//P.
Tisdag 07 sep 2010, 14:46
Vilket är bäst i livet, att jaga eller att bli jagad? Det beror självklart på situationen och vad det handlar om.
Låter vi scenariot utspela sig på arbetsmarknaden är det en fördel att bli jagad istället för att jaga. Tänk om företag sprang efter en och ville erbjuda jobb till höger och vänster. Det vore väl ändå ett guldläge?
Vad det gäller förhållanden verkar premisserna vara något annorlunda. Visserligen tror jag inte att det finns en enda människa som skulle tycka att det var hemskt att ha många intressenter. Ändå är det väl så att många hellre i den här situationen vill jaga sitt byte än få det serverat på ett fat?
Jaga eller att bli jagad. Det är frågan.
Tisdag 31 aug 2010, 15:51
Ord kan vara klara som kristall. Ord kan missförstås hur lätt som helst. Ord har förmågan att läka. Ord har makten att såra. Ord kan starta ett krig. Ord kan mäkla fred.
Ord,ord, ord. Ge mig något mer än ord.
//P.
Lördag 28 aug 2010, 19:19
I går läste jag en skvallerblaska. Det händer inte så ofta men ibland måste man mätta behovet efter kulturellt skräp, likväl som man trycker i sig en pizza då och då trots att man vet att det är allt annat än nyttigt.
En artikel (om vi nu kan kalla den för det) väckte både munterhet och irritation. Åsiktsmaskinen Anna Anka spottar ur sig saker fortare än produkter lämnar ett löpande band. I all sin visdom menar hon att det är Elins fel att Tiger Woods var otrogen. Om en man blir tillfredsställd hemma hoppar han tydligen inte över skaklarna.
Den dagen Anna Anka anses som en relationsexpert är den dagen jag kryper under en sten, gömmer mig och aldrig kommer ut igen. Att Tiger Woods hade flera älskarinnor var inte skäl nog att skilja sig enligt Ankan. Mycket ska man höra innan öronen trillar av.
It takes two to tango. Det håller jag med om och det finns par som har öppna förhållanden. Om man nu inte har det kan jag inte se någon större anledning att hålla fast vid sin partner. Vill de leka med andra måste det finnas ett pris att betala och det är att relationen bryts.
Om det nu mot förmodan är så att Anna Anka är relationsexpert så frös väl helvetet just över och jag får åka skridskor till jobbet på måndag.
//P.
Fredag 27 aug 2010, 23:01
Att kasta sig i bilen efter en lång arbetsdag och köra i fyra timmar kan verkligen suga musten ur en. Nu vilar jag ut på Östermalm och har klämt i mig en halvliter chokladglass. Ett glassmärke som heter Djurgårds Glace och glassen var verkligen krämigt gräddig. Jag tror allt att vi måste importera den här till Sveriges framsida.
Den här staden är just nu allt annat än sömnig men det är jag. Det vilda nattlivet får vänta tills i morgon. Som vanligt känner jag mig lika hemma här som på bondvischan. Precis som en tvättäkta kameleont ska göra. Glida från en miljö till en annan och anpassa sig och smälta in oavsett vad för slags koder finns. Det är ganska lätt.
You just have to walk the walk and talk the talk ...
//P.
Torsdag 26 aug 2010, 16:19
TV4 fyller tjugo år och allt. Därför dammar de av gamla produktioner som Rena Rama Rolf som inte kände särkilt fräsch ens när den kom.
Agneta Sjödin och Gunde Svan kör ett nytt varv på fortet med väldigt bra resultat tydligen. 1,7 miljoner tittare per kväll. Ja, det är ett bra resultat som med stor säkerhet kommer att leda till att vi kommer att serveras mer av Gundes vrålande.
Personligen förstår jag inte att resultatet blev så bra men nostalgins makt är stor. Jag tittade i måndags och kände mest; det finns ett bäst före datum på allt. Ungefär samma celler, samma Gunde tillsammans med samma Agneta och en drös kändisar av olika kaliber. Något som driver mig halvt till vansinne är det här vrålandet som ska pågå utanför dörren medan en deltagare är inne i cellen och har sig.
Det är otroliga saker de måste göra och de förtjänar en eloge för att de övervinner höjdskräck samt ormar och spindlar. Jag kan gå igång på utmaningen som cellerna och hade nog gärna testat med ett gäng vänner, men då utan Gunde och en hop med tv-kameror.
Jag blev påmind om det bästa sättet att titta på Fångarna på fortet på den tiden det begav sig. Att spela in avsnitten och snabbspola över alla tråkiga bitar.
Enda egentliga tjusningen då som nu är väl att se kändisar ranta omkring i mer eller mindre tajta kläder.
//P.
