Robert kan ha adopterats bort illegalt: ”Hoppas fler försöker hitta sina rötter”

Runt om i vardagsrummet i villan i Dalstorp sitter post-it-lappar med spanska fraser. Robert Karlsson försöker lära sig lite av språket inför den resa han planerar till Chile i januari. Men det är inte helt lätt.

– Nej, det är som om något tar emot vilket gör det svårt att lära sig.

Den senaste tiden har inneburit stora omställningar för Robert.

I början av året var han med om en trafikolycka. Han skulle köra två av döttrarna till förskolan när de krockade med en timmerbil. Alla klarade sig men sedan dess har Robert haft problem med knäna och är sjukskriven.

– Det har varit väldigt jobbigt för familjen och min dotter minns fortfarande olyckan väldigt tydligt. Så fort hon ser en timmerbil kommer minnena tillbaka.

Men det är inte den enda, uppskakande händelsen det senaste. I augusti förra året hörde Robert radioinslaget om misstänkta illegala adoptioner i Chile och började fundera över sitt eget ursprung.

– På ett sätt blev det faktiskt som en lättnad. Jag tänkte att jag nu kanske kan få svar på lite av det som jag undrat över så länge.

Utredningen i Chile berör tusentals adoptioner till Sverige och andra länder som skedde under 1970- och 1980-talet. Av dessa adoptioner finns det många som har gått rätt till men över 600 fall förekommer i utredningen som misstänkt illegala adoptioner.

I medier har flera vittnat om fruktansvärda berättelser där nyfödda barn dödförklarats inför sina föräldrar för att sedan bli bortadopterade.

Efter att Robert hört inslaget på radion började han söka på nätet efter information. På Facebook finns det flera grupper där användarna delar information med varandra och får hjälp att kontakta myndigheter och begära ut handlingar.

Det var i en av Facebookgrupperna som Robert fick reda på att en släkting sökt efter honom. Hon heter Teresa och kunde visa upp Roberts pappas dödsattest samt hans körkort som bevis på att de faktiskt är släkt.

Vissa pusselbitar har fallit på plats men mycket är fortfarande oklart för Robert om sina första år i livet. Hans mamma och pappa var tillsammans i flera år och fick Robert – eller Rodolfo som han döptes till – och hans äldre syster Evelina.

Varför han i unga år hamnade på ett barnhem i staden Temuco har han inte fått klarhet i. Enligt Robert har fastern berättat att hon ville ta hand om honom och besökte barnhemmet där han befann sig för att prata med personalen.

– Men hon fick inte tillåtelse att komma in på barnhemmet och träffa mig. En dag var jag bara försvunnen berättar hon. Sedan dess har hon letat efter mig.

– Att någon faktiskt sökt efter mig under alla dessa år, det känns verkligen jättebra.

Syskonen kom till Sverige och adoptivföräldrarnas hem i Tranemo när Robert var tre år gammal. Om sin uppväxt har han bara gott att säga men den senaste tiden har han ändå tänkt på hur livet hade kunnat se ut.

– Jag kunde kanske ha haft ett lika bra liv i Chile som jag hade här. Det är ändå något som jag har förlorat.

Den chilenska utredningen kommer åtminstone ta ett år till innan den är klart. I april i år fick Robert reda på att hans fall är ett av alla de fall som är under utredning. Han har också fått lämnat in ett vittnesmål till en chilensk organisation som driver frågan. För något är det som inte stämmer, det känner Robert på sig.

– Hade det bara handlat om mig och mitt adoptionsfall hade jag nog inte pratat om det så öppet som jag gör nu. Men nu är det så många som har drabbats och det känns som en del av ett mönster. Jag hoppas att andra som läser detta får energi att försöka hitta sina rötter så som jag börjat göra.

Robert tror att det kan vara så att aktörer i Sverige även de kan ha haft en inblick i vad som skedde. Olika intresseorganisationer har under hösten försökt sätta press på den svenska regeringen att själva börja utreda hur svenska myndigheter och organisationer hanterat adoptioner från Chile.

– Min känsla är att det kommer att komma fram att man även i Sverige gjorde fel på något sätt.

Han tror också att hans adoptivföräldrar skulle ta det hårt om de hade fått reda på det som Robert nu vet. De är inte i livet längre.

– Det hade varit fruktansvärt för mina föräldrar om det nu visar sig att min adoption var olaglig.

Hur mår du i det här?

– Det går upp och ner. Just nu känns det som att jag får en ny bit information varje dag i princip. Det är mycket tankar som snurrar.

Ljusglimten i det hela är de nya släktingarna som Robert börjar lära känna. Förutom faster Teresa har han en annan faster kvar i livet och tio kusiner.

– När jag åker till Chile ska jag umgås med mina släktingar på pappas sida och lära känna dem. Men mitt mål är även att försöka ta reda på mer om min mamma och hennes släkt.

Av den anledningen ska han besöka staden Chillán där hans mamma ligger begraven. Väl på plats ska han gå till polisstationen och begära att de ska söka efter släktingar. På så vis hoppas han få mer kunskap om sin mamma och kanske hitta ännu fler släktingar.

För att kunna få ut flera handlingar är det även viktigt att försöka skaffa sig ett chilenskt ID-kort.

Men den rådande situationen i Chile oroar. Strejker och demonstrationer pågår runt om i landet. Bägaren började rinna över när priserna i kollektivtrafiken ökade men handlar i grund och botten om de ekonomiska klyftorna i samhället.

– Min faster har berättat att hon har svårt att få ut sin medicin och min kusin driver en matbutik där det har varit problem. Sedan ser man filmer på det övervåld poliserna tar till mot demonstranter, även barn. Det är fruktansvärt.

Robert oroar sig för att situationen i landet kommer att påverka hans möjlighet att resa i januari. Men han försöker att inte tänka på det för mycket utan att ta dagen som det kommer.

– Jag försöker heller inte ha alltför stora förväntningar på vad som jag ska lyckas få fram under tiden. Det jag tänker på är att min faster har sagt att jag ska få en stor kram av henne när jag kommer. Den längtar jag efter.