• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Att tycka fritt medför ansvar

Insändare 2008-09-25

Jag är, liksom förmodligen de flesta Ulricehamnare för en fri och öppen debatt där sakfrågor kan ställas på sin spets och även bemötas av dem som anses vara anvariga. Ett sådant forum gagnar såväl det lokala engagemanget som den totala demokratin och bör även i fortsättningen ha en given plats i UT. Dessvärre börjar dock insändardebatterna tendera att bli mer ett forum för personliga vendettor än en plats där olika åsikter och sakframställningar får fritt spelrum. Vi har under en tid flertalet gånger läst insändare från såväl politiker som privatpersoner där man istället för att skapa klargöranden kring sakfrågor fokuserar på person och istället söker framkalla personliga misskrediteringar. I dessa fall kan man verkligen fråga sig huruvida debatten tillför ett mervärde för läsaren eller om det hela istället blivit en generande tillställning likt en modern dokusåpa.

Jag vill per omgående påpeka att mitt intresse inte ligger i att ta ställning varken för eller emot någon av de som senast agiterat på dessa sidor. Mitt intresse, tillika frågeställning till redaktionellt ansvarig inom UT är, hur och på vilket sätt insändarsidorna bör brukas och var gränserna går för vad som är publicistiskt korrekt. Var går gränserna för när en insändare saknar grundläggande substans för att betraktaren skall kunna ifrågasätta innehållet utan att ta ställning till personligt godtyckliga ställningstaganden?

Som tidigare påpekats är insändarforum en formidabel möjlighet att uttrycka sin uppfattning och ställning i allehanda frågor. Men är möjligheten att tycka fritt om saker (och idag även om personer) inte förenat med något ansvar? Om två politiker väljer att i en insändardebatt lägga ribban på en personlig nivå må vara förlåtligt då dessa valt av egen fri vilja att ingå i politikens ibland löjeväckande spel, men desto beklagligare är att se insändare där man inte ens vågar stå för sina utlägg och därmed inte underteckna sitt skrivna ord med namn. Vari ligger rätten att debattera och till och med gå till personlig träta när kontrahenten inte ens vet vem motspelaren är? Vari ligger det allmänna intresset att betrakta skrivelser som är formulerade i anonymitet och som inte går att härleda, och var finner redaktionellt ansvarig på UT det samhälleliga intresset i sådana insändare?

Jag säger inte att jag talar för alla men jag tro mig hört liknande tankar som mina egna lite var stans där man språkat om det debattklimat som idag råder på insändarsidorna. Det vore därför intressant att veta hur Ulricehamns Tidning ser på anonymiteten i debattinlägg där person blivit viktigare än sakfråga. Eller vilken form av yttrandefrihet vill vi egentligen ha på debattsidorna? Möjligheten att fritt kunna uttrycka sin åsikt men samtidigt ta ansvar för sin ståndpunkt, eller den mediala vinsten att publicera diskussioner som egentligen borde ha lösts i ett annat och mindre offentligt forum än på insändarsidorna i en lokal nyhetstidning.

Tobias Hilding

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: