Kärlek är som snö ibland
Lördag 12 sep 2009, 17:50
Jag och mina jämförelser.
Jag har precis läst ett kapitel i en bok om olika kärlekar... och om olika typer av kärlek...
Vem myntade ens begreppet liksom? kär och lek. För vissa kanske det är en lek... men för de flesta är det ju på fullaste allvar så länge man befinner sig i det. Kan det vara så att man vill så mycket att det bara blir fel? Eller är det en fas som ingår i kärlek som kallas: djävulsfasen? Jag vet att många klarar sig igenom den... men det är nog tufft.
på något tragiskt sätt känns det som att kärlek kan liknas vid snöfall ibland. Det är så himla vackert när det faller. Folk älskar snön och kan inte komma på något som är mysigare.. tills det når marken och smälter... och det enda folk har att komma med då är hur jobbigt det är med all slask som tränger in i skorna och blöter ner deras strumpor...
men nej... nu ska inte jag vara sån... det finns ju trots allt något som kallas livslång kärlek (med inslag av djävulsfaser lite här och där) men den varar trots allt hela livet för många människor. Jag beundrar dem. För kärlek är nog det svåraste som finns att hanskas med, det ska gudarna veta... men trots det så är det också det bästa i en människas liv...
Jag tror hemligheten till en livslång kärlek är simpel... Det lät som att jag skulle skriva svaret på hur man lyckas men det ska jag inte... för jag har inte det svaret. Men jag anar att jag en dag kan komma att lista ut det. Och då lovar jag att avslöja den hemligheten för hela världen...
För jag önskar ingen människa att vara olycklig.
Och om möjligtvis någon av er som läser detta själva har svaret så dela gärna med er av den informationen till mig.
men en sak vet jag faktiskt säkert.
det går om man kämpar.. och om man vill... men det är inte lätt.. och det är inte meningen att det ska vara lätt heller.
Kram
Lördag 12 sep 2009, 17:56
Jag fastnade i en väska idag och föll pladask på golvet... ja precis... gaska typiskt mig!
hur lyckas man med det? Hade jag filmat händelsen hade den varit en höjdare i en serie som till exempel American funniest home videos. Det hade ju varit kul att tjäna pengar på att vara som jag är... klantig alltså. Bra extraknäck sådär ibland.
men nja.. några pengar får jag nog inte för det.. jag får nöja mig med att bara vara som jag är.
Kram på er
Lördag 12 sep 2009, 17:50
Jag och mina jämförelser.
Jag har precis läst ett kapitel i en bok om olika kärlekar... och om olika typer av kärlek...
Vem myntade ens begreppet liksom? kär och lek. För vissa kanske det är en lek... men för de flesta är det ju på fullaste allvar så länge man befinner sig i det. Kan det vara så att man vill så mycket att det bara blir fel? Eller är det en fas som ingår i kärlek som kallas: djävulsfasen? Jag vet att många klarar sig igenom den... men det är nog tufft.
på något tragiskt sätt känns det som att kärlek kan liknas vid snöfall ibland. Det är så himla vackert när det faller. Folk älskar snön och kan inte komma på något som är mysigare.. tills det når marken och smälter... och det enda folk har att komma med då är hur jobbigt det är med all slask som tränger in i skorna och blöter ner deras strumpor...
men nej... nu ska inte jag vara sån... det finns ju trots allt något som kallas livslång kärlek (med inslag av djävulsfaser lite här och där) men den varar trots allt hela livet för många människor. Jag beundrar dem. För kärlek är nog det svåraste som finns att hanskas med, det ska gudarna veta... men trots det så är det också det bästa i en människas liv...
Jag tror hemligheten till en livslång kärlek är simpel... Det lät som att jag skulle skriva svaret på hur man lyckas men det ska jag inte... för jag har inte det svaret. Men jag anar att jag en dag kan komma att lista ut det. Och då lovar jag att avslöja den hemligheten för hela världen...
För jag önskar ingen människa att vara olycklig.
