Tisdag 06 jul 2010, 13:55
Det har blivit många böcker som jag lyssningsläst i sommar. Det funkar väldigt bra att lyssna och promenera, pyssla eller greja i trädgården samtidigt.
När jag går igenom de senast avlyssnade, slås jag av att det nästan enbart är deckare/thrillers. Någon bok har jag till och med hört för andra gången med behållning. Så kan det gå, när minnet sviktar.
De flesta böcker har sitt innehåll fördelat på åtta cd-romskivor. En av de senaste, Vårlik av Mons Kallentoft, var något kortare. Ändå var den alldeles för lång. Det var väldigt vilket ältande innan historien avslöjades och rullade i land. I recensionerna kallas han Sveriges nye deckarkung. Det håller jag inte med om. Inte slår han Håkan Nesser på fingrarna!
Nästa bok jag tog tag i, Pansarhjärta av Jo Nesbö, var betydligt längre, 19 skivor. Efter den femte skivan, tänkte jag – hur ska han få innehållet att räcka till resterande 14? När det sedan närmade sig slutet, hoppades jag att det genom någon sorts mirakel skulle avknoppas fler skivor, att berättelsen inte skulle ta slut. Här kan man prata om deckarkung, fast han är ju inte svensk…
På loppis fyndade jag häromdagen en samling Sanningen och andra noveller från 1979 utgiven av redaktör Mårten Edlund på Bokförlaget Bra Böcker . En antologi med deckarnoveller av 16 nobelpristagare genom 70 år. Fast den måste jag läsa själv och kan inte ha något annat för händerna. Det är spännande i dubbel bemärkelse. Inte minns jag Luigi Pirandello, Wladyslaw Reymont, Johannes V. Jensen eller Ivan Bunin till exempel. Varje novell inleds med en liten presentation av författaren. Här är det hög nivå!
Sanningen ska varvas med blädderböckerna om trädgårdsfix och handarbete. Och så är det en massa bra radioprogram. Sommar, sommar, hur ska du räcka till!
Tisdag 06 jul 2010, 13:04
Nu roterar säkert mamma i sin grav. Hon var alltid noga med att fira både födelsedagar och namnsdagar. Idag vankas ingen tårta, den får vänta tills vi träffar familjen och firar våra sammanlagda födelsedagar. I stället blir det smulpaj under mandeltäcke på veganvis. Ett recept jag fick i veckan av en av mina bonusdöttrar och gärna delar med mig av.
Till smultäcket blandas 100 g sötmandel, hackas 75 g mandelmassa, grovrives 100 g vetemjöl 100 g margarin 100 g strösocker
Ca 500 g Bär – till exempel jordgubbar/rabarber 1 matsked potatismjöl ¾ dl strösocker
Grädda i 200 g ca 30 min Servera med glass, vaniljsås eller vispgrädde
Grattis på födelsedagen skickar jag härmed till lillasyster. Nu behöver du ingen penna, utan kan skriva ut receptet direkt. Detta blir säkert en ny favorit. Locket kan kanske till och med komplettera vår tidigare pajfavorit. Den görs med smält smör och blir alltid god, men olika varje gång. Receptet på den får jag återkomma till…
I övrigt har jag fått hjärnsläpp. Jag gratulerade äldsta barnbarnet den 3 juli. Inte undra på att han ställde sig lite frågande, det var ju igår, den 5:e han fyllde.
Fredag 02 jul 2010, 16:30
Stora kok blir det. Jag gillar inte att stå i köket på sommaren. Trots att jag har jobbat i kök på skollovskoloni, restaurangkallskänk och haft storhushåll, har jag inte lärt mig att gilla att hålla på i köket fina dagar.
Därför blir det gärna sånt som lasagne och gratänger. Lakto-ovo-vegetariska förstås. De blir lika goda att värma, lite tjatigt kan tyckas, men alternativet…
I sommar har jag lärt mig en ny gratäng, som blivit mycket uppskattad. Jag grundar formen med kokt, skivad färsk potatis. Sedan blandar jag spenat och gröna ärtor med salt och peppar och lägger i formen. Över det hela häller jag en äggstanning gjord på tre ägg och fyra dl mjölk. Sist strör jag på riven ost. Det hela sköter sig självt i ugnen, 200 grader i cirka en halvtimme.
Min vegetariska lasagne blir olika varje gång. Ibland har jag svamp i tomatsåsen, ibland grönsaker som haricots verts och kikärtor. Lök har jag alltid med. Ostsåsen gör jag i princip enligt recept på lasagnepaketet.
