fredag 30 juli 2010
fredag 30 juli 2010
Webbkrönika 2009-11-15 | Uppdaterad 2009-11-15
Jag hör bara folk som klagar. Det är för mörkt, för grått och för dåliga tider. Är av annan åsikt. Ulricehamn i november är det bästa som finns.
Regnet piskade mot min över huvudet dragna gore-texhuva då jag vandrade genom ett stilla Ulricehamn. Klockan var inte mer än tre på eftermiddagen men mörkret hade redan börjat sänka sig.
På jobbet hade någon suckat över allt grått. I ingången till en butik förbannade någon annan regnet.
Själv förstår jag inte. Det är ju inget fel på november.
Det finns något med november som omsluter mig och som jag inte kan låta bli att gilla. Kanske tycker jag allra mest om att november är en kravlös måndag. Trädgården är stökad, orienteringssäsongen över och julhetsen, som startar allt tidigare för varje år, har inte snurrat i gång.
November är ett mellanland. Ett land där jag gärna stannar ett tag.
I november är det liksom okej att bara sitta i den där fåtöljen med fårskinnet. Om det är fredag hälla upp en liten malt, om det är vardag ta fram det senaste numret av Filter och bara försvinna ett tag. Mörkret ger den inramningen jag vill ha. Det är stunder då det är lätt att gilla november.
Den här november gjorde jag något som jag inte gjort som vuxen tidigare. Tillsammans med familj och vänner knatade jag UIF:s tipspromenad vid Lassalyckan.
Jag förstår inte grejen med tipspromenader.
Om jag vill gå i skogen så vill jag gå vart jag vill.
Om jag vill bilda mig så är det inte i ämnet märkliga krukväxter och groteska fiskar.
Om jag vill få motion så springer jag.
Jag inser att alla inte är som jag. Hundratals människor följer randiga snitselband på en liten parad genom skogen. Stannar till och funderar vid en handskriven fråga. Nästan alla försöker tjuvkika och många dröjer sig kvar lite extra och lyssnar med öron stora kalhygget bakom fotbollshallen.
Jag är inte som alla.
Vi hade jättetrevligt, umgänget var hur bra som helst. Det är inte det. Men just tipspromenad. Efter ett tag ville jag göra som Junior. Bara blunda och dåsa bort tills det luktade kaffe och mazarin.
Annars är jag uppvuxen med tipspromenader. Satt och rättade tipslappar varje söndag på Fridhems ovanvåning ute i Brunn. Pappa var scout. Det märktes sällan men vi var på tipspromenad som arrangörer varje söndag. Jag skrev och rättade och försökte samtidigt trycka på rec på kasettbandspelaren vid rätt tillfälle. Spelade alltid in Svensktoppen på band.
Kasettbanden och tipspromenaden hör till samma epok för mig.
Det är så att säga andra tider nu.
______________________________________________________________________
Under strecket
På tal om scouter. En gång var jag också scout. Tills dess att jag som parvel fick följa med till ett gigantisk läger vid Nabben. Där hängde några norrmän upp några andra norrmän upp och ned i ett snöre. De hällde sedan sur mjölk blandad med gammal ärtsoppa i byxorna på dem som hängde där upp och ned. Jag hatade varje sekund av det jag såg. I flera år mådde jag illa bara någon sa scout. Fortfarande får jag rysningar av råbandsknopar och blå skjortor.
Åskådarna vid UIF-damernas eliteseriesammandrag i bordtennis i Sporthallen gick att räkna på båda händernas fingrar. Då var det ändå gratis inträde. Skamligt på ett sätt - det var stor idrott som bjöds. Det säger också något om intresseproblemet som svensk pingis brottas med.
Till sist: Hanna Falk!
Henrik Erickson
henrik.erickson@ut.se
Telefon: 0321-262 31
Precis som du så gillar jag november... kravlöst, ok att vara lat, stearinljusen kommer mera till sin rätt än i juni...
November är vilotid... kontemplation... Naturen vilar och vi kan ta efter...
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (22 ST.)
ANNONSERA
© Ulricehamns Tidning. Allt material på UT.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
