Köldterapi - ett stolleprov?
Tisdag 11 maj 2010, 12:27
– Jag kommer inte att dö som folk. Jag kommer att frysa ihjäl, brukar jag säga när jag är iskall trots att andra pustar och svettas.
Igår fick jag tipset att prova köldterapi. Det var ett för mig helt nytt begrepp. En sökning på internet gav två spaanläggningar som har det som kur, en i Finland och en i Polen. Vad jag förstår, ska man iklädd endast mössa, raggsockor, vantar och baddräkt via en sluss på minus trettio grader ge sig in i helvetet. Min tolkning och spontana känsla av att befinna sig i minus etthundratio grader Celsius. Där ska man befinna sig mellan en och tre minuter.
Efter genomgången kur får man ett diplom som visar att man genomgått köldprovet. Detta ska vara bra för reumatiker och andra med kronisk värk.
Fan tro't säger en som provat det mesta, även kallbad. Syster har en pool, som sällan är var-mare än islossning det vill säga 18 – 19 grader även om det är värmebölja. En gång har jag provat den. Det tog mig minst tjugo minuter att slussa mig ner i spa't, ett par simtag, sen tog det en vecka att tina upp igen. När jag får ett ryck och kommer igång med simningen, brukar min kropp vilja ha minst tjugo-sju grader för att komma i och inte blockera stegen längre än nödvändigt. Sedan behöver jag en skön bastu för att bli böjbar igen och kunna komma i kläderna innan hemfärden.
Värme brukar göra gott åt stela och ömma leder och muskler, men tänk om detta är rätt, att det är kyla som gör susen! Synd att jag inte hört om detta när vi nu hade en så infernaliskt gnistrande kall vinter. Då hade jag kunnat smyga mig ut i mörka, kalla natten i lätt klädsel och testat åtminstone förstadiet till det, som för mig låter som ett riktigt stolleprov.
Det verkar inte vara ett billigt nöje heller. Fjorton dagar vill de att man stannar för att kurera sig. En euro är tre PLN. (Vart tog zlotyn vägen?) Bara vistelsen kostar cirka sextusen PLN, till det kommer de olika behandlingarna à tvåhundra PLN. Därtill kommer resan. Undrar om jag räknar rätt, när jag får grundpriset till 20 000 SEK?
I vilket fall som helst blir det billigare att frysa ihjäl hemma…
Torsdag 02 sep 2010, 12:44
Minns i november den sköna september… Samla grönt i ögonen för att klara vinterns behov. På Rångedala marknad gjorde jag en ny grön bekantskap som fick följa med hem. Huckleberry heter den lilla busken, som förväntas få blå och smakliga bär.
Marknaden var en bitvis säregen upplevelse. I grönsaksståndet såldes amerikanska blåbär som svenska. De var förmodligen svenskodlade, men det är något helt annat. Plommonen var så dyra, att försäljaren valde att ange priset per halvkilo, antagligen för att få det att låta billigare.
Jag fyndade fina servetter till decoupage och kunde inte motstå goda gräddbakelser av den gamla sorten. Och så köpte jag honung med propolis, att intas endast av medicinska orsaker. Dyr, men hjälper det när förkylningstider närmar sig, så var det en bra investering.
Äntligen är det svampdags. Promenaderna blir genast längre och mer intressanta. Kantarellerna är som bäst och trattisarna börjar få lite storlek. De och taggsvamp och Karl-Johan är mina favoriter. De är goda ihop och/eller var för sig och lätta att tillaga.
Jag ska försöka samla lite ridminnen också. Jag har ännu inte fått besked om varför jag fick så olidligt ont efter första passet. Kanske hjälper det med lite propolis…
Helst vill jag minnas att det var då, jag äntligen blev vän med vågen.
Fredag 20 aug 2010, 15:43
I takt med den stigande åldern, har jag börjat röra mig försiktigare och det är sällan jag får träningsvärk. Men efter onsdagens ridövning, aj och AJ.
Det blev till och med så illa, att jag blev tvungen att uppsöka läkare igår, för det jag brukar kalla ont i revbensspjället. Något jag brukar få när jag trampar omkring en stund med matlagning, städning, bakning, trädgårdssysslor – kort sagt gör det som behövs.
Nu känns min svider-värker-bränner-kropp i kubik. Skräcken att det kan vara något åt njurarna och möjligheten att få något smärtstillande fick mig att uppsöka vår fantastiska vårdcentral. Fast det satt en bit in att få komma.