Det blir väldigt gott att byta ut mellanlagren lasagneplattor mot fullkornspasta av valfri form och fason.
Mycket jordgubbar blir det nu, både färska och pajade. Ena dagen kostade en liter 40 kronor. Dagen därpå fick man tre liter för 30 kronor.
På får man passa, säger en som är jordgubbsberoende.
Fredag 02 jul 2010, 16:05
Det blir inte mycket klippt och klistrat när det är så härligt väder. Men en eftermiddag tillbringade jag med trettio glada barn och deras ledare på 4H-gården i Borås.
Jag hade laddat med muggar, glas, kanvas och papp samt lim, färg, penslar och servetter i mängder. Vilken härlig lust och energi de grep sig an materialen med!
Det klipptes, klistrades och färgsattes så det stod härliga till. Det var många krukor som fick färg, till och med på insidan.
Nästa prova-på-tillfälle med mig blir på Kupan i Gällstad den 21 och 22 augusti. Då är det Gällsta'dagarna och både stora och små är välkomna.
Aldrig mer att jag försöker mig på att jobba i en så stor grupp. Stackars lärare som har kravet på sig att undervisa i klasser om 25 elever!
Fredag 02 jul 2010, 15:46
Så mycket försnack, snack medan det pågår och eftersnack de har gemensamt – prinsen, prinsessan och fotbollen.
Bröllopet är över och det gick helt enligt planerna. Värre var det för fotbollen. Där gick det i putten innan det ens började, men vad spelar det för roll? Tjat och tut i luren.
Kvällarna är ljusa och fina, så vem bryr sig egentligen? Repriser och repriser, ett och annat mord i Midsummer. Då äntligen kliver Ernst in i rutan, med skorna på. Här ska fixas sexton meter huskropp som tillhört något bruk till bostad. Det kommer säkert att bli bra och jag förväntar mig många matnyttiga tips. Den enbenta vilstolen och därtill hörande blomsterhylla var verkligen inbjudande liksom odlingsbäddarna i plåt.
Det var kul att se Ernst på loppis. Vi har tydligen samma tänk – vad kan man göra med detta? Hemma har jag numera exempelvis en bi- och humlepool gjord av en kantstött men söt kaffekopp på fat och pinne.
Men det är inte säkert att det är billigt på loppis. Igår var jag på en privat loppis och sökte en brödform. Det fanns exakt vad jag sökte, men de ville ha nästan lika mycket som man ger för en ny på Ica. Däremot gjorde jag ett par andra fynd – tidskriften Rikstäcket och Norsk Quilteblad. Jag hade ingen aning om att det finns en Kviltförening! Där i bladen finns mycket inspiration att hämta.
Ernst lagar mat också. Alldeles för mycket fisk och kött för min smak, men grillad sockerkaka med jordgubbar och ädelost ska jag lägga på minnet.
Torsdag 17 jun 2010, 23:24
För fjärde gången på fem dagar hamnade vi i metropolen Skara. Men med sakkunnig guide såg vi så mycket mera på vägen dit.
Det är fantastiskt så mycket kultur och naturrikedom det ryms på den del av Västergötland vi har inpå oss. Världens vackraste väg, Vallevägen, när de får säga det själva. En upplevelse var Bondens år, en påkostad och intressant rundvandring i Cesarstugan på Mösseberg, utanför Falköping. Vaxdockor i olika tablåer med ljudkulisser gav insikt i levnadsförhållanden från anno dazumal, helg och söcken, arbete, glädje och sorg.
Ironiskt nog hamnade vi även i Lerdala, dit vi egentligen var på väg i lördags. I Valle ordnade hembygdsföreningen fika med hembakt och öppnade sitt loppis för oss. Precis som i Norrland, där öppnar man när turisterna kommer, om det så är tio på kvällen. Detta loppis kommer förmodligen att hålla öppet onsdag eftermiddagar resten av sommaren.
Tyvärr hann vi inte besöka våra kollegor på Kupan i Skara, men den hade jag redan rensat på material till decoupage dagen innan.
Som grädde på moset hade vi tur med vädret och nu har vi ännu fler tips på vad man kan göra i trakten…
Måndag 14 jun 2010, 13:34
I lördags var vi i Skara två gånger. Första gången helt avsiktligt. Vi var på väg till Skövde, så det var ingen större omväg till Slöjddetaljer.
Företaget visade sig fira 50-årsjubileum och hade bra priser på många bra-ha-saker. Det jag skulle ha, ett grundset för lappteknik, visade sig vara nedsatt med 70 kronor. Det är sällan sådant inträffar, så det var bara att tacka och ta emot. För de pengarna blev det några extra raffiga servetter.