Och om möjligtvis någon av er som läser detta själva har svaret så dela gärna med er av den informationen till mig.
men en sak vet jag faktiskt säkert.
det går om man kämpar.. och om man vill... men det är inte lätt.. och det är inte meningen att det ska vara lätt heller.
Kram
Onsdag 12 aug 2009, 10:02
... Det kan man väl inte lära sig nog om... Många läser det för att kunna förstå sig på andra människor... Jag läser det nog mer för att kunna förstå mig på mig själv. Började läsa en bok igår och blev så himla glad.... Det finns en förklaring på alla beteenden och den är ganska logisk. Så om jag inte har tänkt logiskt tidigare så får jag väl börja nu...
Den logiska förklaringen till ett beteende får man bara acceptera och jobba med... Man kan inte gå runt och tycka illa om den viktigaste personen i ditt liv... Du själv alltså. Det slutar aldrig bra. Och många bara går runt och väntar på en speciell uppmärksamhet från andra som ska få oss att känna oss behövda och viktiga... Men ofta tycker man inte att man får den uppmärksamheten man vill ha och helt plötsligt tror man inte att man är viktig. Men så dumt! Det är man ju? Och den största uppmärksamheten mot sig själv ska också komma från sig själv. Men många ger inte sig själv minsta lilla uppmärksamhet utan snarare trycker ner sig själva... till botten! Och det är antagligen därför vi inte upplever att vi får tillräckligt med stöd från andra... Andras stöd räcker nog och blir över om man skulle lägga till den biten av stöd som du själv också borde ge dig.
Hade varit kul att kunna få folk att inse det genom att bara säga de orden. hm, nja... riktigt så enkelt är det ju inte, nej... men man måste ju börja någonstans
Kram på er
Måndag 10 aug 2009, 22:24
Japp... den måndagsmorgonen som jag bara ville spendera framför något roligt morgonprogram med en kaffe i handen slutade i en bil på väg hem från Halmstad. Nåja.. tänkte jag. Jag kommer ändå fram i tid att dricka en god kaffe innan jobbet... såvida det inte är ovanligt stora vägarbeten på gång... Och mycket riktigt, eftersom det mesta går emot mig den här månaden så vart det fullt av väg arbeten heeeela vägen hem. Som tur var blev det stopp utanför en bensinstation så att jag i alla fall fick mitt efterlängtade kaffe... Dock inte i min favoritkopp framför tv:n... utan framför bilratten strax innan smålandsstenar. Jaja... nu ska inte jag vara sån... klaga är liksom inte min grej känner jag. Jag tog nya tag och åkte i ilfart ner till jobbet så fort jag kom in i Ulricehamn. Det var åtminstone timat...
Väl inne på jobbet känner jag ett behov att nysa... vilket jag då gjorde... cirka 20 gånger i streck. Man var lite utmattad efter en sån attack, helt klart... Sedan var förkyldningen ett faktum... De få jag pratade med under dagen var alla lika vitsiga..
"Låter som du drabbats av svininfluensan, du! Haha"
Hmm.. nja. Skulle inte tro det...nej.. En dunderförkyldning är vad jag har åkt på och inget annat. Jag och förkyldningar går vanligtvis inte ihop så det ska bli spännande att se vad jag har att vänta mig inatt, förutom mina rinnande ögon och täppta näsa...
Till råga på allt har jag haft en förmåga att få folk extra irriterade på mig idag... som lite krydda på allt liksom. Det känns ju också... mindre bra. Men jag har väl blivit beskriven som ett irritationsobjekt större delen av livet, så jag börjar väl bli van.
Nu tänker ni säkert... Varför ett irritationsobjekt?.... Du blir mer ihågkommen då... speciellt när folk i efterhand kommer på hur rätt man hade och hur irriterade de var just för att man hade rätt.....
Stå på er... Ni kan och behöver inte vara något annat än er själva.
kram på er
Söndag 02 aug 2009, 13:03
Jag blir galen när jag börjar tänka på vissa saker som jag inte får en förklaring till...
Varför har vi veckodagar?
Vissa säger att Gud skapade dagen på en måndag... gjorde nåt annat under tisdag, onsdag, torsdag, fredag och sördag och sedan vilade på söndagen...
