UT på twitter

Onsdag 06 apr 2011, 13:48


Filmjölk och folkrace

Torsdag 28 okt 2010, 09:26

Fågeln låg på rygg, i blomman jag fått av banken, och sakta öppnade den och stängde munnen.

Jag höll en tidning som skydd framför mig ifall den skulle kvickna till och böjde mig över den och öppnade fönstret, för att sedan raskt lyfta ut hela blomman i trädgården.

När jag tittade efter några minuter senare låg den inte kvar.

Men pelletspannan fungerar inte. Och min kalops gick upp i rök på sätt och vis.

Men jag har bakat bullar för första gången i livet, och jag har varit på folkrace för första gången i livet, och så har jag målat luciatåg i dimma också liksom för att föregå med gott exempel. Men målat har jag gjort förut och jag ska inte säga att jag är dålig för det får man inte säga men då kan man säga så här och så har man sagt det ändå.

Vi gick där vid motorbanan jag och femåringen och tittade med stora ögon på grus som skvätte, färgglada buckliga bilar och gaffeltrucken som hämtade vraken. Dit går jag gärna igen. Bullar bakar jag gärna igen, och filmjölksbröd förresten.

Det vore något, filmjölksmackor vid motorbanan.

Önskar jag fick köra folkrace någon gång.


Bröd och krig

Söndag 17 okt 2010, 20:06

Jag fastnar på vissa ställen.

När jag går där i mataffären och ska handla bröd fastnar jag ofelbart, stannar upp, står där och stirrar upp och ner, fram och tillbaka bland grovt, fröigt och vitt.

Samma sak när jag kommer till tandborstarna. Samma fenomen. Blir stående. Krokiga, räfflade, böjliga med vågiga strån av olika material.

Och jag kan inte sätta fingret på varför jag fastnar. Förmodligen beror det på att utbudet är så väldigt stort samtidigt som skillnaderna för mig är så små. När jag sedan går därifrån med en borste och en limpa har jag en underlig känsla i bakhuvudet av att ha blivit lurad, av att ha köpt något i grunden väldigt enkelt som någon försöker slå i mig är väldigt komplicerat.

Konsumerar en del just nu, inte bara bröd och borstar. Köpte fem stycken krigsfilmer och såg en av dem, den tre timmar långa Vinterkriget. Den var väldigt bra. Dock var det många träd som föll, som sköts av, kanske några för mycket om jag nu ska ha en åsikt.

Fast jag trodde hela tiden att jag såg Okänd soldat. Upptäckte först när filmen var slut att jag hade sett den andra finska krigsfilmen.

Försökte häromdagen laga ett par jeans också, som gått sönder i grenen. Det var svårt. Pusslade också ihop alla barnens pussel för att se om några bitar fattades, städade garderoben samt började använda tandtråd igen.

Liksom ett försök att ta tag i livet.

Minns att jag en gång skrev om en flyktingfamilj som gömde sig i missionskyrkan i Trädet. De satt där och pusslade. Tyska slott tror jag det var.

Fastnar jag på pussel slutar jag, fastnar jag i böcker brukar jag också sluta. Vissa saker har jag inte tålamod med.

Som jeans.

Men bröd måste man ju ha.


Kiss och bajs nu igen

Torsdag 30 sep 2010, 20:59

Senast var det jättar som slogs med träd, nu var det stridsflygplan som bråkade.

Aldrig får vi lugn och ro när vi går till vindskyddet i skogen.

Nu är det rätt fint ändå. Vi brukar snubbla på rötterna, hoppa över bäcken, titta på myrorna och äta en bulle på vindskyddets tak. Om det då mullrar lite i bakgrunden kan vi stå ut med.

Däremot har jag glömt tjusningen med pinnar.

Stora ska de vara, och tunga. Sedan ska man vifta med dem, skjuta med dem och slå dem mot marken och mot träd så att lillebror bara med tur och pappa som mänsklig sköld klarar livhanken.

Nä, jag har inte glömt tjusningen med pinnar, det är bara så dubbelt allting numera.

Som att skrika i skogen. Det ska man väl inte? Eller?

Jag hyschar och hyschar men utan resultat och kanske är det för att jag inte är så trovärdig, för man måste väl få skrika av sig lite ändå.

Det gjorde ju Ronja i skogen.

Till sist skrek de i det där röret som ligger vid Lassalyckan och det var så roligt att jag inte ens orkade låtsas utan nästan skrek själv också. Fast bara nästan.

Sedan bajsade lillen, så vi lånade en blöja, bytte bland barren och åkte hem och badade.

Då hade jag ett sådant där ögonblick, när den store satt och bläddrade i en bok och lyssnade på Carola och den lille plaskade tyst i badet. Själv satt jag på badrumsgolvet och kände något trevligt. Jag tror det var frid.