Festen vi skulle till, innebar att vi inte hann med Jula eller något annat. När vi skulle ställa in GPS:en på festplatsen, gick inte det. När vi ringde arrangören, fick vi veta att det var inställt. Vi siktade på Vara, men körde fel och hux flux var vi tillbaka i Skara.
Då fick det bli en tur till Jula för inköp av nytt batteri till min golfvagn. Men de hade slutat föra golfprylar. De hade startat en outlet avdelning. Där hittade vi en regnmätare, något vi faktiskt planerat att skaffa. Det var den typen med kork i botten som lyfter en mätsticka. Det hela satt fast, men vi glömde fråga personalen.
När vi kom hem undersökte vi apparaten, smidd, nitad och svetsad överallt. Fullkomligt ointaglig. När jag ringde och frågade, hade de en fungerande kvar. Den är nu motvilligt undanlagd, så att vi kan komma och byta. Visserligen kommer vi förbi Skara på onsdag med Röda Korsets utflyktsbuss, men jag tror inte jag kan be hela sällskapet vänta vid Jula för att vi ska byta regnmätare. Vi får ta oss dit i morgon igen.
Det som skulle bli ett kort besök, blir helt plötsligt fyra. Efter onsdagen kommer vi att ha fått vår ranson för en lång tid. Visserligen har vi nyligen bytt stift och hör till Skara, men det här är ju löjligt…
Söndag 13 jun 2010, 21:49
Idag har vi varit på pilgrimsvandring i Påbo. Det blev en riktigt trevlig upplevelse tillsammans med ett trettiotal medvandrare i alla åldrar.
Det blev en vandring motsvarande en ordinär golfrunda i tid och längd. En avsevärd skillnad var avsaknaden av en liten boll att hålla ordning på och en vagn att dra matsäck och vatten i. Det innebar ingen saknad, faktiskt. Jag har aldrig bott så nära en, eller som nu, två golfbanor och spelat så lite, sedan jag började idka denna sport i början på åttiotalet.
Då och då gjorde vi paus och fick små uppgifter att fundera på. Dessutom blev det fikapaus och matrast. Några vänliga människor i hembygdsföreningen hade lagat soppor, brett smörgåsar och ordnat kaffe, te och kakor och kört ut alltihop till en glänta i skogen. Det smakade väldigt bra!
Kyra bar en klövjeväska med sin mat och egen vattenflaska. Hon uppförde sig väldigt bra, men hon hade lite sjå med att komma över, att hon inte hade kontroll över flocken. Det är väl konstigt, jag har haft hennes väska liggande säkert i ett år. Remmarna i den var lite för korta, så det var först idag jag fick tummen ur. Problemet var fixat på högst tio minuter.
På ett ställe i skogen hade en näck tagit sig ut med en flöjt. Dess toner flöt samman med fågelsången och gav en overklig och trolsk känsla.
Ett varmt tack till alla som jobbat med att få till en så trevlig dag för oss alla. Särskilt tack till de som hjälpte oss med ryggsäcken i de branta backarna!
Söndag 13 jun 2010, 21:12
Dagarna går inte, de springer, hoppar och skuttar fram och iväg. Lite blir det i alla fall gjort. Fröna är äntligen sådda och flera av dem har grott och ser sig nyfiket om i världen. Tack och lov kom regnet igång, för det blev lite jobbigt att vattna alla sålådorna på kvällarna.
Med regnet kom kylan också, inte så skönt förstås. Det blev att plocka fram fordrade jackan igen. Med regnet blev det fuktigt och det har för första året lockat fram en massa mördarsnig-lar på vägen. Nu blir det till att trampa, klippa och/eller salta dem, så att de inte får fäste här.
En kylig och regnig kväll åkte vi in till stan och gick på bio. Kommissarie Späck. Bevare oss väl, vilket slöseri med resurser, skådisar och tid. Jag hävdar, att det är det sämsta jag någonsin sett på bio! Det är lätt att ironisera, men hitta på något nytt och eget, dög de inte till. Har du inte sett den, har du inte missat något. Köp några glassar för pengarna i stället.
Onsdag 02 jun 2010, 13:12
Det växer så det knakar. Våren är överblommad och sommaren tar vid. Gökärt, liljekonvalj, gullviva, men när jag tänker efter, inser jag att det är helt rätt i tiden. Fortfarande de blomster som är aktuella i studentbuketter och snart på skolbarnens avslutning.
Och här håller jag på och sår mina frön och mer än någonsin saknar jag ett växthus. Pelargonerna som stått i källaren över vintern har inte klarat sig särskilt bra. Det har gått bättre för dem som stått inne i fönstren. De har fått bjuda på åtskilliga sticklingar.