Men för mig som inte tror på Gud räcker ju inte den förklaringen...
Personligen tycker jag bara att det är stressande att ha namn på veckodagarna. Det hör man ju att många andra också tycker..
" Jaha... Då vart det Måndag igen. *suck* "
Så låter det varenda måndag !
Vad är det för fel på Måndag? Nu är det liksom försent att börja prata bra om måndagar för alla har redan vant sig vid att dom är pest och pina och innebär en ny arbetsvecka. Men tänk om man skulle vända på det... Att veckan började med söndag? eller att Lördag bytte namn till Tisdag?
Jag kan avslöja att det hade aldrig gått... Namnen på veckodagarna är så psykologiskt inprintade så måndag kommer alltid vara lika jobbig. Därför kanske det vore bättre att inte ha några namn på veckodagarna eller kanske inte ens leva efter veckointervall. det hade väl kanske ställt till det lite i arbetslivet för folk men tänk vad skönt att bara leva dag för dag och att man går framåt hela tiden...
Haha... det är nog den tokigaste tanke jag har haft någon gång... men visst hade det varit skönt.
Kram
Söndag 02 aug 2009, 12:46
Det är verkligen helt otroligt hur olika människor tänker... Visst, det är tur att alla är olika... det tycker jag verkligen. Men ibland kan man verkligen önska att man i alla fall förstod hur andra tänker. För oftast tycker man i alla fall av missförstånd att man själv har den rätta åsikten. Men det har man ju också? Missförstånd startar väl för att man inte förstår varandra? Och det är alltså den andras känslor eller tankesätt som man inte förstår... men de känslorna och det tankesättet formar ju den personen... Borde man inte bara blivit född med en egenskap att kunna förstå det? Den som verkar ha tyckt att det är jätteroligt med en massa småtjafs och uppfann fenomenet missförstånd kan ju gå och gömma sig någon stans och inte komma fram igen.... eller så kanske det bara finns inom alla... det kanske är det som är själva uppgiften med att alla är olika.... att man ska lära sig förstå hur andra tänker också... phuu.. vilket uppdrag. Jag som har fullt upp med att försöka förså hur jag själv tänker ;)
Men om man gör en liten ekvation av det hela kanske man förstår bättre...
Missförstånd x 2 + Förståelse x 2 = Lösning
Kram
Fredag 17 jul 2009, 23:51
Har det någonsin inneburit annat än problem för människor...?
Sen hör man bara från folk till höger och vänster:
"Varför blir allt alltid så fel när vi festar"
"Varför börjar vi alltid bråka när vi festar?"
"Varför blir det alltid missförstånd när vi festar?"
Gissa tre gånger brukar jag svara då.....
Drick måttligt eller låt bli... Det är mitt råd till alla som inte vet vart gränsen går.
Kram
Fredag 17 jul 2009, 23:46
Kan inte någon vara snäll och svara på den frågan...? Varför ska det vara så jäkla besvärligt och jobbigt att gråta?..
Jag kan tala om för er... att om det inte var så jäkla besvärligt så hade jag nog minsann gråtit minst en gång varje dag... Varför? För att det är skönt! Och nej... man behöver ingen anledning... Det är bara något folk har fått för sig...
"Varför gråter du?".... Finns inget varför... finns bara därför, ibland.
Men varför ska man gråta tårar? .. Och ett ännu större frågetecken... Om man nu bestämt måste gråta tårar... varför ska de vara fulla med salt?! Slutar ändå bara med ett uttorkat ansikte och svullna ögon....
Det går liksom inte dölja precis... och dessutom när man ändå är igång med alla nackdelar med att gråta... Man blir täppt också! Och kan inte säga ett ord utan att folk hör att man har gråtit...
" ja ä bara däppt i däsan, har inte gråtit........" brukar bortförklaringen vara...
Jisses... varför ska man behöva förklara sig....
kunde det inte bara vara lite mer diskret att gråta? Inga tårar, inget salt och så vidare......
Eller?.... men egentligen...utan tårar? Vad hade "gråta" då betytt?