Väl där fick jag träffa en läkare som log lite åt min ridövning, men jag hade ingen olycka. Han undrade hur det är med magen, jo – den är för stor, det är därför jag behöver rida. Fast det var inte riktigt så han menade. Jag fick värktabletter och en tablett som gör att magen ska tåla dem.
Han undersökte och skickade mig till röntgen. Det var ett riktigt sjå att komma omkull och i läge på britsen. Jag kan förstå, om personalen undrar hur en till synes frisk människa kan ha så många oj och aj i munnen.
Hemkommen satt jag en stund på hela ryggen medan jag väntade på att tabletterna skulle verka. Då ringde en väninna och påpekade att vi inte är nitton år längre. Länge har det varit så, att huvudet vill mer än kroppen förmår, men jag vill rida. Egentligen vill jag golfa också, men det tar mycket mer tid. Det är inte bara övningen jag vill åt, det är det sociala också. Hoppas att läkaren kommer på vad det är för fel. Om ett par veckor gör jag ett nytt försök, då ska i alla fall träningsvärken ha gett sig.
Fredag 20 aug 2010, 15:10
Mitt i sommarprogrammet ringer en telefonförsäljare och talar om att jag är utvald. Naturligtvis lyssnar jag artigt och väntar på att få höra till vad. – Bla bla bla, ett lotteri, bla bla, förknippas med Lill-Babs, bla bla vinster redovisas netto. Där gav jag upp och frågade om jag skulle få några provlotter, eller om jag var utvald till att få köpa lotter. – Du kan få köpa lotter… Där brast det för mig och jag avslutade samtalet med några ganska skarpa ord. Fy bubblan för falsk marknadsföring. Tänk om man skulle känna sig utvald av varje telefonsäljare, en ära att få boka en order av just honom/henne.
Vissa tider är heliga, att ringa under Sommarprogrammet är nästan lika illa som att ringa under Melodikrysset på lördagarna. Nu måste jag lyssna om, för att få veta om det var Helen Sjöholm Tommy Körberg spelade, idag när han hade ordet. Det var väldigt roligt att höra honom, och P1 har haft ett fantastiskt utbud av sommarpratare. Det har bara varit ett par, som inte intresserat. Och på söndag är sommaren slut.
Även om jag sen blir tillgänglig den tiden, 13.00 till 14.30, vill jag inte bli uppringd av någon som betraktar mig som utvald till att få köpa något, vad som helst!
Onsdag 18 aug 2010, 19:59
För en gångs skull vaknade jag innan väckarklockan gick igång. Det kändes faktiskt lite pirrigt, nu när det äntligen har blivit av att kontakta en ridskola.
De nya ridbyxorna lyser fortfarande med sin frånvaro. Inte heller har jag hittat bästa ridskorna, men det är helt klart att innan nästa ridpass måste det ske, eller jag måste köpa nya Jodhpurs. De kängor jag tog idag, har visserligen stålhätta, men stigbyglarna fastnade i flärpen hela tiden.
Nästan en timme innan ridpasset var jag på plats. Hästutdelningen var gjord och det fanns en pärm med alla grupper, så jag fick hjälp med rutinerna och med att hitta Ixi som fallit på min lott.
Det känns lite ovant att inte känna igen vare sig hästar, personal eller medryttare. Ixi visade sig vara en mycket hög fux, valack och en herre i sin bästa ålder. Han kan tydligen vara lite tjurig vid första påseende, men en liten havremuta gjorde susen. Cyra, min hund, fick låna en box att vara i, och det var tur, för när vi var klara, fanns det inte en enda parkeringsplats som låg i skugga.
Rykt, kratsning, sadling och tränsning gick utan mankemang. Ixi var väldigt samarbetsvillig. Han hade hackamoor-träns, inte det vanligaste, men jag fick till det och det funkade bra. Jag var tveksam till en början, men snart var jag mycket tacksam för att jag inte kunde rycka honom i munnen.
Det var lite si och så med balansen, men det gick förvånansvärt bra. Det var med förväntansfulla steg jag ledde honom till paddocken. Tack vare det fina vädret, kunde vi vara utomhus. Första problemet, att komma upp gick utmärkt tack vare en befintlig pall. Alla använde faktiskt den för att spara ryggarna. Sen var det bara att hänga med. Han hade ett stort steg, så det gällde att se upp, så att vi inte hamnade på ryggen på framförvarande. Jag har inte ridit på flera år, men det kändes faktiskt som i förrgår. I traven tog det några steg att hitta rytmen. Galoppen fattade han på en gång och vilket steg. Det var ljuvligt, som att sitta i en gungstol.