Hoppas att det inte blir några järnnätter. Jag orkar inte släpa runt med växter eller presenningar. Och så hoppas jag att det ska bli lätt att rensa det jag nu sår i bänkarna, att det inte finns mer ogräsfrön i jorden. Ända sen snösmältningen har jag försökt hålla efter gräs, skäppor oh annat oönskat i rabatterna.
Idag ska jag ta itu med Floras kulle, gräva ner kantsten och rensa. Det stämmer att jorden inte vill ligga öppen, men jag vill gärna bestämma vad det ska växa där. Ogräset har en besynnerlig förmåga att överleva rensningen. Om jag av misstag rensar bort några av de sådda växterna, är det ingen som ska tro att den klarar att hamna i jorden igen. Lagen om tji…
Nu visar det sig att alla ympar inte tagit sig och att köpta växter som jag sköljt in på bara rötterna, i utplånandet av sniglar, också klarat sig. Det går inte att vara rädd om rotklumpen längre.
Medan kroppen jobbar, lyssnar knoppen på ljudböcker. De senaste dagarna har jag betat av de olästa, ohörda, travarna. Det går bra, så länge rörelserna inte blir för ryckiga. Det gäller att gräva med grace.
Torsdag 27 maj 2010, 22:42
Snabba ryck kan man inte säga, men snart är den på plats, den nya brevlådan. Det är bara två och ett halvt år sedan jag inhandlade den.
Det gick lite trögt i starten, men för två år sedan, när elbolaget grävde ner våra elledningar, grävde de en grop för mig att gjuta i. Sen blev det stopp i hanteringen och jag lade igen gropen.
Det har inneburit, att jag haft mycket god tid på mig att göra i ordning själva brevlådan med namn, adress och pynt. Man även det har jag lyckats spara till sista veckan.
Nu har hela brevlådeställningen flyttats närmare huset och med benäget bistånd av bonden och hans praktiska maskiner har vi tillverkat en ficka på vägen. Den ska göra tillvaron säkrare för tidningsbudet, brevbäraren och de grannar som hämtar posten billedes och för bonden som får bättre svängrum utanför ladugården.
Vilket jobb det var att ta bort den gamla ställningen och få den nya på plats. Sen återstod att få vår jättestora brevlåda på plats. Cement inhandlades, men vi kan spara den till andra projekt. Bonden har gjutit en ny platta mellan ladugårdarna idag, så vi fick bli vid en slatt.
Att gå en kurs, är ett bra sätt att få saker att bli av. Jag gick en mycket grundläggande kurs i konsten att gjuta betong nyligen, sen kom en inbjudan om en kurs som omfattade fyra tillfällen. Jätteroligt, skrev in gångerna i almanackan och glömde anmäla oss.
Det sägs att betong är färskvara, så vi får försöka få det att bli av på egen hand. Lite snabbare ryck den här gången…
Söndag 23 maj 2010, 22:49
I år blir det ingen gökotta för vår del. Däremot blev det en helkväll med gökar i alla väderstreck häromkvällen på Komosse.
En ljuvlig, ljummen försommarkväll gav jag mig ut med väninnor och hundar på promenad på spångarna i naturskyddsområdet. När vi kom nära en dunge, kunde vi till och med se göken.
Framme vid grillplatsen pausade vi och hundarna badade. Det blev många färgstarka och ljudliga intryck att smälta i denna hänryckningens tid.
Tisdag 18 maj 2010, 21:17
Gröna fingrar? Nja, mest maskrossvarta och jordiga. Det är sanslöst sån arbetslust som väcks när det spirar och grönskar. Härommorgonen gick jag ut i trädgården för att slänga ut ett ugnsbakat märgben till hunden. Ett par utslagna maskrosor fångade min blick. Jag tog en planterspade och grävde upp de objudna gästerna. Det gick väldigt lätt att få upp flera decimeter rötter. Inspirerad bytte jag till rejälare spade. Som en furie for jag fram över gräsmattan för att utrota så många maskrosor som möjligt.
Tiden gick, utan att jag förtröttades. När jag kom till den nya ampelanordningen, slog det mig, att det kommer att bli väldigt svårt att klippa gräset under stolparna. Det började med att jag grävde bort en massa gräsrötter från favoritrosen Madame Boll och från Kerriabusken. Några timmar senare var området förvandlat till en femkantig rabatt.
Jag fyllde rabatten med lökar, som jag hade trott skulle tjuvstarta våren inne. Jag kompletterade med några valerianaskott som spritt sig, stormhatt och några skott malört fick också flytta på sig.