Tisdag 14 jul 2009, 00:32
Tro det eller ej... Men ikväll har jag faktiskt tagit mig tid att bara sitta ner i en go fotölj och titta på tv. Till och med min kära mamma förvånas när hon ser mig framför tv:n och menar på att det måste varit minst 4 år sedan sist... Och det stämmer nog... Jag kom på mig själv att sitta och småskratta åt alla reklamer. Bland annat en reklam för ballerinakex där en massa kex står och dansar. Följt av min favoritreklam när jag var liten... Den där när en ängel sitter och äter bröd med Philadelfiaost på. Brukade fråga alla om de trodde att man åt philadelfiaost i himlen... någonstans hoppas jag nog fortfarande att man gör det. Hade kännts tryggt :)
Kram på er
Söndag 12 jul 2009, 22:25
Okej... jag erkänner. Jag förstår inte.
Jag vill förstå varenda människa som lever på den här jorden, och jag försöker göra det. Men ibland förstår jag inte. Därför är jag väldigt intresserad av psykologi... för att jag ska kunna förstå.
Jag har spenderat en stor del av mitt liv på att vara arg. (Det tror jag många har gjort) Och när jag säger en stor del av mitt liv... då menar jag en riktigt stor del. Tills jag fyllde 20 år och insåg att jag nog aldrig hade känns mig riktigt lycklig.
Därmed bestämde jag mig för att ändra på mitt tankesätt. Förr kunde jag spendera hela dagar med att vara arg på folk som gör andra eller sig själva illa på något sätt.. eller på hur orättvis världen är. Halva världen är fattig och andra halvan rik... hur rättvist är det egentligen?
jag ville rädda halva världen och ge dem all mat de behövde. men insåg att det är ett omöjligt uppdrag. Speciellt eftersom jag vill få allting gjort på en gång... Jag mådde till och med väldigt psykiskt dåligt över att världen ser ut som den gör... Men så en dag bestämde jag mig för att det fick vara nog... idag säger många att jag är naiv och att jag borde bli mer allmänbildad för att jag har valt att inte läsa om allt tråkigt som händer i tidningar, eller lyssna på tragiska nyheter på tv4 klockan 7 på morgonen och sen vara skit sur resten av dagen för att ingen hade något positivt att säga.. Naiv eller inte... men jag mår bättre utan det. jag är medveten om läget, men nu har jag mer energi till att försöka lägga kraft på bra saker.
Varför ser världen ut som den gör? Inte fasen är det för att hälften av världens befolkning är bra och den andra hälften dålig..? Det är naturligtvis på grund av brist på förståelse. vi kan inte förstå varandra... eller rättare sagt. Vi vill inte förstå varandra.
Det kommer alltid finnas människor som gör hemska saker... man kan inte förhindra det. Därför väljer jag att uppmärksamma de som gör något bra istället... bara genom det sparar man så enormt mycket energi så ni anar inte. Jag önskar bara att alla aggressioner från alla håll kunde försvinna. För önska kan man ju? Även om det är lika sant som att tomten finns att det kommer gå i uppfyllelse... Men tänk om vi bara kunde kämpa för rätt saker?... För förståelse och vänskap i stället för hat och krig? Tänk om alla tänkte så?...
Vill bara berätta hur det var när jag var på besök i ett litet land i Afrika. Ett land lika stort som skåne ungefär.. Hur som helst. I detta mini pytte lilla land fanns det så mycket som 7 olika stammar som alla trodde på olika saker. Det första jag tänkte när jag hörde detta var "vilket kaos det måste vara i det här landet... Att folk ens lever?"
Så var det inte. Oavsett vilken tro de hade så respekterade de varandra.. Muslimer firade jul med kristna och kritna firade buddhisternas högtider... De ville lära av varandra... Hur ovanligt är inte det? Och oavsett vilka åsikter de hade, så gjorde de inte varandra något ont...
Naivt eller inte... men är inte det en dröm att kämpa för... ?
Godnatt
Fredag 10 jul 2009, 05:07
Ibland ställs man inför vissa val... inför två olika vägar kan man säga... Men båda vägarna har en återvändsgränd.. Vilket val man än gör så slutar det inte som man ville... Dilemma? Ellerhur.