Ner kommer man alltid. Efter avslutat ridpass efterlyste jag en lyftkran. Jag kände stort behov av en sådan, men jag lyckades kravla mig ner med fötterna först. Inte vackert, men effektivt.
Cyra uppförde sig väl i boxen. Efteråt var det gemensam fika, gott och trevligt. Det hjälpte inte att stretcha, jag fick i alla fall ont i revbensspjället. Om det blir mer träningsvärk återstår att se. Vi hade i alla fall en jättesnäll fröken!
Söndag 15 aug 2010, 19:46
Vilken tur vi hade med vädret! I går träffades så gott som alla i byn för en stunds fest och samvaro.
Vi träffades hos Rose-Marie och Mats. Alla var imponerade av hur de har renoverat sitt hus på bara ett par år. Vi är många som är ganska nyinflyttade och detta är ett trevligt tillfälle att träffa sina grannar.
Medelst poängpromenad förflyttade vi oss till Skattbergs loge för mat och lekar. De som vill fick grilla. Vi åt och drack medhaft. Grannen hade tagit med sig kladdkaka med blåbär till efterrätt, som vi hade nöjet att få smaka. Det är gott med goda grannar!
Och så är det roligt med glada grannar. Kanske blir det en skröna av hur jag fick ge en mig närboende goda tips om olika redskaps användningsområde – grus ska man kratta, asfalt borstar man, inte tvärt om.
Det är trevligt att se, att återväxten är god. Det finns nu gott om barnfamiljer, till förtrytelse för skolbussen… Barnen hade i alla fall kul, när den första blygheten lagt sig. Och som vanligt, alla kommentarer som är så svåra att hålla inne, - Vad du har vuxit sen sist! Tack och lov, svarar inte de detsamma.
Söndag 15 aug 2010, 19:14
Nu till helgen är det dags igen, 21 och 22 augusti. Stor hemvändardag och tillfälle att shoppa loss, många gånger till tokpriser. Alla butiker, även de som annars bara har öppet på torsdagarna, har öppet plus en massa arrangemang.
I år får jag vara snabb med att handla. Mesta tiden ska jag ha workshop på Kupan, Röda Korset. Den som vill, får prova på hur man med decoupage kan förändra, förbättra och göra vid sina loppisfynd.
Jag hoppas att jag får riktigt mycket att göra!
Söndag 15 aug 2010, 18:47
Är det åldern, eller? Jag har gått här hemma och njutit av rabatterna med riddarsporre av olika färger. Så slog det mig, att den nu blommande ”riddarsporren” saknar sporrar. Det ville inte dyka upp något annat namn.
När vi var på 1000 trädgårdar, på koloniträdgården förra helgen, såg jag att en av arrangörerna, Anna hade sådana, men hon kom inte heller på vad de heter. Faktum är att jag frågade en mängd människor, utan att komma på namnet.
I torsdags gjorde jag en liten omväg på väg till brukshundsklubben. Jag körde Blomstervägen ända till slutet och där, till vänster stod svaret på min undran – stormhattsvägen. Skrämmande att det kan stå så still. Nu ska jag ta och googla på femfingerört, jag tror att det är så den heter, min vackra röda bomma som står i full blom nu. Den lär väl inte ha någon gata uppkallad efter sig…
Måndag 09 aug 2010, 22:40
Läste i bladet att antikviteter skulle bedömas och tävling medelst hickoryklubbor skulle ske fredag-lördag på Åsundsholm. Eftersom jag bara äger en enda percimonklubba, och inte har tillbringat en endaste stund på drivingranchen i år, övervägde jag inte ens att starta.
På lördagen tog jag min antika treväxlade cykel, hunden och vattenflaska och ställde färden mot golfbanan. När vi väl kom fram, var Rollsen bortforslad, prisutdelningen avklarad, bara utställningsrutan fanns kvar och allt var alldeles vanligt.
Något skulle vi i alla fall ha. Cyra fick ett dopp vid bryggan. Jag tog en äppelkaka med vaniljsås. Den var för rinnig för min smak, men Cyra tyckte mycket om den. Och så fick hon en stunds vila, medan jag ägnade mig åt en favorithobby – tjuvlyssning. Men det var bara en gubbe som dominerade hela sällskapet och jag uppfattade inte en enda golfepisod. Annars brukar det vara givande att lyssna på golfare. – Du skulle ha sett mitt andraslag på trean! – Ja, jag la mitt i bunkern. Och så vidare, var och en spinner på sin egen historia. Det kan bli riktigt underhållande.