Det känns i kroppen att man inte är van vid kroppsarbete. Träningsvärk är bara förnamnet. Inte tog maskrosorna slut heller. Det blir att gå några varv till. Planen är att ta bort mer av gräsmattan, men det som ska vara kvar, ska vara av bra kvalitet.
Hundens ben var slutgnagt långt innan jag gick in igen…
Tisdag 11 maj 2010, 12:27
– Jag kommer inte att dö som folk. Jag kommer att frysa ihjäl, brukar jag säga när jag är iskall trots att andra pustar och svettas.
Igår fick jag tipset att prova köldterapi. Det var ett för mig helt nytt begrepp. En sökning på internet gav två spaanläggningar som har det som kur, en i Finland och en i Polen. Vad jag förstår, ska man iklädd endast mössa, raggsockor, vantar och baddräkt via en sluss på minus trettio grader ge sig in i helvetet. Min tolkning och spontana känsla av att befinna sig i minus etthundratio grader Celsius. Där ska man befinna sig mellan en och tre minuter.
Efter genomgången kur får man ett diplom som visar att man genomgått köldprovet. Detta ska vara bra för reumatiker och andra med kronisk värk.
Fan tro't säger en som provat det mesta, även kallbad. Syster har en pool, som sällan är var-mare än islossning det vill säga 18 – 19 grader även om det är värmebölja. En gång har jag provat den. Det tog mig minst tjugo minuter att slussa mig ner i spa't, ett par simtag, sen tog det en vecka att tina upp igen. När jag får ett ryck och kommer igång med simningen, brukar min kropp vilja ha minst tjugo-sju grader för att komma i och inte blockera stegen längre än nödvändigt. Sedan behöver jag en skön bastu för att bli böjbar igen och kunna komma i kläderna innan hemfärden.
Värme brukar göra gott åt stela och ömma leder och muskler, men tänk om detta är rätt, att det är kyla som gör susen! Synd att jag inte hört om detta när vi nu hade en så infernaliskt gnistrande kall vinter. Då hade jag kunnat smyga mig ut i mörka, kalla natten i lätt klädsel och testat åtminstone förstadiet till det, som för mig låter som ett riktigt stolleprov.
Det verkar inte vara ett billigt nöje heller. Fjorton dagar vill de att man stannar för att kurera sig. En euro är tre PLN. (Vart tog zlotyn vägen?) Bara vistelsen kostar cirka sextusen PLN, till det kommer de olika behandlingarna à tvåhundra PLN. Därtill kommer resan. Undrar om jag räknar rätt, när jag får grundpriset till 20 000 SEK?
I vilket fall som helst blir det billigare att frysa ihjäl hemma…
Måndag 03 maj 2010, 11:53
När man går på hundpromenad på nya områden, ska man vara stadd vid kassa. Det är inte alltid kaféinnehavare är så välvilligt inställda som på Bögs gård!
På besök hos svåger och svägerska råkade jag ut för en riktig solskenshistoria. De bor alldeles vid kanten av Järvafältet i Sollentuna kommun utanför Stockholm.
Svägerskan och jag tog en långpromenad i solskenet. Hon började prata om highland cattle, får och hästar, rena bondgårdsidyllen. Först kom vi till Väsby gård, då hade vi fått upp ångan och fortsatte någon kilometer och kom till Bögs gård, som är en visningsgård. Gården har drivits av familjen Ström sedan 1856 med marken arrenderad av Sollentuna kommun. På gården bedrivs uppfödning av nötkreatur, hästar och får, och boskapen får ströva fritt på de 400 hektar mark som hör till gården. Det anordnas turridning på islandshästar på gården, med möjlighet till ridlektioner. Man bedriver jordbruk på äldre vis och håller boskap. Det finns flera cykel- och promenadvägar samt en del fornminnen på området.
När man gått så långt i solskenet, smakar det gott med en fika. Om man inte frågar, får man inte veta. Svägerskan gick in och sa som det var och undrade om innehavarinnan kände igen henne. Det skulle gå bra att komma in en annan dag och betala!
Oh vad vi njöt av pannkakor med sylt och grädde! Dagen efter gjorde vi om promenaden. Nytt fika och tack för omtanken och tilliten!
Det smakade bra och vi undrade över gårdsnamnet. Det är ju inte så aptitligt i dagens läge. Ordet bög är här samma ord som idag heter böj, båge. Gården har förmodligen fått detta namn av att den ligger vid den södra buktiga änden av sjön Ravalen. Skönt att någon håller fast vid det gamla och inte låter sig bestjälas av ordtjuvar.