Söndag 22 aug 2010, 13:35
Regn är inte det populäraste av väder speciellt inte under sommarhalvåret men ändå nödvändigt. Personligen stör det mig inte så mycket när det regnar. Om det nu inte är så att jag är ute på en cykeltur och blir överraskad av en regnskur. Det är ju inte precis att jag kastar mig av cykeln, börjar steppa och sjunger Singing in the rain.
Nej, när det regnar är det bekvämast att vara inomhus och man kan med det bästa samvete vegetera framför TV:n eller försjunka i en god bok. Jag gillar verkligen när det kommer en riktig össkur. Smattret från regndroppar mot tak och fönsterbleck är på något lustigt sätt rogivande. Jag tycker om att somna till smattret av regn. Det finns inget härligare än att läsa en bok, rulla in sig själv i filten och höra ljudet där ute.
//P.
Onsdag 18 aug 2010, 16:22
I dag är det många tankar som snurrar runt och hjärnan känner sig lite mör. Ska snart till gymmet och bli trött i kroppen och inte enbart knoppen.
Har haft ett föredrag för en liten stund sedan och har åter fått det bekräftat att jag gillar att leda folk. Jag gillar att styra och ställa. Det finns nog en liten diktator någonstans där inne. Jag får skylla på att jag delar gener med bland annat Wilhelm Erövraren och Karl den Store.
I går kväll var jag på en trevlig middag på Bryggan med en kompis. Härligt lagom temperatur och god mat och väldigt glatt sällskap. Jag garvar alltid halvt ihjäl mig. Om vi kunde lägga henne på burk och göra medicin av henne så skulle alla bli lyckliga.
I kväll blir det Miss Marple. Ett bestialiskt mord i bästa engelska miljö. Ett helt perfekt sätt att avsluta en kväll på.
//P.
Tisdag 17 aug 2010, 17:20
I morse var jag vid Högskolan i Borås för avsluta lite affärer. Det är ett sätt att uttrycka det i alla fall. Jag körde in på parkeringen som ligger på baksidan av byggnaden. Parkeringen är indelad i sektioner och därmed olika infarter. Jag valde den första sektionen av ren, vanlig lathet förstås.
Av någon anledning har ett stolpskott placerat parkeringsautomaten precis vid infarten. Den är också placerad så att man köar ut i infarten. De tänkte till så att det stänkte om det. Det stod fem eller sex personer i kö rakt ut i infarten, lika lydigt som vanligt när det gäller oss svenskar.
Det som fick mig att snedtända en aning var att de rörde sig knappt ur fläcken när jag nu ville in med min bil till parkeringen. Av någon anlening förväntar jag mig lite snabbare reaktioner trots att jag nu försöker lära mig att vara positiv och se på livet i ett evigt rosenskimmer.
Vi får se hur länge det håller.
//P.
Måndag 16 aug 2010, 13:01
I dagens samhälle har vi fasta telefoner (även om många verkar ta bort sina), mobiltelefoner och Internet. Vi är uppkopplade och nåbara nästintill dygnet runt. I teorin i alla fall.
Trots all den här nåbarheten kan det vara svårt att få tag på folk ibland, konstigt nog. Konstigt med tanke på att vi ska vara så tillgängliga tack vare all den här teknologin som finns bland oss.
Men det är ju så att bara därför att man har en mobil eller en email-adress behöver man inte nödvändigtvis svara.
//P.
Söndag 15 aug 2010, 19:36
Ibland står vi kvar på en fläck i livet. Det kan bero på att vi inte har en aning om var vi ska ta vägen eller att vi inte vågar röra oss från den plats vi befinner oss på. Det kan behövas hjälp från någon annan i vår närhet för att ge oss en knuff i en eller annan riktning, men det tillhör ovanligheterna.
Oftast är det vi själva som måste göra något för att inte cementeras in i liten box och bli för evigt orörlig. Det krävs mod att lämna det vi känner till och ge sig ut i det okända oftast utan varken karta eller kompass. Vi vet vad vi har men vi vet inte vad vi får, men det är det skäl nog att stå kvar?
Det som behövs är att ta ett steg, helst i den riktning som enligt magkänslan känns rätt och den som måste ta det där steget är ... du.
//P.
Torsdag 12 aug 2010, 13:54
Är du nöjd med vem du är? Är du nöjd med det du gör i livet? Jag är nyfiken. Vi lever i ett samhälle som ska vara så fullt av valmöjligheter, mål och självförverkliganden men hur många av oss når våra drömmars nirvana?
Jag är nöjd med den jag är. Ärligt talat tog det lång tid att nå dit och även om jag är nöjd tycker jag att det ändå finns plats för utveckling och förbättring. Är jag då nöjd med det jag gör? Ja, för det mesta. Vad det gäller fritiden så är jag absolut nöjd. Jag är nyfiken, kastar mig ut och smakar på livet i alla dess former. Livet är ändå för kort för att göra något annat.