När jag var liten så blev vi tillsagda av våra lärare att skriva en historia med ett dilemma och jag kommer fortfarande ihåg den historien jag skrev då.
"En fiskare var ute på sjön för att fånga fisk till sin svältande familj. Han fick en fisk på kroken ganska så snabbt... och den lilla fiskens familj blev förkrossad och ville ha tillbaka honom i havet. Men fiskaren tog med sig fisken hem och sa till sin familj att äta. Fisken bad förtvivlat att han skulle få komma tillbaka till sin familj och grät och grät. Fiskarens samvete trädde fram och han ville verkligen hjälpa fisken tillbaka till sin familj. Men samtidigt ville han ge sin familj mat. Det slutade med att familjen åt upp fisken och drabbades istället av ett extremt dåligt samvete. De kände att de kanske hade klarat sig utan mat ett tag till och att de gjorde fel val... men samtidigt kanske familjen faktiskt hade svultit ihjäl utan den lilla fisken... Inget lyckligt slut oavsett vilket val som gjordes alltså..."
Det var det bästa dilemma jag kunde komma på då i 10 årsåldern....
.... Nu 11 år senare vet jag vad ett riktigt dilemma är....
Och jisses vad jag önskar att jag slapp göra ett val i en sån situation....
Men det är väl sånt man ska gå igenom i livet också.
Kram på er
Lördag 04 jul 2009, 03:06
Låter tragiskt. Inte menat så tragiskt som det låter. Sitter och lyssnar på en låt av Michael Jackson. Egentligen den enda jag brukar lyssna på av hans låtar. Trots det är det hemsk sorgligt om han dog en ensam död... Men är vi verkligen inte ensamma? Jag tror att vi är det tyvärr... oavsett om vi har våra vänner och vår familj nära oss så måste vi ta oss igenom allt själva mer eller mindre... Och jag tror att det är bra... tänk om alla andra gjorde valen åt oss och bestämde hur vi skulle leva våra liv. Hur lyckliga hade vi varit då? Inte alls.... det kanske var därför Michael Jackson dog olycklig... för att han inte fick bestämma själv hur han ville leva sitt liv... det gjorde hans fans och hans "personal". Är det kanske inte bäst att låta sig själv vara ensam i ens val... inte blanda in andras känslor och andras vilja... Man är dock aldrig ensam om man är med sig själv hela vägen fram... ibland tappar man bort sig, men springer snabbt ikapp sig själv igen....
Den som alltid stannar hos dig själv och den som aldrig ger upp på dig är du själv... Så ge aldrig upp... Visa hur bra du är... Tro bara på det själv också...
Godnattkram.
Söndag 21 jun 2009, 18:14
Jaaa... Det blev väl som det brukar bli på midsommar även detta året... Några glas vin i kroppen med andra ord... Kan ju vara trevligt just då, men ångesten av vad det gör med kroppen kommer ju som bekant dagen efter... Ja ni.. vad gör man? Jo man tar sig själv i kragen och ger sig ut på en två mils runda med en god vän... Då är i alla fall ett par kalorier borta från kroppen efteråt. Det blev två underbara mil i lite småregn, men det gör inget! Jag har lärt mig att älska regn... Det blir man så illa tvungen till att göra när man bor i västra götaland ;)
Jag har i vilket fall som helst fått upp min motivation till att röra mig igen efter många händelser i livet och det är ganska skönt att känna att man återhämtar sig så småningom :) Efter regn kommer ju sol trots allt... men lär man sig att älska regn som jag försöker göra så gott det går... ja, då blir inte problemen så svåra som det går att göra dem...
Kram!
Onsdag 17 jun 2009, 23:32
Jag har en vän... som är så underbar att det inte går sätta ord på det. Hon flyttade hit från nyköping för ett par år sedan utan att känna någon och har jobbat upp ett liv här på så kort tid och det tycker jag är fantastiskt.