Frid till Främling. Det är något med Carola som får mig känna trygghet.

Men sedan skulle lillen duschas och det gillade han inte. Han skrek åt mig och när allt var klart gick han ner i hallen och kissade på mina skor.

Det fick mig att tänka på någon dikt långt i bakhuvudet om någon stackars pojk som fryser och kissar i sina skor. När jag sedan försökte googla fram den hamnade jag bara på Kissies hemsida, där jag började överväga att delta i tävlingen "Vinn en dag med Kissie" som anordnas i samarbete med Risifrutti, enligt hemsidan.

Deprimerande.

Och nästa gång vi går till skogen vill jag att det ska vara tyst och lugnt.


Grönare höst

Onsdag 29 sep 2010, 15:43

Träd behöver inte tacksamhet. Det är min övertygelse.

Träd behöver vatten, sol, näring och koldioxid eller vad det nu är för något men inte tacksamhet.

Tänker på det eftersom jag har läst om en sådan där undersökning igen, vetenskaplig kanske, i alla fall populärvetenskaplig, om att natur får oss att må bättre. Till och med ett träd utanför kontorsfönstret är tillräckligt.

Därför fäster jag allt oftare blicken på det lilla trädet här utanför som nu blir allt gulare mot den rosa bakgrunden som Hemmakvällshuset erbjuder. Sedan är det lätt att börja titta på folklivet också, där nere på Järnvägstorget och Storgatan. Mamma med två studsande rosa tjejer, två gråa gubbar på bänkarna vid thairestaurangen. Mamman är stressad men gubbarna är glada för att få vara friska, det syns ända hit upp, även om de har sina krämpor.

Om folklivet blir gulare vet jag inte. Lite blåare kanske, möjligtvis en aning grönare, trots att hösten kommer.

Min soptunna är grön och häromdagen när jag skulle gå till jobbet såg jag att två grannar hade dragit ut sina soptunnor.

Förnuftsmässigt visste jag att sopbilen inte skulle komma förrän nästa vecka, men två grannar kan väl inte ha fel, så jag drar väl ut vår tunna också, tänkte jag.

När jag sedan stod där med soptunnan i handen kom jag på det. En av grannarna ska snart resa bort, därför har de dragit ut sin tunna en vecka i förväg. Detta fick en annan granne att dra ut sin, vilket alltså jag också höll på att göra.

Så jag tänker inte så mycket själv alltså. Följer flocken bara.

Funderade ett tag på att låta min tunna stå för att se om jag kunde få med mig fler grannar på det sättet, men lade ner. Kändes lite oetiskt på något vis.

Gick till jobbet istället och satte mig att titta på mitt träd.


Äpplen

Lördag 25 sep 2010, 14:03

Det är den där tiden på året nu.

Den där tiden när jag försöker sparka igång pelletspannan, när jag försöker göra en bra äppelkaka och när jag försöker hålla mig frisk.

Den där tiden när ungdomar försöker kränga jultidningar och barnen försöker kränga av sig stövlarna.

Tiden när båten ska upp, när trädgårdsmöblerna ska in och mössan fram.

Tiden när löven blir gula, kvällarna svarta och portvinet är extra rött.

Tiden när morgonen är trött, gräset blött och honungen söt.

Böckerna bra, ljusen tända och inte längre allt kan hända. Som det kunde i juli.

Om det inte vore för november. Då hade hösten varit rätt bra, som tid på året betraktat.


Segregation och händelser

Onsdag 22 sep 2010, 20:49

Valet bjuder på en del frågetecken. Varför är Socialdemokraterna nästan dubbelt så stora i valdistriktet Ulricehamn 2, som i valdistriktet Ulricehamn 4? Samtidigt är valdeltagandet nästan 10 procent lägre i Ulricehamn 2 än i Ulricehamn 4.

Det är inte bara mellan tätort och landsbygd det skiljer.

Och tänk att av alla de 14 671 röster som lagts är det bara 5 som lagts på något annat parti än de nio etablerade i kommunen. Bara 5.

Jag vet inte vilka partier det handlar om men klart är väl i alla fall att till exempel Feministiskt initiativ och Piratpartiet inte har samlat speciellt många röster i Ulricehamn.

Och hur kan Socialdemokraterna få fler röster men ändå mindre mandat?

Det finns en del att klura på.

Jag klurar dessutom på varför jag inte kom iväg på Rune Claessons utställning på museet. I artikeln om utställningen står det att han var en succé.

"Konstföreningen säger sig vara mycket glada att få ha tagit del av Rune Claessons konstnärsskap och humor.", står det i vår artikel om utställningen och det säger en del.

Leksaksutställning på gång och det var på tiden säger jag. Dessutom är det musik på biblioteket på fredag klockan femton.

Fredag klockan femton?