Måndag 26 apr 2010, 11:48
– Det har jag sagt, och nöj dig med det! sägs i ett mycket irriterat tonfall. Jag vaknar till dagens nyheter. Tror inte mina öron, men jo, samma inslag i nästa nyhetssändning. En åklagare har avskrivit ett fall – brist på bevis. Inget ovanligt i dagens Sverige. Någon har fått en arm med minst två brott efter en sammandrabbning med polis. Enligt reportern var det minst tio personer på plats, ingen har blivit förhörd! Man får tydligen inte ifrågasätta en åklagares tjänsteutövning. Vad händer om buset tar efter hans retorik? Eller är det där han lärt sig? Så svarar man i alla fall inte en arbetande journalist!
I kväll ska jag och ett antal skrivintresserade personer, gå till stadsbiblioteket i Ulricehamn på Författarafton och lyssna på Mons Kallentoft. Undrar om detta är en replik han vill köpa…
Onsdag 21 apr 2010, 22:54
– Det brinner därinne, sa städerskan när hon kom till jobbet. – Du behöver inte börja städa där, sa den gamle portieren – Okej, sa städerskan och började i andra korridoren. Det ska vara en autentisk skildring av vad som hände vid en hotellbrand på Öland för några år sedan. Man kan bli mörkrädd för mindre, men det kan tydligen slå så slint, när man inte har någon utbildning eller åtgärdsplan, om man ska tro brandutbildaren Robert Karlsson.
Idag hade vi brandutbildning på Kupan i Gällstad. Kunskaper att tillämpa hemma, på jobbet, när man reser, går och handlar, men som man hoppas att man aldrig ska behöva använda.
Det är helt ofattbart att folk inte lämnar en brinnande lokal. Exempelvis som vid diskobranden i Backa där ungdomarna fortsatte dansa trots att discjockeyn slutade spela. De tog inte brandlarmet på allvar.
Detta är dagens viktigaste lärdomar: Ta brandlarmet på allvar! Ha en handlingsplan för brandtillbud. Ta reda på var närmaste brandredskap finns. Håll dig nere under röken. – All rök är livsfarlig, man klarar 4 - 7 andetag. Stäng dörrar till branden. – Det förhindrar syretillförsel. Gå till uppsamlingsplatsen. – Liv går före egendom, så om någon saknas letar man innan man släcker.
Man kan tydligen bli så blockerad, att man inte minns 112. Då ska man tänka en mun, en näsa två ögon, men man får väl träna…
Är olyckan framme, har man inte lång tid på sig. Vi fick se en film med brandförsök. Det tog tre och en halv minut för ett vardagsrum att bli utbränt där branden började i en fåtölj som stod vid fönstret (gardinerna) och öppen dörr.
Som sagt, man kan bli mörkrädd för mindre.
Söndag 18 apr 2010, 12:40
Det blåser kallt väder över fälten. Grått och kulet. Egentligen har jag ingen lust, att jobba ute, men det finns alltid vissa måsten.
Igår handlade det om att tömma en lånad kärra på extra prima matjord. I en vecka har kärran stått här med sin värdefulla last. Vädret har varit soligt och ypperligt, men så mycket har kommit i vägen. Udda vecka betyder full tisdag med pyssel- och hantverk på eftermiddagen och skrivarkurs på kvällen. Onsdagen gick åt till lyrikvännerna. Torsdagen var vikt åt ett barnbarns femårskalas, men det blev framskjutet så jag fick ta till reservplanen.
Jag var inbjuden att lyssna på ett föredrag: Vad är det vi äter? Jag har böckerna, men det är roligare att få innehållet presenterat. I samma inbjudan fanns prova-på-möjligheter för sidenmålning och decoupage. Jag noterade fel i almanackan, så jag missade föredraget. Det blev i alla fall en trevlig stund och annorlunda underlag för lilla pappslöjden. Hittills har jag mest jobbat med glas, porslin och trä som underlag. Här hade ledarna med sig spända taveldukar och enkla anteckningsböcker. En servett med ett trevligt igelkottspar blev en söt tavla och nu har jag en liten anteckningsbok med en ros, alldeles lagom för handväskan. Och så blev det tillfälle att byta till sig några fina servetter.
På kvällen blev det en trädgårdsaktivitet. Röda Korset hade en kurs i kransbindning hos Annalenas Blommor i Rånnaväg. Kransen blev ett fint hjärta av björkris, näver och tjärsnöre plus lite pynt att sätta på dörren och så tog jag med mig några utekrukor och fyllde med högt, lågt, hängande och klängande. Det går så lätt att fixa till när allt finns till hands.