Växlarna knirkade och Cyra pustade, så jag gick nästan hela hemvägen både i uppförs- och i nedförsbackar, men inte gick jag ner något för det.
Måndag 09 aug 2010, 22:13
Bäst som det regnade kom det en skur. Det är inte utan, att jag tycker synd om alla som jobbat och engagerat sig för en lyckad tillställning.
Söndagen blev en våt heldag. Först var vi till Matens dag på Hofsnäs med goda vänner för shopping och hundpromenad. Cyra har fått en ny bekant, en New Foundlandstik på fem år, som inte är van vid att umgås med andra hundar. Det blev lite av terapipromenad, den gick riktigt bra.
Cyra brukar inte ha något emot vatten, men hon fick nog och för hennes del blev det en vandring från under det ena bordet till under det andra. Osthandlarens, potatisbondens, biodlarens, fältbagarens, plantskolans…
Hos rashönsen fick vi tips och broschyrer som vi förhoppningsvis får användning av. Det var intressant att prata med utställarna, men några rashöns blir det nog inte, i alla fall inte som de av stridshönsvarianten. Först ska vi få till ett hönshus.
Den kringresande plantskolan hade ett udda, varierande och frestande utbud. Tolv nya sorter fick följa med hem till Floras kulle. Nu ska drakblomma, lejonsvans och liten mexikanhatt i jorden bland andra.
Lite fika med smaklösa pannkakor på Hofsnäs. Sedan åkte vi hem och bytte om, för fortsatta aktiviteter. Sedan länge hade vi vikt dagen för Hesters koloniträdgård och evenemanget 1000 trädgårdar. Det var spännande att se, hur kolonisterna utnyttjar sin lilla yta. Flera av dem fanns på plats och bjöd generöst på hembakat och skördat.
Våta men inte sura…
Tisdag 03 aug 2010, 18:17
Nu tränar jag på att min målbild, cirka tjugofem kilo slankare. Jag förstår inte var det här extra skalet som döljer mitt rätta jag kommer ifrån.
I alla fall har jag provat en ny dessert, kladdkaka utan kaka, om man säger så. Det är som en pralin, man behöver inte mycket…
Till Chokladcrème för fyra portioner behövs 3 dl vispgrädde, 200 g mörk blockchoklad, 1 äggula, 2 tsk vaniljsocker och 1,5 msk smör.
Värm grädden och låt den sjuda en minut. Tag av kastrullen. Bryt chokladen i bitar och låt dem smälta i grädden under omrörning. Rör ner resten av ingredienserna under kraftig omrörning. Häll upp i portionsglas och kyl innan servering. Garnera eventuellt med chokladströssel, färska jordgubbar eller vad du tycker, om du tycker det är nödvändigt.
Syndigt gott! Sen blir det en extra tur med hunden…
Tisdag 03 aug 2010, 17:59
Nu har jag gjort det. Jag har anmält mig till ridskola igen. Så nu går jag i väntans tider, att sommarlovet ska ta slut någon gång. Det känns pirrigt och förväntansfullt. Här känner jag varken människor eller hästar…
Hästar har varit mitt stora intresse sedan jag var elva år och föll handlöst för Faveur. Han var en underbar brun valack med stor vit bläs, vita strumpor, lång rygg och galopp som en gungstol. Han var mångas favorit, så man fick slåss om honom. Sedan dess har jag ridit, med uppehåll för småbarn och andra praktiska förhinder, på ridskolor och ridläger. De senaste åren har jag ridit på egen hand, men utan egen häst, så det har blivit väldigt oregelbundet. Med tanke på hur min kropp ändrat form och på min dåliga rygg, har jag saknat det väldigt mycket.
Alldeles innan jag lade av, hade jag köpt mig ett par nya ridbyxor. Hela tiden har jag inbillat mig, att jag hade koll på var de var. Men tji. Samma sak med ridskorna, hjälmen och spöna. De gamla ridbyxorna, chapsen, handskarna och sporrarna (som jag aldrig mer tänker använda) har jag hittat. Nu måste det bli av att röja i källaren.
Jag har boken, Rensa i röran med Feng Shui. Undrar bara när den där Feng ska dyka upp…
Tisdag 03 aug 2010, 17:32
Nu har vi tillbringat flera dagar med att skruva, lyfta, passa, stötta och läsa monteringsanvisningar. Det var snäppet värre än de möbler vi hittills burit hem i platta paket.