Petra Johansson och Daniel Axelsson tolkar Chris Whitley är det i alla fall. Jag har aldrig lyssnat på Chris Whitley men ändå. När det händer något i Ulricehamn gäller det att passa på.

Jag kanske förlägger en sen lunch till biblioteket på fredag.

Apropå musik och apropå vad som händer så tänker jag i helgen gå och se Toy Story 3 äntligen, eller framförallt lyssna till, eftersom Randy Newman har gjort musiken.


Det händer en del ändå

Onsdag 22 sep 2010, 20:48

Valet bjuder på en del frågetecken. Varför är Socialdemokraterna nästan dubbelt så stora i valdistriktet Ulricehamn 2, som i valdistriktet Ulricehamn 4? Samtidigt är valdeltagandet nästan 10 procent lägre i Ulricehamn 2 än i Ulricehamn 4.

Det är inte bara mellan tätort och landsbygd det är skillnad.

Och tänk att av alla de 14 671 röster som lagts är det bara 5 som lagts på något annat parti än de nio etablerade i kommunen. Bara 5.

Jag vet inte vilka partier det handlar om men klart är väl i alla fall att till exempel Feministiskt initiativ och Piratpartiet inte har samlat speciellt många röster i Ulricehamn.

Och hur kan Socialdemokraterna få fler röster men ändå mindre mandat?

Det finns en del att klura på.

Jag klurar dessutom på varför jag inte kom iväg till Rune Claessons utställning på museet. I artikeln om utställningen står det att han var en succé.

"Konstföreningen säger sig vara mycket glada att få ha tagit del av Rune Claessons konstnärsskap och humor.", står det i vår artikel om utställningen och det säger en del.

Leksaksutställning på gång och det var på tiden säger jag. Dessutom är det musik på biblioteket på fredag klockan femton.

Fredag klockan femton?

Petra Johansson och Daniel Axelsson tolkar Chris Whitley är det i alla fall. Jag har aldrig lyssnat på Chris Whitley men ändå. När det händer något i Ulricehamn gäller det att passa på. Jag kanske förlägger en sen lunch till biblioteket på fredag.

Apropå musik och apropå vad som händer så tänker jag i helgen gå och se Toy Story 3 äntligen, eller framförallt lyssna till, eftersom Randy Newman har gjort musiken.


Bajs och sopor

Torsdag 16 sep 2010, 09:18

Annars är jag rätt upptagen med att trycka ner innehållet i slaskhinken under diskbänken så att det går i ännu lite mer. Till sist har jag lagt ner mer kraft på att pressa samman innehållet i slaskhinken än vad det skulle ha krävts för att gå ut med soporna.

Jag slänger plasten från en falukorv, för en vanlig maträtt hemma hos mig är makaroner med falukorv. Inget ont om det egentligen, med ketchup och grönsaker blir det en måltid. Jag försökte bruka allvar häromdagen, och köpte lite oxfilé, för att med Mannerströms kokbok som hjälp göra lite biff stroganoff.

Nu imponerade det inte på tvååringen. Han stack hakan ovanför bordskanten, tittade på tallriken och sade:

– Nä men, bajs, vi får bajs.

Apropå oxfilé har jag för mig att en moderat skämtade om det förra valet. Jag jobbade under valkvällen och åkte runt till de olika partiernas valvakor. När jag klev in hos moderaterna ropade någon:

– Göm oxfilén, nu kommer tidningen.

Men jag kan ha fel.

Jag jobbade även valet 2002, fast då i Götene, för Lidköpingstidningen. Då skulle vi ha med valresultatet i papperstidningen och jag minns med värme hur jag som ung journalist stod i stadshuset och väntade ivrigt med hög puls och blicken på klockan. Så till sist kom resultatet. Jag fick ett par kommentarer från ett par politiker, sedan sprang jag till kontoret med en lapp i handen och hann på minuten skriva mina åttahundra tecken.

Vid sådana tillfällen är det roligt att göra tidning.

Det är det alltsomoftast.

Förutom när man står och trycker ner innehållet i slaskhinken istället för att gå ut med soporna.


Trevlig resa. Utropstecken.

Onsdag 15 sep 2010, 11:45

När jag skulle åka tåg i helgen började jag tänka på pussar.

Jag har inte åkt tåg på länge vilket gjorde det till ett äventyr. Satt där på en sådan där kurvig träbänk i en väntsal av rött tegel och tittade på alla resenärer med kaffe i pappmugg och glansiga magasin och lurar i öronen och hade ganska trevligt. Smålog faktiskt.

När det var dags gick jag ner för trapporna under spåren och det var där jag såg skylten. På ena sidan väggen stod det "Ersättningsbussar", på den andra sidan väggen stod det "Ersättningspussar". Någon hade justerat bokstaven b till ett p och uppnått en trevlig effekt.

Satte mig på min plats. På ljustavlan meddelade SJ att de önskade mig trevlig resa. Utropstecken.

"SJ önskar en trevlig resa!"

Sedan dunkade vi iväg förbi ensamma idrottsplatser, nerklottrade industribyggnader och träd.

Hade till råga på allt Siw Malmqvist i öronen och en egen pappmugg i handen men inget glansigt magasin. Istället en dagstidning där jag genom en slump läste att Siw Malmqvist har skrivit en bok om sig själv, som "tar sin början i trettiotalets statarliv och sträcker sig fram till dagens moderna välfärdssamhälle."

Inte så att jag skulle vilja pussa Siw Malmqvist men jag skulle vilja läsa hennes bok.

Nu läste jag om boken i stället och smålog åt SJ:s fina idé.

Istället för alla pussar man har missat tidigare i livet, som har kört i diket, kommit försent, frusit inne. Så kan man ta trappan upp till vänster på stationen i Linköping.

Där finns det Ersättningspussar att få.

Trevlig resa önskar SJ.

Utropstecken.


Den där Astrid

Tisdag 08 jun 2010, 08:11

Mina hål blir inte djupa nog. Så träden och buskarna växer inte som dom ska.

Trädgården är liksom bucklig.

Jag förstår mig inte på den allmänna meningen om maskrosor.

Här skriver jag bara för att få skriva dom istället för dem. Jag gillar inte att behöva skriva dem men lärarna på journalisthögskolan satte stor vikt vid det. Dem och namn.

Se för guds skull till att stava alla namn rätt och skriv inte dom utan dem. Där har ni det i sammanfattning, ett år ungefär.

Valkar i händerna får jag också, av grävandet, helt i onödan och den minste envisas med att sätta sig i hålen.

Ändå är det rätt trevligt att sitta och titta på alltihopa med en öl i näven. Det är julöl vars bäst före-datum går ut på tisdag så det gäller att ligga i.

Jag lyssnar på Ronja Rövardotter nu. Inte tittar utan lyssnar, ja nästan tjuvlyssnar. Men ser bara filmen i huvudet ändå, den fantastiska Börje Ahlstedt, och tänker tyvärr bara på att filmskaparna gick bort.

Vattna mycket, säger en kollega. Det kan rädda dem.

Den där Astrid.


Frisk i värme och sjuk i regn

Torsdag 03 jun 2010, 21:16

– Nu får man inte skriva vad man vill i tidningen längre, för jag är kung nu, sade femåringen och struttade runt helt naken med krona på huvudet.

Allt beror på att jag försökte berätta om nationaldagen.

Den är som en slags födelsedag, sade jag. Sveriges födelsedag.

Så långt allt väl, men sedan försökte jag fördjupa mig och det skulle jag inte ha gjort. Jag sade att man firar att vi fick tryckfrihet 1809, att man får skriva vad man vill i tidningen utan att kungen kan lägga sig i för mycket.

Därav den maktgalne censorn i mitt hus. Mina utläggningar hade han dessutom fått nog av och skulle genast slåss mot riddare på sitt rum istället.

Gick jag därför och pratade med den lille i stället, men han var fullt upptagen med att prata med kråkorna i trädgården.

– Kom till mig kråkan, sade han och sträckte ut händerna mot den.

– Kom till mig kråkan, fortsatte han.

Inte lyssnade han heller på mina invändningar mot att det där nog inte var en kråka. Eller att det var fönster ivägen.

Ingen lyssnar på mig längre, tänkte jag. Varmt och svettigt är det också.

Mindes med värme en dag för någon vecka sedan när vi alla tre satte oss på ytterdörrströskeln och såg på ösregnet. Jag deppade för att vi var sjuka så mycket hela tiden och de såg väl det för de brukar se sådant antar jag så de satt där med mig i tystnad en stund. Sedan sade femåringen:

– Det låter hemtrevligt när det regnar.

– Grattis på torsdagen, lade tvååringen till.

Och just så var det, en hemtrevlig torsdag.


Sandvarg och noshörning

Tisdag 11 maj 2010, 13:34

Vi stod och borstade tänderna när det ringde första gången.

– Jag såg att du hade ringt, sade min pappa i den andra änden.

– Nä jag har inte ringt, sade jag och tittade med en misstänksam blick på den store som stod där med tandborsten i munnen och såg skyldig ut.

Jag lade på och mindes plötsligt hur han hade kommit ner från trappan och sagt att nu pappa, nu har jag lärt mig ringa från din telefon.

Sedan ringde det igen. Och igen.

Och vi fick ta ett litet samtal jag och den store om att om man ringer någon så får man faktiskt stanna kvar i luren och prata en stund. Man måste ta konsekvenserna av vad man gör, inte skylla ifrån sig. Som efter läggdags, när jag hörde tunga stampande steg uppe från sovrummet.