Hur som helst gick vi en promnad hon och jag idag... och det lyckas alltid bli massor av djupa samtal :)
I dag kom vi på att man kan få livet till att vara något väldigt jobbigt och ansträngande om man vill... Om man ser det från den synvinkel som säger att det är jobbigt att göra alla val själv och bygga upp ett liv...
"kan inte någon annan bara göra alla val åt en så det blir rätt från början?" tänker man ofta...
Men varför blir det fel val då? Jo... för att man inte gör de val som man själv tror på.. de val som gör en lycklig... Man kan också få livet till något väldigt spännande, lätt och givande! Vet ni varför?.. jo.. just för att man gör alla valen själv! Du väljer vad du vill göra med ditt liv.. ingen säger åt dig vad du ska göra... så ta chansen och gör något bra av det för guds skull! Tänk inte på vad andra tycker eller tror... gör det som känns bäst för dig, för du är den viktigaste personen i ditt liv... När man har kommit på det och lever efter det... då tror jag att man har kommit en bra bit in på vägen som kallas "lycka"
Kram på er
Måndag 15 jun 2009, 22:31
I lördags var man ledig då... absolut ett läge att hitta på något som man inte gör varje dag annars... som att ta bilen ner till Halmstad på ett litet besök ?
Hur som helst... Lördagens väder var inte något att hänga i julgranen.. Ytterligare en anledning till att hitta på något skoj. Bilturen fortsatte med ständigt regn... men vi var inte bittra! Ett stop i Smålandsstenar för att handla lite energigivande juicer och annat smått och gott och sedan bar det av igen. Nog nära Halmstad ser man bara ett slut på det tjocka molntäcket som verkade ha förföljt oss från Ulricehamn och så långt bort man kunde se fanns bara en stor öppen blå himmel. Märkligt att solen bara var två timmar bort, ellerhur? Det blev alltså en solig dag vid havet i Tylösand och enda känslan var bara... Det här är livet :)
Kram på er
Torsdag 04 jun 2009, 13:53
I fredags tog tredje årets gymnasieelever studenten och det kändes verkligen som att det var igår man stod där själv på trappan och väntade på att få springa ner... det känns helt sjukt att det var två år sen? Det kan liksom inte stämma riktigt... känns det som. Vart tog tiden vägen?
man blir hur som helst så lycklig varje gång man ser hur glada alla studenter är... Måste vara bästa dagen i ungdomen... Då vet man heller inte riktigt vad livet innebär efter studenten. Inte bara en dans på rosor vill jag lova! men det måste man upptäcka själv så småningom.
Blev lite nostalgisk här om dagen när jag tänkte tillbaka på allt och hittade då min balklänning. Och tro det eller ej!... men jag kom faktiskt fortfarande i den ;) ... som att det var igår..
Kram på er
Tisdag 12 maj 2009, 23:49
Jaaa... vilken tur att jag är så skicklig på att leta upp det snabbt igen.
Jag har lärt mig... lite grann... men bara lite... men hur lär man sig på bästa sätt egentligen? Genom att vara med om mycket? genom att höra andras berättelser om livet? Genom att analysera?... hur lär man sig vad man egentligen vill ha?
Stor fråga!
De flesta människor har svårigheter att hitta sig själv fullt ut... (en av dem är fortfarande jag, men som sagt... jag lär mig, sakta men säkert) och när de tror att de äntligen hittat vad de söker i livet.. så inser de att det var långt ifrån vad de egentligen behövde i längden?
Man söker egenskaper hos andra som man saknar i sig själv och hoppas på att andras egenskaper ska kunna komplettera ens egna brister... funkar kanske ett tag, men inte i längden. en del förälskar sig till och med i egenskaperna hos andra och inte i själva personligheten som helhet. (Varning! Detta beteende kan och kommer att såra någon!)
Livet kommer alltid att leka kurra gömma med oss... det vill att vi ska leta.. och vi vill finna!
Stor hemlighet...
...det finns inte ett enda fall där en annan människa eller en sak kan fullända ditt liv om du inte har hittat dig själv först... det är alltså inte själva livet vi borde leta efter i någon annan... Livet finns hela tiden runt omkring oss, men vi missar gärna det i jakten på lycka.
Det är vart vi själva är vi ska ta reda på.. vart i livet står vi? Att fråga sig själv: Vem är jag? är bättre i de flesta fall än : Vem behöver jag? När du vet vem du är, vet du även vad du behöver...
Lättare sagt än gjort, ellerhur?
Jag har i vilket fall som helst kommit på en sak ikväll. Inte precis vem jag är... men vad jag behöver. Och det var inte i närheten av vad jag trodde att jag behövde.
Så nu är jag det på spåret igen... Livet.
Nattkram på er
/ C
Söndag 10 maj 2009, 12:32
Nej tydligen inte.... 21 år och ändå... inte tillräckligt gammal.
Efter att vi stängt på jobbet klockan 22:00 i går kände jag och en kompis att ett glas vin skulle sitta fint såhär på lördagskvällen. Tog oss en tripp ner till bryggan (Vårt nya mysställe) och överraskas av att de ber om leg. Men glada för detta tar vi upp våra små körkort och överraskas än en gång av att de ber oss komma tillbaka en annan kväll... det visar sig då att vi måste vara 25 år för att komma in efter klockan 22:00... visst, det var bara att acceptera... Vi gick därifrån och hamnade på Kinarestaurangen som jag bara fullkommligt älskar! Och tänkte inte mer på detta med att jag helt enkelt var för ung för att komma in på ett ställe i en stad där det bor ca: 10 000 personer. Tills jag pratade med mina jämnåriga kompisar dagen efter.
Jag: "Hade ni skoj igår? Vad gjorde ni?"
Kompisen: "VI satte oss på bryggan och drack lite vin och hade trevligt"
Jag: "Jaså? När gick ni dit då?"
Kompisen: "Nja, klockan var väl runt elva halv tolv på kvällen"
Det måste alltså vara mig det är fel på? ;) haha
Kram
Söndag 10 maj 2009, 12:18
Latin är det... "Amor Fati" Och betyder kärleken till ödet... Jag är ju en av de som faktiskt tror att alla saker någonstans någon gång blir bra i slutänden... Jag vill gärna tro att allt har en mening och att även dåliga saker som händer i ens liv måste hända för att det ska bli som det är tänkt att bli helt enkelt... På något sätt mår man så mycket bättre av att tänka så.. Så många kriser och tråkigheter som händer i allas liv... så måste man ha ett litet knep för att kunna resa sig gång på gång...
Olycklig kärlek, Arbetslöshet, förlust av någon närstående, förlust av ett husdjur, Sjukdom, med mera.... alla vet vi ju hur det känns? I alla fall har vi alla varit med om någon utav dessa saker. Då känner jag såhär... Bättre tänka: okej... det var såhär det skulle bli... än att gräva ner sig totalt och inte veta hur man ska ta sig upp igen... Det hjälper mig i alla fall
Den där texten "Amor Fati" Ska därför snart få sitta fast fint på min handled i form av en tatuering....
Kram på er
Fredag 01 maj 2009, 12:14
Jaaa... den rubriken låter väl sådär trevlig.... spikmatta? Hur i hela världen kan något som låter så brutalt vara så otroligt bra för hela kroppen?
Jag brukar vandra in på Life butiken lite då och då eftersom jag bara stortrivs i den miljön och blir lugn av att bara komma in där...
Har funderat de sista gångerna jag varit där på att köpa en sådan där.... spikmatta! Men inte vågat riktigt.... Sedan tog jag äntligen mitt förnuft till fånga efter den 25 april där någon gång (löning med andra ord) och köpte den! Och jag ska säga er... att även om den hade kostat en förmögenhet så hade jag inte tvekat nu när jag vet hur bra man mår av det... Men hur kan det fungera egentligen? Att ligga på en massa taggar? Men... När till och med min mamma, som är skeptisk till sådant i vanliga fall, blev helt såld på den... Då är det verkligen något bra!