Nu står kåtan nästan färdig, som pricken över i, vid en stor damm hos syster och svåger. De har lagt ner ett jättejobb med att bygga om sitt onödigt stora stall till konferensanläggning. Där inne är det inte så mycket vi kunnat hjälpa till med. Lite målning och glada tillrop.
Man kan tycka att det inte är någon stor sak att pussla ihop färdigmonterade och/eller tillsågade brädbitar. Först gällde det att lista ut vad som var vad. Det var inga problem med att väga av grunden. Det hade vi proffs med verktyg till i familjen. Det var bara det, att bräderna som det hela skulle vila på, var inte medskickade.
Leverantören hade semesterstängt, så det var bara att ta en tur till brädgården. Sen fanns det inga bräder med droppnäsa. Svågern är en noggrann typ, så det blev att vänta på att rätt bräder blev tillsågade. När bygget väl kom igång, gick det undan med många goda vänners hjälp. När ösregnet kom, jobbade de med insidan. Nu är den nästan färdig. Ett fast fönster ska bytas ut mot ett öppningsbart. Så medan svågern väntar på att leverantörens semesterstängning ska ta slut, har han bättrat på finishen med lite extra bräder här och där.
En granne provsatt lavarna. Det visade sig att de aldrig skulle hålla, om det exempelvis råkade hamna tre stadiga människor på samma lave. Efter åtgärd, kollade jag att sitta över en skarv. Den nöp inte till. Den snabbtänkte sonen i huset sa genast – om någon får ett nyp här, debiterar vi extra!
Grillkåtan har fått sitt namn efter Jokkmokks-Jockes Gulligullan och lösenordet är Tjosan- tjosan för att något ska serveras.
Detta gav en liten försmak av hur det kan bli att skaffa hönshus, som jag är väldigt sugen på. Det får nog helst bli en avställd redskapsbod, sådan som de har på byggarbetsplatser, som man kan piffa till lite.
Tisdag 06 jul 2010, 13:55
Det har blivit många böcker som jag lyssningsläst i sommar. Det funkar väldigt bra att lyssna och promenera, pyssla eller greja i trädgården samtidigt.
När jag går igenom de senast avlyssnade, slås jag av att det nästan enbart är deckare/thrillers. Någon bok har jag till och med hört för andra gången med behållning. Så kan det gå, när minnet sviktar.
De flesta böcker har sitt innehåll fördelat på åtta cd-romskivor. En av de senaste, Vårlik av Mons Kallentoft, var något kortare. Ändå var den alldeles för lång. Det var väldigt vilket ältande innan historien avslöjades och rullade i land. I recensionerna kallas han Sveriges nye deckarkung. Det håller jag inte med om. Inte slår han Håkan Nesser på fingrarna!
Nästa bok jag tog tag i, Pansarhjärta av Jo Nesbö, var betydligt längre, 19 skivor. Efter den femte skivan, tänkte jag – hur ska han få innehållet att räcka till resterande 14? När det sedan närmade sig slutet, hoppades jag att det genom någon sorts mirakel skulle avknoppas fler skivor, att berättelsen inte skulle ta slut. Här kan man prata om deckarkung, fast han är ju inte svensk…
På loppis fyndade jag häromdagen en samling Sanningen och andra noveller från 1979 utgiven av redaktör Mårten Edlund på Bokförlaget Bra Böcker . En antologi med deckarnoveller av 16 nobelpristagare genom 70 år. Fast den måste jag läsa själv och kan inte ha något annat för händerna. Det är spännande i dubbel bemärkelse. Inte minns jag Luigi Pirandello, Wladyslaw Reymont, Johannes V. Jensen eller Ivan Bunin till exempel. Varje novell inleds med en liten presentation av författaren. Här är det hög nivå!
Sanningen ska varvas med blädderböckerna om trädgårdsfix och handarbete. Och så är det en massa bra radioprogram. Sommar, sommar, hur ska du räcka till!
Tisdag 06 jul 2010, 13:04
Nu roterar säkert mamma i sin grav. Hon var alltid noga med att fira både födelsedagar och namnsdagar. Idag vankas ingen tårta, den får vänta tills vi träffar familjen och firar våra sammanlagda födelsedagar. I stället blir det smulpaj under mandeltäcke på veganvis. Ett recept jag fick i veckan av en av mina bonusdöttrar och gärna delar med mig av.