Jag bad honom sluta.

– Det är inte jag, det är en noshörning, sade han.

För han hade precis lyssnat på Otto är en noshörning, vilket är en utmärkt kapitelbok, liksom Sandvargen som vi läser just nu.

Annars tycker jag det är svårt att hitta bra kapitelböcker för femåringar men det beror nog bara på att jag inte har letat så mycket än. En snabb sökning på nätet i dag gav tipsen Monsterakademin och Lasse Majas detektivbyrå, så dem får jag väl pröva.

Men i vilket fall får man inte ha noshörningar på rummet och det sade jag till om, på skarpen.

Även noshörningar måste sova.


En definition av hårdrock

Måndag 03 maj 2010, 15:46

En ung herre i mitt hus gick omkring och sjöng på något.

Det var inte de vanliga visorna om ekorrar och tomtar, inte heller schlagers, så mycket uppfattade jag där jag stod i köket och plockade in smetiga frukostbestick i diskmaskinen.

Så stack han in huvudet.

– Vad är hårdrock pappa?

– Oj, hm, ja hårdrock det är musik som är hård liksom. Du vet hård musik, som är cool, häftig och tung, liksom, stammade jag fram och önskade att jag någon gång kunde vara lite förberedd på de där fantastiska frågorna som förtjänar mycket bättre svar än vad jag oftast kan ge.

Han fortsatte sin sång. Jag kunde uppfatta ordet "bestämma" flera gånger i låttexten som han tycktes ha författat själv.

– Elgitarr, det är hårdrock va pappa.

– Ja, absolut, elgitarr är hårdrock.

– Men flöjt, det är inte hårdrock va, fortsatte han och spelade lite luftflöjt.

– Nej flöjt är inte hårdrock, sade jag och tänkte att jag kanske skulle sätta på lite Jethro Tull men ångrade mig. Det skulle nog förvirra.

Sedan fortsatte han showen för sig själv därute i vardagsrummet, spelade luftgitarr och sjöng att han vill bestämma själv, men inte får. Men snart stack han in huvudet igen.

– När man sjunger hårdrock ska man vara arg va?

– Ja det är nog ganska vanligt, sade jag och konstaterade att han ännu en gång hade besvarat sin egen fråga mycket bättre än vad jag själv kunde göra.


Jag heter Lill Babs

Onsdag 28 apr 2010, 19:37

Jag kommer inte ens ihåg vad vi ordade om men rätt vad det var säger den store:

– I så fall heter du Lill Babs.

Och vad säger man då? Argumentationen avslutad, jag hade inget att kontra med.

Den där otyglade kreativiteten kan vara så underbar.

– Hallå där, kom och köp blåbär, sade jag.

– Hallå där, kom och köp jordgubbar, svarade den lille som sedan började sjunga på Ekorren satt i granen men när han kom till granen hade han en sparris i håret så det blev Ekorren satt i håret.

Annars är barnen friska och det händer inte varje dag. Vissa dagar är sådana, att allt fungerar.

Inga krukväxter dör den dagen. Barnen konverserar i normal samtalston och äter upp sin korv stroganoff samt en ansenlig mängd grönsaker. Sedan går vi ut i solskenet istället för att se på Bolibompa, går in och badar utan att pappa blir drypande våt, utan att något barn får tvål i ögonen och sedan somnar de två som stenar och vaknar först vid sju som nygräddade bröd.

"Världskatastrofen sover lugnt och stilla emellan lakan på ett snyggt hotell." för att citera Stig Dagerman. Bara det att dagen faktiskt finns och inte är på låtsas utan en tisdag i Ulricehamn.

Då kan man leva med att man heter Lill Babs.


Missar och måsten

Söndag 25 apr 2010, 20:34

Jag missade Ture.

Ture är en figur i en barnbok och ett av hans äventyr spelades upp på biblioteket för en tid sedan och jag hann inte dit för jag missar mycket nu.

Thomas Tidholm har skrivit texten i Tureböckerna och underligt nog känner jag Thomas Tidholm mer som poet. Han har skrivit spännande texter om friluftsliv i strandområden och att döden är en lanthandel i Västergötland på 50-talet, eller något åt det hållet, saker som jag har svårt att sluta läsa och man är liksom förundrad när man läser.

Och jag har letat här hemma efter min bok med hans dikter utan att hitta den. Kanske har han råkat följa med i den senaste utrensningen, och ligger då i den stora lådan i garaget som kanske hamnar på en loppis.

Man borde ha en bok av Tomas Tidholm hemma.

Men samtidigt har jag för många böcker och varför ska man ha böcker hemma egentligen för de tar ju bara plats. Bakelser, det borde man ha hemma. Häromdagen köpte jag fyra bakelser på Rådhuskonditoriet i Lidköping och tänkte på att jag borde kunna min historia bättre, som den om Leipzigerslaget i Ulricehamn 1813 till exempel. Men var sjutton hittar man rättegångsprotokoll från 1813? Det ska bli roligt att ta reda på, om jag orkar. Kanske börjar man med landsarkivet i Göteborg, föreslog min far så jag borde nog börja där.

Jag borde fastna i en bok nu också för det var länge sedan. Det är svårt att fastna för det gäller att hitta rätt bok och rätt i tid och det är svårt att veta om det är en deckare man behöver, eller facklitteratur eller någon sorts klassiker men rätt vad det är ligger man där i sängen och kan inte sluta läsa om kvarkar eller polisen i Hollywood.

Så var det ja. Hollywood station hette den senaste boken jag fastnade i och den bör man läsa tycker jag, fast på ett annat sätt än Tidholm.

Jag kanske ska gå till biblioteket i morgon och fråga efter något om Sverige i början av 1800-talet. Jag måste ju ändå lämna tillbaka några böcker som är sena och så kan jag ju plocka med mig en Tidholm också. Och en Ture blåser bort.

Blåst kände jag mig när jag orienterade i helgen. Det tog dubbelt så lång tid i skogen än vad det borde ha gjort.

För övrigt var det en idrottshelg, som sig bör, eftersom jag såg på fotboll på Vistavallen för första gången i livet samt sedan spikade upp en basketkorg på garaget. Men inte på tre meter eller vad det nu är utan något lägre.

Någon måtta får det vara. Jag missar mer än jag borde som det är.


Vanor

Onsdag 21 apr 2010, 22:00

Krasch. Och så åkte farmors gamla klocka i golvet och gick sönder.

Den har hängt där sedan vi flyttade in, och gått för fort, men det är bättre än att den går för sakta för då kommer man i tid. Vacker att se på var den också.

Men nu är den borta och jag märker det flera gånger per dag när jag vänder huvudet och tittar på den tomma platsen på väggen.

Fast jag vet att den är borta vänder jag på huvudet hela tiden.

Det är som om minnet sitter i kroppen, tänker jag, som när strömmen går och man lik förbannat får för sig att trycka på lysknapparna då och då. Eller som när vår hund dog, vår Milou som vi hade från att jag var mycket liten till att jag var runt femton tror jag. Varje dag efter det när jag skulle öppna dörren efter skolan visste jag att Milou inte skulle komma rusande mot mig och hälsa men lik förbaskat satt förväntningarna om det i kroppen på något underligt vis.

Vanans makt är stor kanske man kan säga också och det är tjusningen med dem också, vanorna alltså. Svårt att bli av med dem, svårt att skaffa nya.

Är motionär av gammal vana och har just varit ute en runda utefter banvallen. Det hade precis både haglat och snöat men snabbt klarnat upp igen, solen sträckte sig över kullarna på andra sidan sjön och jag tänkte att det där med asfalterad banvall nog är det bästa beslutet politikerna i Ulricehamn någonsin har tagit.

Nä kanske inte, men ett av de bästa.

Har tagit som ovana att ta bilen till förskolan på morgonen lite för ofta. Den store är noga med att han ska bli fastspänd, få bälte på sig och när han hade satt sig sade han:

– Spänn fast mig kära du.

Då tänkte jag att det är en trevlig vana att läsa mycket böcker där han plockar upp sådana där fraser och så tänkte jag att jag måste ta för vana att börja använda lite mer sådana där trevliga fraser själv också. Kanske inte just kära du men något i den stilen.

Annars tycker jag nog att jag har rätt bra koll på mina ovanor, skulle möjligvis behöva skaffa mig någon mer. Men bra vanor vill jag inte ha fler.

Och det där med att titta på väggen i köket vill jag inte vänja mig av med så jag får väl försöka hitta en ny klocka att sätta upp där.


Danstankar på en jobbsöndag

Söndag 18 apr 2010, 16:19

Morgonen var lite jobbig. Jag fick leka hela havet stormar för att få mig en kopp kaffe, som sedan smakade piss. Golvet slipas, därav stormen.

Blåste gjorde det också och regnade och sedan satt jag där bakom mitt kontorsfönster och jobbade fast det är söndag.

Det kan vara lite segt att jobba helg för jag har oftast ingen att fika med. På eftermiddagen lade jag därför istället upp fötterna i fönstret, lade huvudet på en hög med papper och blundade. Nu lyste solen ute och det var närapå att jag slumrade till.

Får man göra det på jobbet?

Bättre än på morgonen kändes det. Jag är ju inte förkyld, har ett bra jobb även om det är söndag och min pelargon därhemma lever fortfarande.

Man får ha lite perspektiv. Hitta balansen.

Men städa borde jag. Jag har ändå skärpt till mig lite med kaffekopparna sedan kollegorna satte upp ett fint anslag med en bild på alla skitiga koppar där det stod "Jag vet var min mamma jobbar".

Jag tog tillfället i akt att flytta anslaget när herr L började få många koppar vid sin plats.

Minns med glädje en kollega på Karlskoga Kuriren som drack kopiöst med läsk och sedan sparade varenda burk. Dessutom lyssnade han alltid på Nirvana på hög volym. Det är svårt att skriva om fullmäktige i Degerfors i den inramningen men förhoppningsvis sätter det sin färg på texten.

Det borde det för fullmäktigemöten är ofta kroniskt tråkiga tillställningar. En gång lyssnade jag på en föreläsning av en maorisk kvinna som jag tror var politiker på Nya Zealand. Hon berättade att de alltid brukade bryta mötena mitt i för att dansa och sjunga.

Jag har lite svårt att se det framför mig i Ulricehamn, Roland Karlsson och Mattias Josefsson som skakar loss bland borden.

Men det är spännande att fundera på hur det skulle påverka besluten och i förlängningen vår verklighet.

Minns med värme ett politiskt möte på landsbygden i södra Zimbabwe där vi verkligen satt i skuggan av ett stort träd och politikerna sjöng och dansade, för det gör man helt enkelt. Vi fyra bleka gäster kände oss rätt handikappade när vi skulle svara. Den blomstertid nu kommer, blev det.

Men det dansas här också, som i Nitta, där jag har varit i dag och sett Ida Thids elever skaka loss ordentligt. Uppmuntrande.

Nu tror jag trots allt att jag rensar upp bland papprena en annan dag. Och så går jag ut och köper lakritspipor och hyr en film, kanske något med dans.


Beskydd och Radio Skaraborg

Onsdag 14 apr 2010, 10:07

Barn har ett sätt att skaka liv i den allra värsta medelålderskoman. De vet vad de ska säga och på pricken exakt när.

Det kan vara en helt vanlig tisdagsmorgon, du ska vara hemma med två sjuka barn, gäspar lite förstrött och börjar gå ner för trappan för att laga ännu en i raden av livets frukostar när den äldsta av dem, som sitter på toaletten, så där utan vidare säger:

– Plötsligt kan hjärtat bara stanna pappa, det vet jag för det har dom sagt på tv.

Och så fryser du i steget. Och så funderar du på vad sjutton du ska säga nu. Tyst är det så när som på Radio Skaraborg som skvalar nere från köket.

– Ja men det händer bara väldigt sällan, nästan aldrig faktiskt, ja man skulle till och med kunna säga att det aldrig händer, försöker jag och hör genast hur dumt det låter och tvingas försöka mig på någon mer realistisk förklaring.

Jag går och fiskar, sjunger Per Gessle på Radio Skaraborg och vi sitter i trevlig tystnad och äter macka.

– Då behöver man fiskekort, det vet ju jag, säger den äldste precis samtidigt som den yngste har någon form av incident med sin smörgås och blir arg på den, ledsen.

I ett försök att bryta konflikten säger jag att han får bita tillbaka på smörgåsen, om den nu bits så elakt, och visar med ett grymtande hur det ska gå till.

Det fungerar utmärkt. Sedan lägger han smörgåsen på sin yoghurtsked och äter upp den med sked, fast ibland tar han paus och skrapar bort smöret och leverpastejen med skeden.

Jag börjar sätta på kaffe och funderar vart jag har lagt den där chokladbiten jag vet att jag har någonstans, innan jag kommer på att det där bara var en dröm, att jag drömde att jag hade en chokladbit som jag höll på att slänga men att jag sedan lät bli för att kunna ha den till morgonkaffet.

Och nu är den borta vilket som, och jag saknar den. Eller en kaka.

Aj, aj, säger den äldste när han tar på sin smörgås och den yngste skrattar hysteriskt. Nu börjar smörgåstricket spåra ur alltså, och mycket riktigt flyger snart smörgåsarna genom luften, vilket avbryts när de börjar prata om rån på Radio Skaraborg.

– Rån pappa, det har varit ett rån.

– Ja jag hörde det men det var långt härifrån, väldigt långt härifrån, säger jag och tänker samtidigt att jag måste sluta med det där.

– Var det i Kina?

– Ja det var nog i Kina, säger jag och äter upp min smörgås utan att den bits det minsta.

Kanske ska vi åka och köpa kakor efter frukosten tänker jag, när Christer Sjögren avlöser John Mayer på Radio Skaraborg.


47 är veckans siffra

Fredag 09 apr 2010, 19:08

47 elever. Det är väldigt många och ändå inte så många.