Så alla som har ryggont, är trötta och har svårt att sova.... nu vet ni vad som bör vara eran nästa investering :)
Kram
Patrick Hjertén
Jag är en kreativ, matglad, bokslukande och känslosam pratkvarn. En kort summering av vissa facetter av min personlighet men eftersom det lilla aldrig skulle accepteras av redaktionen är det väl lika bra att jag fortsätter. Jag kommer ursprungligen från Ulricehamnstrakten och efter en runda i London och studier i Göteborg återvände jag till Ulricehamn för att arbeta som lärare i engelska och företagsekonomiska ämnen på Tingsholmsgymnasiet. Med andra ord är jag tillbaka på brottsplatsen. Att skriva ger mig ett oerhört nöje och därför hoppade jag på tåget vad det gäller att blogga på UT:s hemsida. Jag kommer att delge er bitar om saker som roar mig, saker som gör mig förbannad och ett och annat tips som ni antingen kan anamma eller förkasta. En kollega till mig säger alltid att jag har en väldigt cynisk och torr humor, vilket ni nog kommer att upptäcka.
Ingrid Saarva
Ingrid Saarva, född Jansson, 60+. Egenföretagare med inriktning på det skrivna och talade ordet. Jag är relativt nyinflyttad i Ulricehamns kommun, Götåkra, en trakt, dit jag inte har några andra bindningar än praktiska och, numera, känslomässiga. Jag har en holistisk livsåskådning, ser det hela i det lilla och det lilla i det hela. Jag är kroniskt nyfiken och har bara lämnat skolbänken rent praktiskt, jag önskar alla och mig själv ett livslångt lärande. I grunden är jag en humanist med teknisk, ekonomisk och social inriktning och utbildning. Min familj är min särbo, två söner, barnbarn, svärdöttrar och syskon. Min schäfer Kyra är min friskvårdare. Min bäste massör är katten Gustaf. Min blogg är funderingar om vardag och guldkorn - allt som gör livet värt att leva och lite till. Ädelt vin mognar långsamt, låt oss mogna tillsammans!
Anders Rosenberg
Det började med berättelser. Med sagor, historier, serietidningar, romaner som alla var berättelser. Så småningom upptäckte jag tjusningen i att själv försöka skriva.
Sedan har jag fortsatt försöka skriva, och mest lärt mig att det skrivna ordet bara är en blek kopia av det talade. Men att det ändå kan vara förvånansvärt starkt.
Här vill jag emellertid undvika starka ord. Jag kommer att skriva om sådan jag möter i mitt liv. Av nödvändighet blir det lokalt, för jag rör mig sällan utanför tidningens spridningsområde. Om stort och smått blir det, mestadels smått och om någon finner det mödan värt att läsa det blir jag i ärlighetens namn lite glad.
Annars ägnar jag mig åt att vara 33 år. De sista fyra har jag arbetat som journalist på Ulricehamns Tidning.
Till exempel tycker jag bättre om att vispa grädde för hand än med elvisp. En gång i tiden var jag rätt hyfsad på att dansa Argentinsk tango och jag försöker ibland lära mig att skriva haikudikter. Fast nu blir det mest en och annan joggingtur.
anders.rosenberg@ut.se
Caroline Ljungberg
Jag heter Caroline. Är en 20 årig sprallig tjej som funderar och vill ganska mycket. Känns lite kul att andra ska kunna ta del utav det man går och funderar över eller det som händer och kanske till och med kunna identifiera sig lite i det man skriver. Jag kommer att skriva om allt möjligt som händer eller som man går och tänker på när man är i min ålder, ganska mycket med andra ord! Ni kommer dels att kunna följa hur det går med min distansutbildning där jag kommer att läsa till alternativ hudvårdare och allt annat möjligt som kan inträffa under en helt vanlig dag! Ni kommer säkerligen få läsa massor om mina klantigheter eftersom jag är ungefär lika smidig som ett kylskåp! Jag älskar att ha många saker i luften och jag kommer att skriva mycket om tiden efter min student, och vad jag har lärt mig av den. Det är en hel del man har mognat under bara ett år kan jag tala om! Hjälp... ett helt år har gått sedan dess redan!. Allt går så fort nuförtiden… eller hur? Kram / Carro
Huvudnyheter just nu