Till smultäcket blandas 100 g sötmandel, hackas 75 g mandelmassa, grovrives 100 g vetemjöl 100 g margarin 100 g strösocker
Ca 500 g Bär – till exempel jordgubbar/rabarber 1 matsked potatismjöl ¾ dl strösocker
Grädda i 200 g ca 30 min Servera med glass, vaniljsås eller vispgrädde
Grattis på födelsedagen skickar jag härmed till lillasyster. Nu behöver du ingen penna, utan kan skriva ut receptet direkt. Detta blir säkert en ny favorit. Locket kan kanske till och med komplettera vår tidigare pajfavorit. Den görs med smält smör och blir alltid god, men olika varje gång. Receptet på den får jag återkomma till…
I övrigt har jag fått hjärnsläpp. Jag gratulerade äldsta barnbarnet den 3 juli. Inte undra på att han ställde sig lite frågande, det var ju igår, den 5:e han fyllde.
Fredag 02 jul 2010, 16:30
Stora kok blir det. Jag gillar inte att stå i köket på sommaren. Trots att jag har jobbat i kök på skollovskoloni, restaurangkallskänk och haft storhushåll, har jag inte lärt mig att gilla att hålla på i köket fina dagar.
Därför blir det gärna sånt som lasagne och gratänger. Lakto-ovo-vegetariska förstås. De blir lika goda att värma, lite tjatigt kan tyckas, men alternativet…
I sommar har jag lärt mig en ny gratäng, som blivit mycket uppskattad. Jag grundar formen med kokt, skivad färsk potatis. Sedan blandar jag spenat och gröna ärtor med salt och peppar och lägger i formen. Över det hela häller jag en äggstanning gjord på tre ägg och fyra dl mjölk. Sist strör jag på riven ost. Det hela sköter sig självt i ugnen, 200 grader i cirka en halvtimme.
Min vegetariska lasagne blir olika varje gång. Ibland har jag svamp i tomatsåsen, ibland grönsaker som haricots verts och kikärtor. Lök har jag alltid med. Ostsåsen gör jag i princip enligt recept på lasagnepaketet.
Det blir väldigt gott att byta ut mellanlagren lasagneplattor mot fullkornspasta av valfri form och fason.
Mycket jordgubbar blir det nu, både färska och pajade. Ena dagen kostade en liter 40 kronor. Dagen därpå fick man tre liter för 30 kronor.
På får man passa, säger en som är jordgubbsberoende.
Fredag 02 jul 2010, 16:05
Det blir inte mycket klippt och klistrat när det är så härligt väder. Men en eftermiddag tillbringade jag med trettio glada barn och deras ledare på 4H-gården i Borås.
Jag hade laddat med muggar, glas, kanvas och papp samt lim, färg, penslar och servetter i mängder. Vilken härlig lust och energi de grep sig an materialen med!
Det klipptes, klistrades och färgsattes så det stod härliga till. Det var många krukor som fick färg, till och med på insidan.
Nästa prova-på-tillfälle med mig blir på Kupan i Gällstad den 21 och 22 augusti. Då är det Gällsta'dagarna och både stora och små är välkomna.
Aldrig mer att jag försöker mig på att jobba i en så stor grupp. Stackars lärare som har kravet på sig att undervisa i klasser om 25 elever!
Fredag 02 jul 2010, 15:46
Så mycket försnack, snack medan det pågår och eftersnack de har gemensamt – prinsen, prinsessan och fotbollen.
Bröllopet är över och det gick helt enligt planerna. Värre var det för fotbollen. Där gick det i putten innan det ens började, men vad spelar det för roll? Tjat och tut i luren.
Kvällarna är ljusa och fina, så vem bryr sig egentligen? Repriser och repriser, ett och annat mord i Midsummer. Då äntligen kliver Ernst in i rutan, med skorna på. Här ska fixas sexton meter huskropp som tillhört något bruk till bostad. Det kommer säkert att bli bra och jag förväntar mig många matnyttiga tips. Den enbenta vilstolen och därtill hörande blomsterhylla var verkligen inbjudande liksom odlingsbäddarna i plåt.
Det var kul att se Ernst på loppis. Vi har tydligen samma tänk – vad kan man göra med detta? Hemma har jag numera exempelvis en bi- och humlepool gjord av en kantstött men söt kaffekopp på fat och pinne.
Men det är inte säkert att det är billigt på loppis. Igår var jag på en privat loppis och sökte en brödform. Det fanns exakt vad jag sökte, men de ville ha nästan lika mycket som man ger för en ny på Ica. Däremot gjorde jag ett par andra fynd – tidskriften Rikstäcket och Norsk Quilteblad. Jag hade ingen aning om att det finns en Kviltförening! Där i bladen finns mycket inspiration att hämta.
Ernst lagar mat också. Alldeles för mycket fisk och kött för min smak, men grillad sockerkaka med jordgubbar och ädelost ska jag lägga på minnet.
Torsdag 17 jun 2010, 23:24
För fjärde gången på fem dagar hamnade vi i metropolen Skara. Men med sakkunnig guide såg vi så mycket mera på vägen dit.
Det är fantastiskt så mycket kultur och naturrikedom det ryms på den del av Västergötland vi har inpå oss. Världens vackraste väg, Vallevägen, när de får säga det själva. En upplevelse var Bondens år, en påkostad och intressant rundvandring i Cesarstugan på Mösseberg, utanför Falköping. Vaxdockor i olika tablåer med ljudkulisser gav insikt i levnadsförhållanden från anno dazumal, helg och söcken, arbete, glädje och sorg.
Ironiskt nog hamnade vi även i Lerdala, dit vi egentligen var på väg i lördags. I Valle ordnade hembygdsföreningen fika med hembakt och öppnade sitt loppis för oss. Precis som i Norrland, där öppnar man när turisterna kommer, om det så är tio på kvällen. Detta loppis kommer förmodligen att hålla öppet onsdag eftermiddagar resten av sommaren.
Tyvärr hann vi inte besöka våra kollegor på Kupan i Skara, men den hade jag redan rensat på material till decoupage dagen innan.
Som grädde på moset hade vi tur med vädret och nu har vi ännu fler tips på vad man kan göra i trakten…
Måndag 14 jun 2010, 13:34
I lördags var vi i Skara två gånger. Första gången helt avsiktligt. Vi var på väg till Skövde, så det var ingen större omväg till Slöjddetaljer.
Företaget visade sig fira 50-årsjubileum och hade bra priser på många bra-ha-saker. Det jag skulle ha, ett grundset för lappteknik, visade sig vara nedsatt med 70 kronor. Det är sällan sådant inträffar, så det var bara att tacka och ta emot. För de pengarna blev det några extra raffiga servetter.
Festen vi skulle till, innebar att vi inte hann med Jula eller något annat. När vi skulle ställa in GPS:en på festplatsen, gick inte det. När vi ringde arrangören, fick vi veta att det var inställt. Vi siktade på Vara, men körde fel och hux flux var vi tillbaka i Skara.
Då fick det bli en tur till Jula för inköp av nytt batteri till min golfvagn. Men de hade slutat föra golfprylar. De hade startat en outlet avdelning. Där hittade vi en regnmätare, något vi faktiskt planerat att skaffa. Det var den typen med kork i botten som lyfter en mätsticka. Det hela satt fast, men vi glömde fråga personalen.
När vi kom hem undersökte vi apparaten, smidd, nitad och svetsad överallt. Fullkomligt ointaglig. När jag ringde och frågade, hade de en fungerande kvar. Den är nu motvilligt undanlagd, så att vi kan komma och byta. Visserligen kommer vi förbi Skara på onsdag med Röda Korsets utflyktsbuss, men jag tror inte jag kan be hela sällskapet vänta vid Jula för att vi ska byta regnmätare. Vi får ta oss dit i morgon igen.
Det som skulle bli ett kort besök, blir helt plötsligt fyra. Efter onsdagen kommer vi att ha fått vår ranson för en lång tid. Visserligen har vi nyligen bytt stift och hör till Skara, men det här är ju löjligt…
Söndag 13 jun 2010, 21:49
Idag har vi varit på pilgrimsvandring i Påbo. Det blev en riktigt trevlig upplevelse tillsammans med ett trettiotal medvandrare i alla åldrar.
Det blev en vandring motsvarande en ordinär golfrunda i tid och längd. En avsevärd skillnad var avsaknaden av en liten boll att hålla ordning på och en vagn att dra matsäck och vatten i. Det innebar ingen saknad, faktiskt. Jag har aldrig bott så nära en, eller som nu, två golfbanor och spelat så lite, sedan jag började idka denna sport i början på åttiotalet.
Då och då gjorde vi paus och fick små uppgifter att fundera på. Dessutom blev det fikapaus och matrast. Några vänliga människor i hembygdsföreningen hade lagat soppor, brett smörgåsar och ordnat kaffe, te och kakor och kört ut alltihop till en glänta i skogen. Det smakade väldigt bra!
Kyra bar en klövjeväska med sin mat och egen vattenflaska. Hon uppförde sig väldigt bra, men hon hade lite sjå med att komma över, att hon inte hade kontroll över flocken. Det är väl konstigt, jag har haft hennes väska liggande säkert i ett år. Remmarna i den var lite för korta, så det var först idag jag fick tummen ur. Problemet var fixat på högst tio minuter.