Jag lyssnar på Everybody Hurts och solen glittrar på öppet vatten in genom kontorsfönstret den här fredagskvällen när vi sitter och gör färdigt lördagstidningen. Eftersom jag har försökt skriva lite om skolan tar jag mig tid att under en paus bläddra lite i skolans kvalitetsredovisning för 2009.

Det är mycket siffror hit och dit så jag vet inte varför jag fastnar på siffran 47 egentligen. Kanske beror det på mitt musikval.

I alla fall är siffran 47 hämtad från den senaste attitydundersökningen bland eleverna. Undersökningen riktar sig till eleverna som går i trean, femman och nian på grundskolan och de som går i tvåan på gymnasiet.

761 elever har svarat på undersökningen. Resultatet varierar inte så mycket från år till år. Det står att ett par områden har fått lägre betyg och det är det vårdade språket och renheten på toaletterna men jag vet inte om jag kan utläsa det av siffrorna.

Det står också att eleverna sätter höga betyg på att de känner sig trygga och har kompisar, och det är säkert sant.

Men en av frågorna är: Händer det i skolan att ingen vill vara med dig?

Sedan får eleverna kryssa i om detta händer aldrig, en gång i månaden, en gång i veckan eller varje dag.

47 elever har kryssat i varje dag.

Det är inte så många kanske, men samtidigt väldigt många.





Anders Rosenberg

Det började med berättelser. Med sagor, historier, serietidningar, romaner som alla var berättelser. Så småningom upptäckte jag tjusningen i att själv försöka skriva.

Sedan har jag fortsatt försöka skriva, och mest lärt mig att det skrivna ordet bara är en blek kopia av det talade. Men att det ändå kan vara förvånansvärt starkt.

Här vill jag emellertid undvika starka ord. Jag kommer att skriva om sådan jag möter i mitt liv. Av nödvändighet blir det lokalt, för jag rör mig sällan utanför tidningens spridningsområde. Om stort och smått blir det, mestadels smått och om någon finner det mödan värt att läsa det blir jag i ärlighetens namn lite glad.

Annars ägnar jag mig åt att vara 33 år. De sista fyra har jag arbetat som journalist på Ulricehamns Tidning.

Till exempel tycker jag bättre om att vispa grädde för hand än med elvisp. En gång i tiden var jag rätt hyfsad på att dansa Argentinsk tango och jag försöker ibland lära mig att skriva haikudikter. Fast nu blir det mest en och annan joggingtur.

anders.rosenberg@ut.se



Huvudnyheter just nu
 

Anders Rosenberg

Det började med berättelser. Med sagor, historier, serietidningar, romaner som alla var berättelser. Så småningom upptäckte jag tjusningen i att själv försöka skriva.

Sedan har jag fortsatt försöka skriva, och mest lärt mig att det skrivna ordet bara är en blek kopia av det talade. Men att det ändå kan vara förvånansvärt starkt.

Här vill jag emellertid undvika starka ord. Jag kommer att skriva om sådan jag möter i mitt liv. Av nödvändighet blir det lokalt, för jag rör mig sällan utanför tidningens spridningsområde. Om stort och smått blir det, mestadels smått och om någon finner det mödan värt att läsa det blir jag i ärlighetens namn lite glad.

Annars ägnar jag mig åt att vara 33 år. De sista fyra har jag arbetat som journalist på Ulricehamns Tidning.

Till exempel tycker jag bättre om att vispa grädde för hand än med elvisp. En gång i tiden var jag rätt hyfsad på att dansa Argentinsk tango och jag försöker ibland lära mig att skriva haikudikter. Fast nu blir det mest en och annan joggingtur.

anders.rosenberg@ut.se



Arkiv


Mest lästa blogginlägg


Nyheter

Bilder från tjejkvällen

Vädret visade sig från sin bästa sida när Cityföreningen arrangerade tjejkväll under torsdagskvällen. Många kvinnor i olika åldrar trivdes på Storgatan i Ulricehamn. Alla bilder är tagna av Cajsa Törnqvist.

Live-published photos and videos via Shootitlive


Mest läst på ut.se


Nyheter

Missa inte sommarbilagan

Med Ulricehamns Tidning lördagen den 7 juni följde en 56-sidig bilaga om det som händer i Ulricehamn och Tranemo i sommar.
Ur innehållet bland annat:
• Intervju med E-type inför Uport
• Mer dans i Kärragärde laa
• Glasgiganter på Glasets hus
• Läsarnas Bilder av kallbadhuset
• Stor kalender för sommarens händelser
Missade du sommarbilagan? Inga problem, den finns fortfarande att hämta på flera ställen runt om i Ulricehamn. Bland annat på UT:s redaktion.
Mycket nöje i sommar.
Erik Jullander
Nyhetschef, Ulricehamns Tidning