Fredagen försvann i en lång promenad. (Här finns vissa depåer, som jag vill tömma.) Idag ska barnkalaset äntligen bli av, därför blev det att ta skeden i vacker hand och tömma kärran igår. En lätt duns fick mig att se upp och där landade vårens första sädesärla. – Välkommen tillbaka lilla vän! Skönt att se dig igen! Det blev ny lust till spadtag. Jag grävde upp runt klätterväxterna vid hundgården för att bjuda på den nya fina jorden. Så föddes tanken, att här kan det passa med en rabatt. Eftersom jag har problem med ryggen, vore det lögn att säga att vips, så hade jag grävt en rabatt. Jag stretade på, sambon snickrade till en ram till jordhögen. Medan vi lastade av, passade vi på att blanda i säckar hemburen planteringsjord.
Medan jag grävde upp för den nya rabatten, var det många tankar som kom och gick. Min första täppa var två, en på framsidan och en på baksidan om det lilla radhuset. Det är snart fyrtio år sedan, jag ville planera men ännu ringer X: ets kommentar – Jag asfalterar min halva och målar den grön, så kan du göra vad du vill med resten! Det blev ingen asfalt, men det blev inte heller något långt förhållande. Under grävandet kom jag på, att jag hade några fina mandelpotatisar som grott. Här var ett ypperligt tillfälle och plats att stoppa ner dem. Av bara farten rensade jag ur mina lastkragsbäddar. I en av dem har jag kvar några palsternackor från i fjol. Den fyllde jag med charlottenlök och rödlök. Nu är det bara att vänta på löksoppa med palsternacka och potatis.
Fast medan jag väntar, är det många spadtag som kan tas. Målet är att omvandla så mycket gräsmatta som möjligt till (nästan) underhållsfria planteringar. Och medan ryggen återhämtar sig passar jag på att njuta - ärlan är ju här…
Onsdag 07 apr 2010, 22:44
Vad trött jag blir på dessa bondfångare som härjar inom IT-branschen. Äntligen har jag blivit av med ett hemsideshotell som höll sig kvar med näbbar och klor.
Då dyker nästa oseriösa företag upp. 118 700 SMS, Webb & Telefoni AB. De hade en annons om att gratis få finnas i deras företagsregister. Jag fyllde i uppgifterna och skrev med stora bokstäver, DETTA GÄLLER UNDER FÖRUTSÄTTNING ATT DET ÄR GRATIS! Det dröjde inte länge innan det kom en faktura på 1244 kronor. Det anser inte jag vara gratis. Jag kontaktade företaget och annullerade ordern och påpekade mitt villkor för deltagande. Efter ett tag kom det en påminnelse. Den skickade jag tillbaka med samma kommentar.
Idag kom ett brev från ett stort inkassoföretag med krav att inkassera summan plus ränta och inkassokostnad. Är det för bra för att vara sant, är det inte sant. Men nog inbillade jag mig att man måste ta hänsyn till eventuellt blivande kunds kommentar. Dessutom är uppgifterna som de lagt in på sin sida felaktiga.
Har du egen erfarenhet att detta – dessa?
Tisdag 06 apr 2010, 12:54
Inte anade jag, förra veckan när jag var på kortkurs i ympning, att jag så snart skulle vara tvungen att använda kunskaperna och ympmaterialet.
Påsken ha varit lugn och fridfull och vi har bara varit lite bortresta. Det har blivit tid för att inspektera trädgården. Inom loppet av en vecka försvann även de mest kompakta drivorna. Kvar finns spåren efter sorkens framfart, många gångar med tillhörande jordhögar har den åstadkommit. De nyplanterade fruktträdens små kronor låg som dukade bord för hararna. De var i alla fall artiga och lämnade sina visitkort.
Aroman var det träd som föll dem bäst i smaken. Små ynka stumpar hade haren lämnat. Det var ett otroligt pilljobb att få fast ympkvistarna. Blodvite uppstod, inte bara en gång. Tuben med ympbalsam öppnade sig i fel ände. Jag kämpade med hatten och när jag upptäckte vad som hänt, hade jag jackärmen full med klet. Om min ympning lyckades, har vi nu i stället ett familjeträd med Belle de Boskop, astrakan, Citronäpple och Transparent de Crueller. På vårt andra befintliga träd, Cox Orange, hade han lämnat två hela grenar, så där finns chansen att det kommer nya kvistar. Men en krona med bara två grenar, nja därför försökte jag mig på en okulering med Astrakan, med nytt blodvite…
Det lär vara fel årstid för okulering, att kränga in en ymp innanför barken, men skadan är ändå så stor, att det inte lär bli värre av mitt experiment. Plommon, körsbär och päron hade sluppit påhälsning.