På ett ställe i skogen hade en näck tagit sig ut med en flöjt. Dess toner flöt samman med fågelsången och gav en overklig och trolsk känsla.
Ett varmt tack till alla som jobbat med att få till en så trevlig dag för oss alla. Särskilt tack till de som hjälpte oss med ryggsäcken i de branta backarna!
Patrick Hjertén
Jag är en kreativ, matglad, bokslukande och känslosam pratkvarn. En kort summering av vissa facetter av min personlighet men eftersom det lilla aldrig skulle accepteras av redaktionen är det väl lika bra att jag fortsätter. Jag kommer ursprungligen från Ulricehamnstrakten och efter en runda i London och studier i Göteborg återvände jag till Ulricehamn för att arbeta som lärare i engelska och företagsekonomiska ämnen på Tingsholmsgymnasiet. Med andra ord är jag tillbaka på brottsplatsen. Att skriva ger mig ett oerhört nöje och därför hoppade jag på tåget vad det gäller att blogga på UT:s hemsida. Jag kommer att delge er bitar om saker som roar mig, saker som gör mig förbannad och ett och annat tips som ni antingen kan anamma eller förkasta. En kollega till mig säger alltid att jag har en väldigt cynisk och torr humor, vilket ni nog kommer att upptäcka.
Ingrid Saarva
Ingrid Saarva, född Jansson, 60+. Egenföretagare med inriktning på det skrivna och talade ordet. Jag är relativt nyinflyttad i Ulricehamns kommun, Götåkra, en trakt, dit jag inte har några andra bindningar än praktiska och, numera, känslomässiga. Jag har en holistisk livsåskådning, ser det hela i det lilla och det lilla i det hela. Jag är kroniskt nyfiken och har bara lämnat skolbänken rent praktiskt, jag önskar alla och mig själv ett livslångt lärande. I grunden är jag en humanist med teknisk, ekonomisk och social inriktning och utbildning. Min familj är min särbo, två söner, barnbarn, svärdöttrar och syskon. Min schäfer Kyra är min friskvårdare. Min bäste massör är katten Gustaf. Min blogg är funderingar om vardag och guldkorn - allt som gör livet värt att leva och lite till. Ädelt vin mognar långsamt, låt oss mogna tillsammans!
Anders Rosenberg
Det började med berättelser. Med sagor, historier, serietidningar, romaner som alla var berättelser. Så småningom upptäckte jag tjusningen i att själv försöka skriva.
Sedan har jag fortsatt försöka skriva, och mest lärt mig att det skrivna ordet bara är en blek kopia av det talade. Men att det ändå kan vara förvånansvärt starkt.
Här vill jag emellertid undvika starka ord. Jag kommer att skriva om sådan jag möter i mitt liv. Av nödvändighet blir det lokalt, för jag rör mig sällan utanför tidningens spridningsområde. Om stort och smått blir det, mestadels smått och om någon finner det mödan värt att läsa det blir jag i ärlighetens namn lite glad.
Annars ägnar jag mig åt att vara 33 år. De sista fyra har jag arbetat som journalist på Ulricehamns Tidning.
Till exempel tycker jag bättre om att vispa grädde för hand än med elvisp. En gång i tiden var jag rätt hyfsad på att dansa Argentinsk tango och jag försöker ibland lära mig att skriva haikudikter. Fast nu blir det mest en och annan joggingtur.
anders.rosenberg@ut.se
Caroline Ljungberg
Jag heter Caroline. Är en 20 årig sprallig tjej som funderar och vill ganska mycket. Känns lite kul att andra ska kunna ta del utav det man går och funderar över eller det som händer och kanske till och med kunna identifiera sig lite i det man skriver. Jag kommer att skriva om allt möjligt som händer eller som man går och tänker på när man är i min ålder, ganska mycket med andra ord! Ni kommer dels att kunna följa hur det går med min distansutbildning där jag kommer att läsa till alternativ hudvårdare och allt annat möjligt som kan inträffa under en helt vanlig dag! Ni kommer säkerligen få läsa massor om mina klantigheter eftersom jag är ungefär lika smidig som ett kylskåp! Jag älskar att ha många saker i luften och jag kommer att skriva mycket om tiden efter min student, och vad jag har lärt mig av den. Det är en hel del man har mognat under bara ett år kan jag tala om! Hjälp... ett helt år har gått sedan dess redan!. Allt går så fort nuförtiden… eller hur? Kram / Carro
Huvudnyheter just nu
LÄS MER