Hur är det då med all den där tiden som inte är fritid? Är jag nöjd? Där står temperaturen mer på ljummet eller något högre. Jag gråter inte när jag rullar ur sängen men hoppar inte ur den av ren, skär lycka heller. Även här är livet kort. Det är nog lika bra att använda samma strategi här som jag använder i mitt privatliv.
Då finns det bara en sak att göra. Ställa sig på kanten till stupet och slänga sig ut. Låta vinden blåsa emot mig och se marken komma närmare och närmare men ändå veta att jag kan flyga.
Vem är du? Vem är jag?
//P.
Patrick Hjertén
Jag är en kreativ, matglad, bokslukande och känslosam pratkvarn. En kort summering av vissa facetter av min personlighet men eftersom det lilla aldrig skulle accepteras av redaktionen är det väl lika bra att jag fortsätter. Jag kommer ursprungligen från Ulricehamnstrakten och efter en runda i London och studier i Göteborg återvände jag till Ulricehamn för att arbeta som lärare i engelska och företagsekonomiska ämnen på Tingsholmsgymnasiet. Med andra ord är jag tillbaka på brottsplatsen. Att skriva ger mig ett oerhört nöje och därför hoppade jag på tåget vad det gäller att blogga på UT:s hemsida. Jag kommer att delge er bitar om saker som roar mig, saker som gör mig förbannad och ett och annat tips som ni antingen kan anamma eller förkasta. En kollega till mig säger alltid att jag har en väldigt cynisk och torr humor, vilket ni nog kommer att upptäcka.
Ingrid Saarva
Ingrid Saarva, född Jansson, 60+. Egenföretagare med inriktning på det skrivna och talade ordet. Jag är relativt nyinflyttad i Ulricehamns kommun, Götåkra, en trakt, dit jag inte har några andra bindningar än praktiska och, numera, känslomässiga. Jag har en holistisk livsåskådning, ser det hela i det lilla och det lilla i det hela. Jag är kroniskt nyfiken och har bara lämnat skolbänken rent praktiskt, jag önskar alla och mig själv ett livslångt lärande. I grunden är jag en humanist med teknisk, ekonomisk och social inriktning och utbildning. Min familj är min särbo, två söner, barnbarn, svärdöttrar och syskon. Min schäfer Kyra är min friskvårdare. Min bäste massör är katten Gustaf. Min blogg är funderingar om vardag och guldkorn - allt som gör livet värt att leva och lite till. Ädelt vin mognar långsamt, låt oss mogna tillsammans!
Anders Rosenberg
Det började med berättelser. Med sagor, historier, serietidningar, romaner som alla var berättelser. Så småningom upptäckte jag tjusningen i att själv försöka skriva.
Sedan har jag fortsatt försöka skriva, och mest lärt mig att det skrivna ordet bara är en blek kopia av det talade. Men att det ändå kan vara förvånansvärt starkt.
Här vill jag emellertid undvika starka ord. Jag kommer att skriva om sådan jag möter i mitt liv. Av nödvändighet blir det lokalt, för jag rör mig sällan utanför tidningens spridningsområde. Om stort och smått blir det, mestadels smått och om någon finner det mödan värt att läsa det blir jag i ärlighetens namn lite glad.
Annars ägnar jag mig åt att vara 33 år. De sista fyra har jag arbetat som journalist på Ulricehamns Tidning.
Till exempel tycker jag bättre om att vispa grädde för hand än med elvisp. En gång i tiden var jag rätt hyfsad på att dansa Argentinsk tango och jag försöker ibland lära mig att skriva haikudikter. Fast nu blir det mest en och annan joggingtur.
anders.rosenberg@ut.se
Caroline Ljungberg
Jag heter Caroline. Är en 20 årig sprallig tjej som funderar och vill ganska mycket. Känns lite kul att andra ska kunna ta del utav det man går och funderar över eller det som händer och kanske till och med kunna identifiera sig lite i det man skriver. Jag kommer att skriva om allt möjligt som händer eller som man går och tänker på när man är i min ålder, ganska mycket med andra ord! Ni kommer dels att kunna följa hur det går med min distansutbildning där jag kommer att läsa till alternativ hudvårdare och allt annat möjligt som kan inträffa under en helt vanlig dag! Ni kommer säkerligen få läsa massor om mina klantigheter eftersom jag är ungefär lika smidig som ett kylskåp! Jag älskar att ha många saker i luften och jag kommer att skriva mycket om tiden efter min student, och vad jag har lärt mig av den. Det är en hel del man har mognat under bara ett år kan jag tala om! Hjälp... ett helt år har gått sedan dess redan!. Allt går så fort nuförtiden… eller hur? Kram / Carro
Huvudnyheter just nu
LÄS MER