Det är något otroligt hur vass en liten fickkniv kan vara. I morgon är det kurs i beskärning, då är det andra verktyg som gäller, men då gör jag nog som jag brukar, låter andra göra jobbet medan jag leder det…
Patrick Hjertén
Jag är en kreativ, matglad, bokslukande och känslosam pratkvarn. En kort summering av vissa facetter av min personlighet men eftersom det lilla aldrig skulle accepteras av redaktionen är det väl lika bra att jag fortsätter. Jag kommer ursprungligen från Ulricehamnstrakten och efter en runda i London och studier i Göteborg återvände jag till Ulricehamn för att arbeta som lärare i engelska och företagsekonomiska ämnen på Tingsholmsgymnasiet. Med andra ord är jag tillbaka på brottsplatsen. Att skriva ger mig ett oerhört nöje och därför hoppade jag på tåget vad det gäller att blogga på UT:s hemsida. Jag kommer att delge er bitar om saker som roar mig, saker som gör mig förbannad och ett och annat tips som ni antingen kan anamma eller förkasta. En kollega till mig säger alltid att jag har en väldigt cynisk och torr humor, vilket ni nog kommer att upptäcka.
Ingrid Saarva
Ingrid Saarva, född Jansson, 60+. Egenföretagare med inriktning på det skrivna och talade ordet. Jag är relativt nyinflyttad i Ulricehamns kommun, Götåkra, en trakt, dit jag inte har några andra bindningar än praktiska och, numera, känslomässiga. Jag har en holistisk livsåskådning, ser det hela i det lilla och det lilla i det hela. Jag är kroniskt nyfiken och har bara lämnat skolbänken rent praktiskt, jag önskar alla och mig själv ett livslångt lärande. I grunden är jag en humanist med teknisk, ekonomisk och social inriktning och utbildning. Min familj är min särbo, två söner, barnbarn, svärdöttrar och syskon. Min schäfer Kyra är min friskvårdare. Min bäste massör är katten Gustaf. Min blogg är funderingar om vardag och guldkorn - allt som gör livet värt att leva och lite till. Ädelt vin mognar långsamt, låt oss mogna tillsammans!
Anders Rosenberg
Det började med berättelser. Med sagor, historier, serietidningar, romaner som alla var berättelser. Så småningom upptäckte jag tjusningen i att själv försöka skriva.
Sedan har jag fortsatt försöka skriva, och mest lärt mig att det skrivna ordet bara är en blek kopia av det talade. Men att det ändå kan vara förvånansvärt starkt.
Här vill jag emellertid undvika starka ord. Jag kommer att skriva om sådan jag möter i mitt liv. Av nödvändighet blir det lokalt, för jag rör mig sällan utanför tidningens spridningsområde. Om stort och smått blir det, mestadels smått och om någon finner det mödan värt att läsa det blir jag i ärlighetens namn lite glad.
Annars ägnar jag mig åt att vara 33 år. De sista fyra har jag arbetat som journalist på Ulricehamns Tidning.
Till exempel tycker jag bättre om att vispa grädde för hand än med elvisp. En gång i tiden var jag rätt hyfsad på att dansa Argentinsk tango och jag försöker ibland lära mig att skriva haikudikter. Fast nu blir det mest en och annan joggingtur.
anders.rosenberg@ut.se
Caroline Ljungberg
Jag heter Caroline. Är en 20 årig sprallig tjej som funderar och vill ganska mycket. Känns lite kul att andra ska kunna ta del utav det man går och funderar över eller det som händer och kanske till och med kunna identifiera sig lite i det man skriver. Jag kommer att skriva om allt möjligt som händer eller som man går och tänker på när man är i min ålder, ganska mycket med andra ord! Ni kommer dels att kunna följa hur det går med min distansutbildning där jag kommer att läsa till alternativ hudvårdare och allt annat möjligt som kan inträffa under en helt vanlig dag! Ni kommer säkerligen få läsa massor om mina klantigheter eftersom jag är ungefär lika smidig som ett kylskåp! Jag älskar att ha många saker i luften och jag kommer att skriva mycket om tiden efter min student, och vad jag har lärt mig av den. Det är en hel del man har mognat under bara ett år kan jag tala om! Hjälp... ett helt år har gått sedan dess redan!. Allt går så fort nuförtiden… eller hur? Kram / Carro
Huvudnyheter just nu
LÄS MER
